• Anonym (Arg)

    Min styvson antastade min dotter.

    Min 12-årige styvson antastade ett av mina barn, 7 år, när han trodde hon sov. Jag kan nu inte känna att jag är en bra styvmorsa- jag irriterar mig över allt pojken gör och min man ser inte alls problemet utan det är visst överspelat nu. För mig är det inte det! Det har blivit en socanmälan av det men där blir det inget mer än en snabb diskussion med pojken om att man inte får göra så. För mig är det mer allvarligt för det finns fler barn här som jag är rädd att han utnyttjat. (Inga könsorgan var inblandade som tur är men det är allvarligt ändå anser jag). Pappan och mamman curlar och jag får fnatt på hela situationen. Jag och min man har en treårig dotter ihop och jag lämnar inte d ensamma en enda sekund, pappan blir arg och tycker att jag överdriver och blir arg för han vill inte att pojkstackarn ska behöva ta ansvar för sitt agerande alls. Det är ju överspelat. Själv pyr jag av irritation och jag kan inte alls hantera situationen. För mig är det helt galet att det öht hänt för sånt SKA inte hända. Han har kränkt mina barn på så många sätt i flera år och det här sexuella övergreppet var droppen s fick bägaren att rinna över. Jag är dessutom gravid igen så nu känner jag mest oro över att det finns ett till barn som kommer vara i farozonen. Jag har blivit förbjuden att prata det a hänt med någon. Det kliar liksom i mig. Ge mig moraliska pekfingrar eller konstruktiva ideer. Något! Vad som helst duger ;)

  • Svar på tråden Min styvson antastade min dotter.
  • Anonym (Oj)
    Anonym (X) skrev 2014-09-12 22:30:24 följande:

    flickan mådde dåligt av det, och var inte med på det. tycker det är rätt tydligt att det är ett övergrepp, ja.

    www.psykologiguiden.se/www/pages/&PSQ=353

    "Det finns flera saker som skiljer ett övergrepp från en handling som inte är ett övergrepp. Det viktigaste är förstås hur händelsen har upplevts. Har man som barn känt att man är maktlös mot någon som är större, starkare eller äldre, och har man upplevt det hela som obehagligt eller rent av smärtsamt. Ja, då handlar det nog om ett övergrepp. Har det dessutom förekommit hot eller våld, då råder det ingen tvekan om saken"


    Ja jag tycker inte det blir så mycket tydligare av det. Så pass mycket i gråzonen är det. Hot och våld har inte förekommit i samband med denna situation. Maktlöshet, ja möjligen med tanke på att hon sov. Men som jag har uppfattat det har inte det äldre barnet tvingat det yngre barnet till något. Han har slutat när hon visat sig vaken. Inte okej beteende men inte ett solklart övergrepp. Och definitivt inte ett sexuellt övergrepp.

    Det har inte framkommit så mycket om hur flickan mår nu. Hon får ont i magen när mamma pratar om det som hänt men det kan ju vara hela situationen som gör det. Hon mådde dåligt och var på väg in i en depression i vintras.
  • Anonym (X)
    Anonym (sign) skrev 2014-09-12 22:45:50 följande:
    Men vänta lite, är allt vad du kallar för övergrepp just sexuella övergrepp som Ts vill hävda?

    att det är ett övergrepp är klart och tydligt, det kan FÖRHOPPNINGSVIS ingen säga emot. om det är ett sexuellt övergrepp är svårare att säga säkert, och det kan man ha olika åsikter om, men jag håller nog med TS om det, ja.
  • Ess
    Anonym (X) skrev 2014-09-12 22:30:24 följande:
    flickan mådde dåligt av det, och var inte med på det. tycker det är rätt tydligt att det är ett övergrepp, ja.

    www.psykologiguiden.se/www/pages/&PSQ=353

    "
    Det finns flera saker som skiljer ett övergrepp från en handling som inte är ett övergrepp. Det viktigaste är förstås hur händelsen har upplevts. Har man som barn känt att man är maktlös mot någon som är större, starkare eller äldre, och har man upplevt det hela som obehagligt eller rent av smärtsamt. Ja, då handlar det nog om ett övergrepp. Har det dessutom förekommit hot eller våld, då råder det ingen tvekan om saken"
    Jag undrar hur många av de vuxna kvinnor som skriver i tråden som hade accepterat att chefen klappade dem på rumpan när dom gick förbi.
    Eller om han gått in på deras hotellrum när dom sov och kört ner tungan i halsen på dem.
    Ingen utav de grejerna gör fysiskt ont, så då borde det va helt okej att göra så....?
  • Anonym (Oj)
    Ess skrev 2014-09-12 22:45:16 följande:

    Jag förutsätter att föräldern klarar sina åtaganden gentemot barnet även som sambo. Vilket hade inneburit lämning och hämtning på förskola/fritids.

    När barnet är där så tar föräldern den största delen av hushållssysslorna och även matlagning.

    Om barnet är så litet att det är ledset på natten så förutsätter jag att föräldern går upp och ser till barnet, annars hade jag väckt honom.

    Det är inga bonusbarn, utan min mans barn x och y. 

    Jag vet inte vad det varit för intressant med det, när man inte klickar som personer så är det vanligtvis ömsesidigt. Jag har svårt att tänka mig att dom legat vakna på natten och saknat mig om jag och mannen gått skilda vägar.

    Hade dom gjort illa mina/våra barn så hade dom inte varit välkomna hit mer, milt uttryckt.


    Tycker bara att det är så så konstigt att vara fullständigt ointresserad av sin partners barn. De är väl en viktig del av hans liv eller?

    Aaaaa vad dum jag är!! Nu trillade poletten ner. De tycker ju naturligtvis jätteilla om dig och då måste du bete dig som att du inte bryr dig alls. Ditt hårda omdöme om dem är ju helt logiskt utifrån det. Vad ledsamt. Hoppas att dina barn tycker om dig i alla fall.
  • Anonym (T)

    Men för Guds skull separera.

    Det är synd om flickan o ni snackar om övergrepp ändå så stannar ts kvar.

    Ska de fortsätta tsm så måste ts släppa oro o hat och arbeta o hjälpa alla igenom detta.

    Hon kan inte stå bredvid o hata.

    Funkar inte det så är det separation som gäller

  • Anonym (T)

    Inte varit välkomna herre Gud! En frisk förälder stänger inga dörrar helt o hållet när det gäller sina barn.

    Om mitt barn skulle mörda någon så är jag ändå dennes mamma.

    Jag är mamma och ska hjälpa mitt barn igenom eländet.

    Inte vända ryggen till o låtsas att barnet inte finns.

    Hur kall kan man bli?

  • Anonym (Arg)

    Jag tycker det är rätt spektakulärt att vara upptagen med annat i många timmar och komMa in i tråden för att se spekulationer om vem jag är. Shit. Jag har lärt mig att inte falla för härskartekniker som tur är så jag tar inte så illa upp som vissa säkert önskar ;)

  • Anonym (Oj)
    Ess skrev 2014-09-12 22:56:17 följande:

    Jag undrar hur många av de vuxna kvinnor som skriver i tråden som hade accepterat att chefen klappade dem på rumpan när dom gick förbi.

    Eller om han gått in på deras hotellrum när dom sov och kört ner tungan i halsen på dem.

    Ingen utav de grejerna gör fysiskt ont, så då borde det va helt okej att göra så....?


    Det handlar ju inte om att det ska accepteras att någon gör så. Men för det första kan man inte jämföra en vuxen mans handlingar med ett barns. För det andra så, om min chef hade klappat mig i rumpan hade jag sagt till honom eller hans chef. Jag hade inte krävt att han inte fick vara i närheten av mig eller någon annan kvinna nånsin igen. Jag hade inte sett honom som en sexualförbrytare som bara har börjat sin karriär och i nästa vecka förmodligen kommer att våldta någon. Det handlar inte om att acceptera ett dumt beteende utan göra det som behövs utan hysteri.
  • Anonym (Oj)
    Anonym (Arg) skrev 2014-09-12 23:07:23 följande:

    Jag tycker det är rätt spektakulärt att vara upptagen med annat i många timmar och komMa in i tråden för att se spekulationer om vem jag är. Shit. Jag har lärt mig att inte falla för härskartekniker som tur är så jag tar inte så illa upp som vissa säkert önskar ;)


    Jag tänkte faktiskt på det för en stund sen. Det kanske känns för dig som författare kan beskriva att det känns när boken de skrivit blir film och de känner inte igen knappt något alls. Lite grundstommen till historien som stämmer bara. Och jag är nog en av de skyldiga här. Ber verkligen om ursäkt för det. Ibland vill jag bara fortsätta argumentera fast det är onödigt. Sorry.

    Dina senare inlägg verkar mer eftertänksamma, kanske är du inte lika arg längre. Hoppas att ni kan komma fram till en bra lösning för alla barnen och att det lugnar ner sig igen.
  • Ess
    Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 23:08:50 följande:
    Det handlar ju inte om att det ska accepteras att någon gör så. Men för det första kan man inte jämföra en vuxen mans handlingar med ett barns. För det andra så, om min chef hade klappat mig i rumpan hade jag sagt till honom eller hans chef. Jag hade inte krävt att han inte fick vara i närheten av mig eller någon annan kvinna nånsin igen. Jag hade inte sett honom som en sexualförbrytare som bara har börjat sin karriär och i nästa vecka förmodligen kommer att våldta någon. Det handlar inte om att acceptera ett dumt beteende utan göra det som behövs utan hysteri.
    Så himla liten är inte en tolvåring. Dom vet vad dom sysslar med, och vad som är okej och inte.
    Dottern sa till ts och ts har agerat. Du slipper förhoppningsvis din chef i ditt hem och du kan sova lugnt om nätterna. Det kan ts dotter också nu, tack vare ts snabba respons.
Svar på tråden Min styvson antastade min dotter.