överdriver jag efter otrohet?

Ok , om du minns tillbaka till när era barn var små så kanske du känner igen din mans beteende ?

Tex , den ene ger den andre en snyting och får en reprimand för det så springer han / hon iväg eller låser in sig i sitt rum och surar och tycker synd om sig själv för att slippa behöva ta ansvar för vad han / hon gjort.

Hur hanterar du det som förälder ?
Går du och tröstar den som låst in sig i sitt rum och därmed oxå bekräftar att det är ett bra sätt att undvika att ta sitt ansvar eller låter du han / hon sura bäst hon vill eftersom det trotts allt var han / hon som gjorde fel och inte den drabbade ?

Jag tycker din man beter sig extremt barnsligt åt genom att dra på sig offerkoftan för att slippa ta ansvar , jag tycker personligen att nästa gång han gnäller om "vem tröstar mig då" så ska du be honom skaka fram kulorna och inse att den här situationen har han skapat alldeles själv och att det är HAN som svikit dig och inte tvärtom och det får han vackert ta ansvar för eller så kan han dra åt helvete. När du ändå är på g så kan du påpeka för honom att han kan skratta sig lycklig över att du öht överväger ge honom en andra chans men att det kan förändras ganska snabbt om han fortsätter bete sig som en barnrumpa. Att svara på lite jobbiga frågor är något han helt enkelt får så ut med om han öht vill att ni ska fortsätta tillsammans , det är det pris han får betala för det han gjort.

Kort sagt ... be honom sluta gnäll som en snorunge , ta ditt ansvar eller så kan han dra.

PS! Tycker fortfarande du ska boka in er på familjerådgivning , han verkar hantera er kris på ett väldigt omoget sätt.

Ok , om du minns tillbaka till när era barn var små så kanske du känner igen din mans beteende ?

Tex , den ene ger den andre en snyting och får en reprimand för det så springer han / hon iväg eller låser in sig i sitt rum och surar och tycker synd om sig själv för att slippa behöva ta ansvar för vad han / hon gjort.

Hur hanterar du det som förälder ?
Går du och tröstar den som låst in sig i sitt rum och därmed oxå bekräftar att det är ett bra sätt att undvika att ta sitt ansvar eller låter du han / hon sura bäst hon vill eftersom det trotts allt var han / hon som gjorde fel och inte den drabbade ?

Jag tycker din man beter sig extremt barnsligt åt genom att dra på sig offerkoftan för att slippa ta ansvar , jag tycker personligen att nästa gång han gnäller om "vem tröstar mig då" så ska du be honom skaka fram kulorna och inse att den här situationen har han skapat alldeles själv och att det är HAN som svikit dig och inte tvärtom och det får han vackert ta ansvar för eller så kan han dra åt helvete. När du ändå är på g så kan du påpeka för honom att han kan skratta sig lycklig över att du öht överväger ge honom en andra chans men att det kan förändras ganska snabbt om han fortsätter bete sig som en barnrumpa. Att svara på lite jobbiga frågor är något han helt enkelt får så ut med om han öht vill att ni ska fortsätta tillsammans , det är det pris han får betala för det han gjort.

Kort sagt ... be honom sluta gnäll som en snorunge , ta ditt ansvar eller så kan han dra.

PS! Tycker fortfarande du ska boka in er på familjerådgivning , han verkar hantera er kris på ett väldigt omoget sätt.

[quote=73924232][quote-nick]Fool skrev 2014-09-03 19:28:

Jag tycker din man beter sig extremt barnsligt åt genom att dra på sig offerkoftan för att slippa ta ansvar , jag tycker personligen att nästa gång han gnäller om "vem tröstar mig då" så ska du be honom skaka fram kulorna och inse att den här situationen har han skapat alldeles själv och att det är HAN som svikit dig och inte tvärtom och det får han vackert ta ansvar för eller så kan han dra åt helvete. När du ändå är på g så kan du påpeka för honom att han kan skratta sig lycklig över att du öht överväger ge honom en andra chans men att det kan förändras ganska snabbt om han fortsätter bete sig som en barnrumpa. Att svara på lite jobbiga frågor är något han helt enkelt får så ut med om han öht vill att ni ska fortsätta tillsammans , det är det pris han får betala för det han gjort.

Kort sagt ... be honom sluta gnäll som en snorunge , ta ditt ansvar eller så kan han dra.

[/quote]

Det gör jag, jag säger precis så som du säger ovan. Han svarar, "tror du inte att jag vet det, Att det är jag som har gjort det här? skammen får jag leva med resten av livet. Jag mår också dåligt över det." När jag säger att han får ta tag i det o inte sätta sig själv "i först rummet" varje gång jag behöver tröst o ältar, annars får han gå. Svarar han " Ja, du säger det. tror du det blir bättre av att du säger så? Jag vet inte vad/ hur jag ska göra?" Och så är det igång- Jag förklarar vad jag känner. Han går in i försvar o suckar. Till sist ger jag upp o känner mig ännu mer nere än innan o så får jag samtidigt dåligt samvete- är det jag som överdriver??, frågar jag mig. Efter ett tag kommer han o säger Jag älskar dig, vi kommer att lösa det. Och så går det några dagar då vi har det ok så länge jag inte tar upp det, sen börjar vi om...

Och återigen gör han sig till offer i dramat. Han har lärt sig att det är en bra taktik att ta till varje gång det blir jobbigt och det lär han förtsätta med så länge det lösar sig.... tror som sagt ni behöver gå på familjerådgivning

Jodå ... Det är supersynd om honom... Speciellt när han bjöd henne på maten du lagat och berättade för henne hur mycket han älskade henne. Medan du stod och var honom trogen.

Stackars kille som medvetet tog beslutet att riskera allt ni har. Stackars kille som hade två kvinnor att mysa med.

Han är ju det verkliga offret som MEDVETET BESLUTADE sig för att kasta dig i skiten och ljuga för dig.

Självklart är det du som är elak som ältar, självklart kramar du om honom när han sedan belönar din tystnad med att säga att allt ska ordna sig.

När jag läser dina inlägg TS kan jag inte låta bli att undra hur länge du tänker "straffa" honom för det han gjort. Du väljer att gå vidare med honom men fortsätter älta och kräva förståelse och sympati av honom.

Straffa???

Anser du att 4 månader är tillräcklkligt lång tid att komma över en otrohet ?

Missade du ""? "Straffa" och en förklaring i form av ältandet.Kan man inte släppa något och gå vidare ska man inte fortsätta ihop, som i det här fallet! Jag skulle aldrig stanna hos någon som varit otrogen för jag skulle älta och det skulle inte gynna någon. Vad vinner TS på att älta, gnälla och ta på sig offerkoftan men ändå välja att fortsätta ihop med sin man?