Anonym (Arg)

Äldre 9 Sep 08:35

324 svar

Min styvson antastade min dotter.

Min 12-årige styvson antastade ett av mina barn, 7 år, när han trodde hon sov. Jag kan nu inte känna att jag är en bra styvmorsa- jag irriterar mig över allt pojken gör och min man ser inte alls problemet utan det är visst överspelat nu. För mig är det inte det! Det har blivit en socanmälan av det men där blir det inget mer än en snabb diskussion med pojken om att man inte får göra så. För mig är det mer allvarligt för det finns fler barn här som jag är rädd att han utnyttjat. (Inga könsorgan var inblandade som tur är men det är allvarligt ändå anser jag). Pappan och mamman curlar och jag får fnatt på hela situationen. Jag och min man har en treårig dotter ihop och jag lämnar inte d ensamma en enda sekund, pappan blir arg och tycker att jag överdriver och blir arg för han vill inte att pojkstackarn ska behöva ta ansvar för sitt agerande alls. Det är ju överspelat. Själv pyr jag av irritation och jag kan inte alls hantera situationen. För mig är det helt galet att det öht hänt för sånt SKA inte hända. Han har kränkt mina barn på så många sätt i flera år och det här sexuella övergreppet var droppen s fick bägaren att rinna över. Jag är dessutom gravid igen så nu känner jag mest oro över att det finns ett till barn som kommer vara i farozonen. Jag har blivit förbjuden att prata det a hänt med någon. Det kliar liksom i mig. Ge mig moraliska pekfingrar eller konstruktiva ideer. Något! Vad som helst duger ;)

Anonym (Oj)

Äldre 12 Sep 08:31

#224

Anonym skrev 2014-09-12 08:30:09 följande:

Men pojken har haft långvariga problem som bioföräldrarna inte tagit tag i. Så i detta fall anser jag att Ts ska ta sitt föräldraansvar för sitt barn. I sin egen säng ska även en flicka kunna vara trygg.

Tycker inte att det är tillräckligt beskrivet. Kan precis lika gärna vara så att ts gör pojken till syndabock för allt som händer i hemmet. Så som hon uttrycker sig om honom verkar det troligt.

Anonym

Äldre 12 Sep 08:34

#225

Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 08:30:13 följande:

Säkert. Och det har du mer koll på än soc som träffat pojken och pojkens föräldrar?

Nej. Men flickan har blivit antastad i sin egen säng. Det är det Ts ska hantera. Pojken har hon inget att säga till om. Men hon kan skydda sitt barn.
Skulle du inte tro på din dotter om det var henne det handlade om?

sextiotalist

Äldre 12 Sep 08:46

#226

Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 08:20:41 följande:

Jag tänker inte att det är så att det pojken har gjort är okej på något sätt. Men jag tycker inte att det är så allvarligt att man behöver måla upp honom som ett monster som man absolut behöver skydda andra barn ifrån. Soc verkar ha gjort samma bedömning. Det är farligt att stigmatisera tolvåringar.

Det spelar ingen roll vad DU tycker, det är den utsatta flickans upplevelse som är det viktiga
ts skrev ju att flickan mådde dåligt och att hon visade tecken på depression och i samtal med BUP tillsammans med pappan (flickans pappa) så kom detta fram.
Än en gång, jag är ganska säker på att om pojkens pappa inte hade sopat detta under mattan utan verkligen tagit tag i det, så hade situationen varit annorlunda.

Det är som vanligt, 90% av problematiken i nyfamiljer beror ofta på en förälder som inte tar sitt föräldraansvar, mycket sällan på barnen.
Den här killen har en bakomvarande problematik har uppenbarligen ett gränsläst och inte alltför snällt beteende, men om föräldrarna ser mellan fingrarna så kommer det inte sluta bra för pojken
Däremot är ts skyldighet att skydda sina flickor, där får hon inte backa en centimeter

Anonym (Oj)

Äldre 12 Sep 08:50

#227

Anonym skrev 2014-09-12 08:34:43 följande:

Nej. Men flickan har blivit antastad i sin egen säng. Det är det Ts ska hantera. Pojken har hon inget att säga till om. Men hon kan skydda sitt barn.
Skulle du inte tro på din dotter om det var henne det handlade om?

Jo jag tror på dottern när det gäller detta också. Hade jag varit ts hade jag samtalat med pojken tillsammans med föräldrarna. Sett till att han vet om att vi är överens i detta och följt upp det. Haft lite extra koll när han är hemma. Visat att vi tycker om honom. Han är ett BARN inte en ful gubbe. Jag tycker att i detta fallet verkar det vara en komplicerad familj som behöver mycket stöttning. Pojken är ju inte alls den enda som har problem. Och det är ju inte bedömt att samhället behöver skyddas från honom. Han går kvar i skolan, han bor med sin syster när han är hos sin mamma. Jag hade sett det som ett oroligt barns gränsöverskridande beteende som man kan styra upp.

sextiotalist

Äldre 12 Sep 08:55

#228

Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 08:50:54 följande:

Jo jag tror på dottern när det gäller detta också. Hade jag varit ts hade jag samtalat med pojken tillsammans med föräldrarna. Sett till att han vet om att vi är överens i detta och följt upp det. Haft lite extra koll när han är hemma. Visat att vi tycker om honom. Han är ett BARN inte en ful gubbe. Jag tycker att i detta fallet verkar det vara en komplicerad familj som behöver mycket stöttning. Pojken är ju inte alls den enda som har problem. Och det är ju inte bedömt att samhället behöver skyddas från honom. Han går kvar i skolan, han bor med sin syster när han är hos sin mamma. Jag hade sett det som ett oroligt barns gränsöverskridande beteende som man kan styra upp.

Som jag ser det, så verkar föräldrarna inte vilja ta tag i det. Och fortfarande, det får man inte glömma, det är en flicka som uppenbarligen har mått otroligt dåligt av detta och ts måste skydda sina barn och jag tycker det är fruktansvärt fel att lägga hela ansvaret för att klara upp situationen.
Det är inte ts som ska ha ansvaret att prata med pojken och hans föräldrar, det är för sjutton pojkens föräldrar

En fråga, varför åligger det pappans nya partnera att backa upp pappans brist på föräldraskap och varför är det den nya partnern som får agera spottkopp, när det problemet är hos föräldrarna.

Jag förstår vara separationerna är vanligare bland nyfamiljer än kärnfamiljer, jag är ganska säker på att den nya helt enkelt ruttnar på hela situationen och drar.

Anonym (Oj)

Äldre 12 Sep 08:59

#229

sextiotalist skrev 2014-09-12 08:46:39 följande:

Det spelar ingen roll vad DU tycker, det är den utsatta flickans upplevelse som är det viktiga
ts skrev ju att flickan mådde dåligt och att hon visade tecken på depression och i samtal med BUP tillsammans med pappan (flickans pappa) så kom detta fram.
Än en gång, jag är ganska säker på att om pojkens pappa inte hade sopat detta under mattan utan verkligen tagit tag i det, så hade situationen varit annorlunda.

Det är som vanligt, 90% av problematiken i nyfamiljer beror ofta på en förälder som inte tar sitt föräldraansvar, mycket sällan på barnen.
Den här killen har en bakomvarande problematik har uppenbarligen ett gränsläst och inte alltför snällt beteende, men om föräldrarna ser mellan fingrarna så kommer det inte sluta bra för pojken
Däremot är ts skyldighet att skydda sina flickor, där får hon inte backa en centimeter

Hennes tecken på depression har ju inget med den aktuella händelsen att göra. Hon hade kontakt på Bup innan detta hände. Ts beskriver själv att det berodde på hennes ADHD och att den ger henne problem i skolan och med kompisar.

Uppgifterna om hur det kom fram till Bup är ju motstridiga men ts skrev från början att hon fick reda på det och sen ringde till Bup. Men sen skrev hon om ett möte där pappan var med. Jag vet inte.

Vad har pappan gjort för att sopa detta under mattan? Ts har inte direkt beskrivit det. Hon har skrivit att de säger att de fortfarande älskar honom osv. Är det fel? De har varit på soc och pratat igenom händelsen. Vad mer ska de göra?

Anonym (Oj)

Äldre 12 Sep 09:09

#230

sextiotalist skrev 2014-09-12 08:55:58 följande:

Som jag ser det, så verkar föräldrarna inte vilja ta tag i det. Och fortfarande, det får man inte glömma, det är en flicka som uppenbarligen har mått otroligt dåligt av detta och ts måste skydda sina barn och jag tycker det är fruktansvärt fel att lägga hela ansvaret för att klara upp situationen.
Det är inte ts som ska ha ansvaret att prata med pojken och hans föräldrar, det är för sjutton pojkens föräldrar

En fråga, varför åligger det pappans nya partnera att backa upp pappans brist på föräldraskap och varför är det den nya partnern som får agera spottkopp, när det problemet är hos föräldrarna.

Jag förstår vara separationerna är vanligare bland nyfamiljer än kärnfamiljer, jag är ganska säker på att den nya helt enkelt ruttnar på hela situationen och drar.

Därför att om man väljer att leva med en man som har barn så är det ens skyldighet att se till att det fungerar för ALLA. Det är bara dåligt att dela upp familjen i dina barn och mina barn. Är det en familj eller inte?

Det är ju ingen som har bett henne att ansvar för situationen. Hon får inte ens vara med på möten och liknande och beskriver att det är hysch-hysch och att hon inte får veta. De andra verkar ju mer se henne som ett problem. Så hur vet vi att det är ts bedömning som är den rätta?

sextiotalist

Äldre 12 Sep 09:14

#231

Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 09:09:22 följande:

Därför att om man väljer att leva med en man som har barn så är det ens skyldighet att se till att det fungerar för ALLA. Det är bara dåligt att dela upp familjen i dina barn och mina barn. Är det en familj eller inte?

Det är ju ingen som har bett henne att ansvar för situationen. Hon får inte ens vara med på möten och liknande och beskriver att det är hysch-hysch och att hon inte får veta. De andra verkar ju mer se henne som ett problem. Så hur vet vi att det är ts bedömning som är den rätta?

Det är din värld, när jag (och jag gör det än) flyttade ihop med en man med barn, så var det klart att hans barn, hans ansvar.
Något annat alternativ fanns inte för mig, men så flyttade jag också ihop med en man som skötte den biten utmärkt.
Hade det funnits den minsta tendens att slänga över föräldrarnasvaret till mig, så hade jag flyttat och förbilivt särbo.

Vårt gemensamma barn har vi haft gemensamt ansvar över.

Ska väl tillägga att sambons barn är vuxna och vi har en väldigt bra relation (och har alltid haft)

Anonym (Oj)

Äldre 12 Sep 09:17

#232

sextiotalist skrev 2014-09-12 09:14:39 följande:

Det är din värld, när jag (och jag gör det än) flyttade ihop med en man med barn, så var det klart att hans barn, hans ansvar.
Något annat alternativ fanns inte för mig, men så flyttade jag också ihop med en man som skötte den biten utmärkt.
Hade det funnits den minsta tendens att slänga över föräldrarnasvaret till mig, så hade jag flyttat och förbilivt särbo.

Vårt gemensamma barn har vi haft gemensamt ansvar över.

Ska väl tillägga att sambons barn är vuxna och vi har en väldigt bra relation (och har alltid haft)

Ja det är ju din värld :)

förslag

Äldre 12 Sep 09:19

#233

Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 08:59:05 följande:

Hennes tecken på depression har ju inget med den aktuella händelsen att göra. Hon hade kontakt på Bup innan detta hände. Ts beskriver själv att det berodde på hennes ADHD och att den ger henne problem i skolan och med kompisar.

Uppgifterna om hur det kom fram till Bup är ju motstridiga men ts skrev från början att hon fick reda på det och sen ringde till Bup. Men sen skrev hon om ett möte där pappan var med. Jag vet inte.

Vad har pappan gjort för att sopa detta under mattan? Ts har inte direkt beskrivit det. Hon har skrivit att de säger att de fortfarande älskar honom osv. Är det fel? De har varit på soc och pratat igenom händelsen. Vad mer ska de göra?

Jag förstod att det är den utsatta flickans tvillingsyster som mått dåligt och haft bupkontakt. Och att flickornas pappa tog upp detta på ett av den flickans bupmöte.

Min styvson antastade min dotter.

INNEHÅLL