• någonisverige

    överdriver jag efter otrohet?

    Vet inte om det är fel på mig? Överdriver jag, har jag för stort ego eller e jag onormal som efter 4 månader fortfarande inte kan släppa in honom helt o inte kan komma över hans affär?

    Han har visat stor ånger, ber om förlåtelse ofta, säger att han älskar mig mer än livet så gott som dagligen o att han inte vet varför han gjorde det. Men jag har så svårt att sluta grubbla, svårt att komma över det och sveket känns inte mindre.

    De hade ingen sex men han trodde att han var kär i henne, ömma kärleksfulla sms om längtan o framtid, några diskreta kyssar, köpte smycke till henne, hon var här hemma på en fest när inte jag var hemma och åt maten jag ha de lagat, satt i mitt kök, i min soffa, hon har åkt i min bil o lunchat med min man. Han ville inte bli "taggad" på fb o gillade inget jag satte upp under den tiden. Men allt hon skrev gillade han o alla hennes foto också. Var var jag då? Hans stora kärlek som han inte kan leva utan? Dessa tankar blir inte mindre, de bara snurrar o snurrar i mitt huvud o jag vet inte hur jag ska komma över det, hur jag ska sluta tänka bakåt o istället framåt med allt han säger o gör nu. Blir galen snart!! Hjälp snälla om ni har tips o råd. E jag en dramatjej?

    Vi har ju 20 tillsammans o hela vårt liv har vi byggt upp tillsammans. Älskar jag honom på riktigt om jag inte kan ta till mig allt han säger nu? Han har gjort allt jag bett om- familjerådgivning, bytt jobb osv.

  • Svar på tråden överdriver jag efter otrohet?
  • Tjejerna2
    Anonym (Överdriver inte) skrev 2014-09-03 17:48:29 följande:

    Nej fy fan! Han har med handling bevisat att du inte betytt ett skit för honom. Han har bevisat för dig att han inte älskade dig tillräckligt för att ens vara trogen. Han ljuger dig rakt upp ansiktet och skiter på ert liv. Han tycker att du ska bete dig som vanligt och sluta älta...

    NEJ du är inte onormal som inte kan gå vidare! Det mest normala vore väl att lämna svinet direkt! Du har beslutat dig för att fortsätta med denna man och utsätta dig för den stora risken att han ljuger och förnedrar dig igen. Du har all rätt att älta och noja! Kan han inte stå ut med några år av misstänksamhet och psykisk ohälsa hos dig så ska han låta bli att vara otrogen. ( jag skriver psykisk ohälsa då många kvinnor som stannar får ångest och depressioner i lång tid efter)


  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-06 23:31:54 följande:

    Någon som en gång kunnat tänka sig att utföra en handling har mycket större risk/chans att göra det igen. Även de som blivit "brända" (dvs påkomna) är det ofta igen när omständigheterna är de rätta.

    De flesta av oss litar på att om vi går över till grannen på en kopp te som kommer hen inte att råna oss. Har grannen redan rånat oss lär vi inte vara så sugna på att gå över på en kopp te framledes. Nu är det upp till grannen att försöka få oss trygga med att vi inte ska bli rånade nästa gång också. Tillit tar en livstid att bygga upp och en sekund att förstöra - som de flesta bedragna vet.

    Det enda ansvar TS egentligen har är att ärligt vilja bygga ett helt nytt förhållande tillsammans med sin gamla man. Hon har inget att bevisa i detta problem.
    Om det verkligen inte fungerar ens efter en längre tid har hon möjligen ett ansvar att avsluta förhållandet så att de inte bara går och gnager på varandra år efter år.


    Nu är vi nästan överens om TS´ ansvar, det är ett viktigt och tungt ansvar. Och där har hon mycket att bevisa, vilket jag tycker att hon gör, försöker iaf. Men jag har fått intrycket att hennes man också försöker, även om han inte riktigt förstår TS behov. Jag tycker att bägge ska ha cred för det, istället för att bara misstänkliggöra honom och hans avsikter.

    Men jag tror tvärtom som du, att den som försökt och misslyckats är mindre benägen att försöka igen. Det är som att sätta upp elstängsel för djuren, när de fått några smällar aktar de sig och man behöver inte ens ha strömmen på.
    Undantaget är vildsvin, men jag tror inte att hennes man är ett svin...
  • Tecum
    Fool skrev 2014-09-07 00:36:07 följande:
    Problemet ligger nog i just "gjort allt jag BETT om" , om din granne rånar dig (som Phalaenopsis så väl beskriver i sitt exempel) så ska du lixom inte behöva knalla över till grannen och BE vederbörande bevisa för dig att han / hon går att lita på , det borde komma från honom / henne själv om han/hon öht är intresserad av att fortsätta umgås med dig.

    Om du kör över någon med bilen så ska inte personen behöva kräla fram till dig med brutna ben medans du sitter lugnt i förarsätet och BE dig hjälpa honom / henne , det borde komma från dig själv , iaf om du sen vill påstå att du bryr dig om personen.

    Det är just det som är det svåra med förtroende det är skitlätt att rasera men tar evigheter att bygga upp igen och det är extremt viktigt att man verkligen visar good will , att man själv VILL göra allt för att gottgöra den drabbade och inte något man man gör bara för att den andre ber om det. Varenda gest och detalj räknas.

    Och det är väl där TS man brister anser jag , å sena sidan SÄGER han att han älskar henne och ångrar sig så , men VISAR raka motsatsen när han istället gör sig själv till offer så fort det blir för jobbigt. Inte undra på att TS blir förvirrad och osäker , han skickar ut dubbla budskap.
    Tycker att du ägnar dig åt ordmärkeri. Män är inte tankeläsare, det är inte självklart att han förstår vad TS vill och behöver om hon inte talar om det. Hur många förhållanden har inte kraschat på grund av dålig kommunikation?

    Det är TS som upplever att han gör sig till offer, vi vet inte om han tänker så själv. Men jag kan förstå att om man gång på gång gör det rätta, det hon vill, men ändå inte når fram utan bara krävs på mer och mer av samma, så kan man bli trött och less. Typ "det kvittar ju vad jag gör, det duger ändå inte".
    Så hade jag nog känt.

    Men jag förstår TS  än mer nu då hon inte har någon annan att tala med. Kanske kan hon gå på FR själv om maken inte orkar? 
  • Anonym
    Tecum skrev 2014-09-07 11:33:48 följande:
    Men jag förstår TS  än mer nu då hon inte har någon annan att tala med. Kanske kan hon gå på FR själv om maken inte orkar? 
    Om mannen "inte orkar" är det nog lönlöst att gå i någon som helst terapi. Möjligen för att må bättre efter att man avslutat relationen då.
  • Phalaenopsis
    Tecum skrev 2014-09-07 11:20:16 följande:
    Nu är vi nästan överens om TS´ ansvar, det är ett viktigt och tungt ansvar. Och där har hon mycket att bevisa, vilket jag tycker att hon gör, försöker iaf. Men jag har fått intrycket att hennes man också försöker, även om han inte riktigt förstår TS behov. Jag tycker att bägge ska ha cred för det, istället för att bara misstänkliggöra honom och hans avsikter.

    Men jag tror tvärtom som du, att den som försökt och misslyckats är mindre benägen att försöka igen. Det är som att sätta upp elstängsel för djuren, när de fått några smällar aktar de sig och man behöver inte ens ha strömmen på.
    Undantaget är vildsvin, men jag tror inte att hennes man är ett svin...
    Nej. Det är inget tungt ansvar. Det innebär att hon är villig att lyssna när maken gör fullständig bot och bättring. Dessutom att är hon villig att inte bara gå sin väg utan faktiskt älta tillsammans med honom. Det omintetgörs helt om han börjar gnälla på henne när hon ältar.
  • Phalaenopsis

    Problemet är att när det inte finns några stängsel som gör ont - så ska man ändå hålla sig ifrån grönsakslandet.

  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-07 12:41:23 följande:
    Nej. Det är inget tungt ansvar. Det innebär att hon är villig att lyssna när maken gör fullständig bot och bättring. Dessutom att är hon villig att inte bara gå sin väg utan faktiskt älta tillsammans med honom. Det omintetgörs helt om han börjar gnälla på henne när hon ältar.
    Det svåra är att förlåta och gå vidare utan att låta bitterhet förgifta relationen. Det är ett tungt ansvar, heder åt den som klarar det.
  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-07 12:42:14 följande:

    Problemet är att när det inte finns några stängsel som gör ont - så ska man ändå hålla sig ifrån grönsakslandet.


    Så är det för oss alla...
  • Fool
    Tecum skrev 2014-09-07 11:33:48 följande:
    Tycker att du ägnar dig åt ordmärkeri. Män är inte tankeläsare, det är inte självklart att han förstår vad TS vill och behöver om hon inte talar om det. Hur många förhållanden har inte kraschat på grund av dålig kommunikation?

    Det är TS som upplever att han gör sig till offer, vi vet inte om han tänker så själv. Men jag kan förstå att om man gång på gång gör det rätta, det hon vill, men ändå inte når fram utan bara krävs på mer och mer av samma, så kan man bli trött och less. Typ "det kvittar ju vad jag gör, det duger ändå inte".
    Så hade jag nog känt.

    Men jag förstår TS  än mer nu då hon inte har någon annan att tala med. Kanske kan hon gå på FR själv om maken inte orkar? 
    Tror iof inte man behöver tankeläsning för att fatta att man kanske ska hjälpa någon som ligger och vrider sig i plågor med två avbrutna benpipor utan att gnälla över att man själv fick ett litet skrapsår på lillfingret ? Känns för min som att det är basic förmåga till empati.

    Håller med om att kommunikation är viktigt , men i just detta fall så är det nog inte dåligt kommunikation som ligger till grund för deras nuvarande problem , utan att han var otrogen mot TS. Hade han inte gjort det så hade han heller inte behövt svara på jobbiga frågor nu.

    Jo visst kan man förstå att han tycker det är jättejobbigt att behöva få höra att han klantat sig , eller få jobbiga frågor , eller öht behöva se vad han äventyr ställt till med. Men å andra sidan kan man tycka att det är ett pris man får betala för att man sårat sin partner på det sättet han gjorde ? Vad trodde han lixom ? Att deras förhållande skulle bli jättebra efter hans otrohet ? Att TS skulle bli glad ?

    Jag personligen tycker det är förjäkla fegt och barnsligt att hålla på som han gör , känns som att först klappa till någon och sen beklaga sig över hur ont det gör i knogarna... vem tröstar mig *snyft* 

    Som jag förstått det så går de redan på FR , och där har de även diskuterat problemet med hans martyrskap.
  • någonisverige
    Tecum skrev 2014-09-07 11:33:48 följande:
    Tycker att du ägnar dig åt ordmärkeri. Män är inte tankeläsare, det är inte självklart att han förstår vad TS vill och behöver om hon inte talar om det. Hur många förhållanden har inte kraschat på grund av dålig kommunikation?

    Det är TS som upplever att han gör sig till offer, vi vet inte om han tänker så själv. Men jag kan förstå att om man gång på gång gör det rätta, det hon vill, men ändå inte når fram utan bara krävs på mer och mer av samma, så kan man bli trött och less. Typ "det kvittar ju vad jag gör, det duger ändå inte".
    Så hade jag nog känt.

    Men jag förstår TS  än mer nu då hon inte har någon annan att tala med. Kanske kan hon gå på FR själv om maken inte orkar? 
    ..."bli trött och less", det är det som jag är orolig för och därför frågar om jag överdriver. Men, jag har faktiskt med hjälp av tråden här kommit över det lite. Vad är det jag överdriver, frågar jag mig?! Ja, visst känns det nog jobbigt för honom när jag tar upp det vissa dagar men "trött och less" borde vara det sista han blir med tanke på det som han har gjort. När han känner sig trängd borde han istället tänka att han är "tacksam" att jag finns här, fortfarande älskar honom och att jag är villig att fixa detta men att jag behöver "älta" sveket ibland.
Svar på tråden överdriver jag efter otrohet?