överdriver jag efter otrohet?

Ts, till och börja med vill jag beklaga det inträffade och att du har det jobbigt. Jag känner med dig och hoppas att du kommer må bättre snart.

Du skulle inte kunna skriva ett brev till honom? Du uttrycker dig väl här i skrift. I ett brev kan du inte bli avbruten eller behöver ta emot försvarstal.

Kanske kan det hjälpa att skriva ner allt du känner och hur du upplever saker. Du kanske inte ens vill visa det för din man, men du bearbetar dina upplevelser. 

Jaha du TS. Din man har alltså hamnat i kylan efter att ha pussats och flirtat med en annan kvinna. Men jag vill undra om du har rent mjöl i påsen själv? Inga konferenser som spårat ur? inga utekvällar med tjejerna där du hamnat i säng med nån snubbe? etc.

På ett sätt kan jag förstå honom. Han tycker det är jobbigt att tvingas svara på jobbiga frågor.
Men,jag tror att han måste gå med på det.
Om han verkligen älskar dig och vill hjälpa dig att bygga upp din tillit igen så tror jag att det är där ni måste börja.
Sen ska du veta att 4 månader egentligen inte är så lång tid efter en sådan sak.
Det måste få ta den tid det tar.
Fråga din man om han är beredd att vänta på dig den tiden eller om han vill gå med på att gå på FR så du kan få hjälp att kanske snabbare ta dig igenom allt.

Exakt! TS, vad vill du att din man ska göra? Du säger ju själv att han bett om ursäkt, ångrar sig djupt och att han gör allt du vill. Vad mer ska och kan han göra? Han går även med dig på FR även fast han inte gillar det.

Ja du överdriver. För du måste inse att du har bollen. Han har gjort fel och svikit och det kan inte göras ogjort. Nu måste du bestämma dig, vill du fortsätta med honom eller ej. Väljer du det förstnämnda måste du sluta med att pika och skuldbelägga honom hela tiden. Skulden är hans, helt och hållet, den kan inte bli större. Älta med väninnor och terapeut, du och din man har ju redan gått igenom allt. Finns inget effektivare sätt att ta död på ett förhållande än att ständigt påminna sin partner om dennes tillkortakommanden. Eller vill du att han ska bryta så du slipper det ansvaret? För där hamnar ni snart om du fortsätter så här. 

Ja, jag har helt rent mjöl i påsen annars hade jag kanske inte mått så dåligt..

[quote=73929445][quote-nick]Utflykt i verkligheten skrev 2014-09-04 15:34:45 följande:[/quote-nick]Ts, till och börja med vill jag beklaga det inträffade och att du har det jobbigt. Jag känner med dig och hoppas att du kommer må bättre snart.

Du skulle inte kunna skriva ett brev till honom? Du uttrycker dig väl här i skrift. I ett brev kan du inte bli avbruten eller behöver ta emot försvarstal.

Kanske kan det hjälpa att skriva ner allt du känner och hur du upplever saker. Du kanske inte ens vill visa det för din man, men du bearbetar dina upplevelser. [/quot

Jag, har skrivit brev o då sa han att han alltid ska spara det för att förstå när jag är ledsen.. Men det är det som blir fel ändå. Jag får inte vara nere för då känner han sig ännu mer nere o så sluter han sig eller suckar. Åh detta är inte lätt alltid.

[quote=73930768][quote-nick]Tecum skrev 2014-09-04 19:11:33 följande:[/quote-nick]Exakt! TS, vad vill du att din man ska göra? Du säger ju själv att han bett om ursäkt, ångrar sig djupt och att han gör allt du vill. Vad mer ska och kan han göra? Han går även med dig på FR även fast han inte gillar det.

Ja du överdriver. För du måste inse att du har bollen. Han har gjort fel och svikit och det kan inte göras ogjort. Nu måste du bestämma dig, vill du fortsätta med honom eller ej. Väljer du det förstnämnda måste du sluta med att pika och skuldbelägga honom hela tiden. Skulden är hans, helt och hållet, den kan inte bli större. Älta med väninnor och terapeut, du och din man har ju redan gått igenom allt. Finns inget effektivare sätt att ta död på ett förhållande än att ständigt påminna sin partner om dennes tillkortakommanden. Eller vill du att han ska bryta så du slipper det ansvaret? För där hamnar ni snart om du fortsätter så här. [/quot

Det är det jag inte gör alltså pikar o ständigt påminner honom. Jag är "snäll" kärleksfull o visar att jag uppskattar allt bra, fint osv han gör. Jag säger att jag älskar honom o vill vara med honom. Men ibland börjar det snurra mer o då blir det flera dagar av jobbiga diskussioner o suckar o så mår vi skit igen. Det jag önskar är att han förstår mig när det är så. Att han ger mig hopp o försöker lyfta situationen istället för att sucka o lägga hans ångest på mig. Då känns det som att jag, som vanligt, måste sätta mina känslor åt sidan för att han ojoj har det värre. Menar du att jag sla tycka synd om honom då o få dåligt samvete för att han har skuldkänslor? Det får jag men det gör att jag mår ännu sämre o det är ännu längre väg tillbaka.

Idag sa vi att vi lägger ner det o så fokuserar vi på bra saker igen. Ok, nu gör vi det. Bra saker men det jag har känt i 2-3 dagar igen får jag trycka ner o nästa gång jag är nere får jag väl dra på masken o prata med en väninna. Glider vi inte ifrån varandra då?

Kommer ni närmare varandra av ältandet och att ni båda mår skit? Du tror inte barnen mår dåligt av beteendet också? Vad vinner ni på det ni håller på med nu?

Nu får du väl ge dig. Hör du inte själv hur det låter? Menar du att hela ansvaret för relationen nu vilar på ts? Den otrogna (jodå) sambon har liksom monopol på att må dåligt? Ts har skyldighet att minska hans skam och skuld men inga rättigheter att uttrycka sin egen smärta, ilska och besvikelse?

Det är helt befängt. Sambon får nu uppleva konsekvenser av sina tidigare val. Ts upplever också konsekvenser av sambons tidigare val.

Men sambon ska slippa plågan att se och höra vad han ställt till med? För att han bett om ursäkt?

Ts kanske inte orkar fortsätta med sambon, så kan det alltid bli. Men hon försöker, och i

detta ingår ältande.

Sambon kanske inte orkar fortsätta påminnas om sin skuld, men vill han försöka ingår att bemöta sin kvinnas helt normala ältande.

Vad är det du inte fattar?