överdriver jag efter otrohet?

Men när allt är sagt måste den bedragne klara av att TRO på det också. Det är helt enkelt han som får bita i det sura äpplet och upprepa gång på gång. Om ogillar att upprepa sig - synd för honom då! En väninna kan inte ge förtroende mellan två makar.

Men ökar trovärdigheten av ständiga upprepningar? Det är ju bara ord som till slut riskerar blir mekaniska. Bättre att i handling visa kärlek, vad man menar och vem man vill satsa på. Sedan är det upp till den bedragne att bedöma och besluta om även denne vill satsa. It takes two to tango...

Orkar man inte ens upprepa det några gånger tvivlar jag högeligen på att det kommer att dyka upp några handlingar.

Tja, enligt TS har det gått 4 månader och de har knappt talat om något annat. Så nog har det upprepats. Samtidigt har han på olika sätt visat att han älskar henne och vill fortsätta äktenskapet. TS säger "han har gjort allt jag bett om", det kallar iaf jag handlingar...

Men okej, kvinnor och män är olika och om du och andra säger så är det väl upprepningar som gäller...

Har hon behov av att älta så får han väl älta. Har hon behov av något annat är det väl det han får göra. Så enkelt är det.

"Handlingar" skulle väl vara att inte vara otrogen igen. Oavsett om han inte har varit otrogen de senaste månaderna kan han ju vara det när som helst igen. Det är det som är det svåra med tillit. Det är ganska svårt att visa att man aldrig skulle komma på tanken att göra något man redan har gjort.

Men bara för att någon inte varit otrogen kan du ju inte garantera att vederbörande aldrig kommer att vara otrogen? Det är väl snarare så att den som varit otrogen och råkat illa ut aktar sig mer än den som aldrig varit det?

Har du samma människosyn för övrigt, en gång tjuv alltid tjuv, en gång mobbare alltid mobbare?

I TS` fall, ligger allt ansvar på mannen att få relationen bra igen eller har TS något ansvar? 

Någon som en gång kunnat tänka sig att utföra en handling har mycket större risk/chans att göra det igen. Även de som blivit "brända" (dvs påkomna) är det ofta igen när omständigheterna är de rätta.

De flesta av oss litar på att om vi går över till grannen på en kopp te som kommer hen inte att råna oss. Har grannen redan rånat oss lär vi inte vara så sugna på att gå över på en kopp te framledes. Nu är det upp till grannen att försöka få oss trygga med att vi inte ska bli rånade nästa gång också. Tillit tar en livstid att bygga upp och en sekund att förstöra - som de flesta bedragna vet.

Det enda ansvar TS egentligen har är att ärligt vilja bygga ett helt nytt förhållande tillsammans med sin gamla man. Hon har inget att bevisa i detta problem.
Om det verkligen inte fungerar ens efter en längre tid har hon möjligen ett ansvar att avsluta förhållandet så att de inte bara går och gnager på varandra år efter år.

Problemet ligger nog i just "gjort allt jag BETT om" , om din granne rånar dig (som Phalaenopsis så väl beskriver i sitt exempel) så ska du lixom inte behöva knalla över till grannen och BE vederbörande bevisa för dig att han / hon går att lita på , det borde komma från honom / henne själv om han/hon öht är intresserad av att fortsätta umgås med dig.

Om du kör över någon med bilen så ska inte personen behöva kräla fram till dig med brutna ben medans du sitter lugnt i förarsätet och BE dig hjälpa honom / henne , det borde komma från dig själv , iaf om du sen vill påstå att du bryr dig om personen.

Det är just det som är det svåra med förtroende det är skitlätt att rasera men tar evigheter att bygga upp igen och det är extremt viktigt att man verkligen visar good will , att man själv VILL göra allt för att gottgöra den drabbade och inte något man man gör bara för att den andre ber om det. Varenda gest och detalj räknas.

Och det är väl där TS man brister anser jag , å sena sidan SÄGER han att han älskar henne och ångrar sig så , men VISAR raka motsatsen när han istället gör sig själv till offer så fort det blir för jobbigt. Inte undra på att TS blir förvirrad och osäker , han skickar ut dubbla budskap.

Det är inte så att vi knappt talat om något annat. Tvärt om men det kommer dagar, kanske varannan vecka då två tre dagar blir väldigt jobbiga. Det jag hade önskat då är att han fortsätter vara kärleksfull o förstående. Det är dessa dagar jag känner att jag är jobbig o tjatig. O så mår vi sämre tills jag lägger ner det.

Jag tror inte heller en väninna kan förstå riktigt. Alla som känner oss hade aldrig kunnat föreställa sig att varken han eller jag skulle kunna hamna i denna sitiatiomen. Sedan så har jag ingen att prata fet med. Ingen vet. En av mina nära vänner vet bara halva sanningen. Jag har inte kunnat tala det med någon. Vill inte...