överdriver jag efter otrohet?

Personligen håller jag med om att det är bättre att lämna , men många tycker att det är värt att ge sin partner en andra chans , oftast för barnens skull. Men om man nu bestämmer sig för att ge sin partner en andra chans så tror jag det tar mycket längre tid än fyra månader att komma över sveket , och ältandet är en naturlig del av läkeprocessen.

www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/Barn-och-unga/Att-hamna-i-kris1/

sv.wikipedia.org/wiki/Psykisk_kris

Ta på sig offerkoftan?! Den har jag inte på mig självmant. Straffar, ältar?! Bara gå vidare? Har du haft djupa relationer? Det gör ONT att bli sviken o du kanske bara rycker på axlarna o går vidare men för mig betyder människorna i mitt liv, mitt äktenskap, tilliten allt. Det som har skadats vill jag ska läka så vi kan bygga upp vårt liv igen. Det är det som jag behöver hjälp med av min man, i stunder när jag är nere. all sparka på någon som redan ligger är ganska fult!

TS , det låter på dig som om du inte är så intresserad av FR , finns det någon anledning till det ?

Jo, Jag är intresserad av FR vi går ju men mannen vill helst inte.

Ok , sorry drog förhastade slutsatser.

Det är kanske inte så konstigt att han helst inte vill gå på FR eftersom det innebär att han inte kan slingra sig ur att svara på jobbiga frågor när han är på FR som han kan göra hemma.

Har du tagit upp den frågan på FR ? Dvs att du tycker han försöker undvika att ta sitt ansvar genom att dra på sig offerkoftan ?

Jo jag var det inget jag är stolt över men gjort är gjort

Efter 20 års äktenskap och drivit egna företag tillsammans i många år. Jag tröttnade på.min kära make. Höll på.jobba ihjäl sig och la inte märke på mig.

Detta hände för 3 år tbx

Första dagarna var hemska, maken berättade även för vår 20 årige son.. Jag fick titta på och säga förlåt

Vi gick på parterapi i ett halvår.. Nu har han äntligen släppt kontrollen. Han o jag förstod vad vi gjorde för fel.. Nu jobbar vi inte på samma jobb, vi har lärt oss att vara nyfikna på varandra på nytt sätt

Ja jag bad om att få flytta ut, han vägrade släppa mig. Vi försökte än funkar det

Lycka till

Ja, o rådgivaren också. Han säger att han har svårt att vända något negativt till något positivt och att han inte vet hur. O så pratar vi om det o han förstår säger han o varje gång säger han att han ska försöka att inte bli defensiv näsravgång utan tänka på att det inte e en "attack" utan att jag e ledsen o behöver honom.

Efter några ganska bra dagar när jaginte säger något om det utan tvärt om uppmuntrar de bra sakerna o är "snäll" kommet det kanske en stund när jag blir ledsen, grubblar o säger något om det att det är därför jag är lite off så blir det så igen. Han suckar o så handlar det om att han känner sig så rutten o deppig för jag har "påmint" honom. Han vill helst sopa under mattan.

Efter fleeeeera timmar slutar det med att vi lägger av utan att må bättre men i morgon då ska vi försöka må bättre. O det gör vi ibland men först några dagar av oro o ångest för båda...

Så skönt att höra att det är bra för er nu o att ni e nyfikna på varandra igen. Men 3 år?? ältande, pratade o frågade din man om det länge?

Det handlar inte om ifall du överdriver. Det handlar om hur du mår, och det handlar om ifall du kommer kunna bygga upp tilliten igen.

Ja tyvärr så kom han kom på mig samma kväll

Ställde mig mot väggen

Sen var det riktigt jobbigt fick typ i gå ut själv dottern var med överallt. Jag hade sagt att jag skulle träffa min bästa väninna han knackade hos henne o jag var ej där..

Vi grät tillsammans månader

Han undrade varför...

Sakta har han börja lita på mig