Min styvson antastade min dotter.

Soc som har träffat föräldrarna verkar inte ha problem med att han vistas med systern. De har ju ändå träffat föräldrarna och pojken. Vi har vår info från en hysterisk styvmamma som tycker uppenbart illa om sin styvson, som är glad över att inte ha honom hemma så mycket. Och som dessutom ändrar sin historia lite som det passar. Det är ingen som offras här. Pojken behöver samtal för att förstå rätt och fel. Och han behöver kärlek. Flickorna utgår jag ifrån att de också får det.

han stoppade tungan i munnen på henne när hon SOV. och det var vara droppen som fick bägaren att rinna över. han har ju gjort andra saker innan. ingen kan få det till att han är en normalfungerande 12åring, vem vet vad han kan hitta på härnäst? ingriper ingen är det stor risk att det blir värre och utvecklas till grav, psykisk störning, vem är det bra gör egentligen? för syskonen, för familjen som helhet OCH för pojken så måste något radikalt göras. mannen verkar vara en total-mes, riktigt farligt att han låter pojken tro att han inte gjort något fel.

Det jag tror pojken behöver  för att må bra är att slippa sin hysteriska bonusmorsa.

Men var det så förfärligt då? Om man ser ur ett barns perspektiv så är det ju inget sexuellt. Tycker att det här börjar likna ett hysteriskt drev likt det Eva Lundgren (hette hon det?)professorn som gick ut med att "män är djur" och så småningom fick sparken från Uppsala Universitet,

Så hårt som du jobbar för att normalisera det som hänt, så börjar man undra vad du själv utsätter dina egna och styvbarn för.
Eller drömmer om att göra, om det kommer ett barn nära dig.

ja, jag tycker det är förfärligt och inte friskt. jag är utbildad inom barn och ungdoms-psykiatri och bedömer inte det som normalt beteende.

Skönt att höra! Jag befarade nästan det värsta, att du som sagt var på alla plan helt beroende av din man.

Du är bra som står upp för din dotter, hoppas på det bästa för dig!

Du tycker kanske att pedofili och sexuella övergrepp är något spännande som berikar ditt liv eftersom du tycks vilja se det där det inte finns.
Än en gång, pojken pussade sin bonus-syster på munnen. Olämpligt,  ja kanske, men banne mig inget övergrepp. Det dummaste av hela den här historien var väl ändå att göra det hela till en stor sak.

 

Jag tycker tråden fokuserar på pojken för mycket och inte alls på problemlösning.

Vill du skydda dina  barn till viket pris som helst, vill du ha ett genomgripande barnperspektiv för alla barn i din familj, bio som bonusbarn så borde ni verkligen separera.

Ni har möten på soc, bup, det är ett tvillingbarn som innan detta av andra orsaker riskerade att bli deprimerad mm så är inte er familj hållbar i längden. Blir pojken utredd på bup kanske han får en diagnos, då börjar ett annat jobb för hans föräldrar som du antagligen inte kommer orka med så varför ska ni fortsätta.

Visst att älska, att vara kär, ha gemensamma barn, vara gravid men ni måste båda ta ert föräldraansvar. Jag tycker ni tar ert ansvar genom att skiljas åt, för du gillar inte hans barn, kommer troligtvis aldrig göra, ha svårt att acceptera att han gör det trots att sonen enligt mig uppenbart har någon form av psykiatrisk diagnos.

Hur ska ni få ordning på ert gemensamma liv med harmoni för samtliga?
Andra människor skiljer sig för mindre dramatiska saker, för att de träffat nån ny, är uttråkade, saknar passion och sedan säger att det var det bästa även för barnen.

12-åringnens mamma vill väl inte stigmatisera sin son genom att detta kommer ut, jag försvarar inte sonen men sonen, dina barn, pappan blir inte  gladare över att han börjar bli mobbad, misshandlad av främlingar och dylikt. Ja sådant händer.

Ni verkar inte förstå varandra, verkar inte respektera varandra och vara rätt fattiga på kärlek.