Min styvson antastade min dotter.

jag hade lämnat mannen och tagit mina barn med mig tills mannen faktiskt inser allvaret och gör något åt situationen med sin son. tycker ungen borde in på ungdomshem. håller han på så nu vid 12 års ålder, hur kommer han inte bli när han blir äldre? mycket oroande.

En helt försumbar person? Det gäller ett barn , du förfärliga, otäcka människa!

Ni som anser att det inte var någon stor grej, tycker ts överreagerar.
Ha ni tänkt på hur den utsatta flickan känner sig?
Hon (och tydligen de över flickorna i pojkens närhet) har reagerat, de känner uppenbarligen obehag pga hans sätt (om jag uppfattade det rätt, så var det även hemma hos mamman också).
Anser ni att flickans känslor och upplevelse kring detta ska triviliaseras?
Jag har på detta forum lästa flera gånger om hur kvinnor har råkat ut för liknande händelser, av deras styvbror, bror eller kusin. Hur vuxenvärlden har viftat bort detta som pojkstreck,

Det denna pojke har gjort mot denna flicka är så fel det kan vara, och han måste känna av att det inte är acceptabelt, genom samtal med BUP, en vuxenvärld som inte släpper det, dvs han vet att de inte kommer låta det ske igen.
Om jag förstått så finns det även en bakomliggande problematik hos denna kille, då är det ännu viktigare att man inte släpper det.

En sak är säker, det kommer inte vara ts dotter som i framtiden skriver på ett forum och berättar hur hennes mamma viftade bort händelsen. Hon vet nu att hon kan vända sig till sin mamma med svåra saker och har en mamma som lyssnar och gör det som en förälder ska, ser till att barnet inte utsätts för kränkande behandling, ts har genom sitt sätt troligen stärkt dottern, stöttat sin dotter i sin integritet och rätten till sin egen kropp.
Om ts hade reagerat som vissa vill att hon ska göra, så hade troligen risken ökat markant att dottern i framtiden hamnar i dysfunktionella relationer, haft en osund inställning till sin egen sexualitet och mått dåligt.
Jag tycker ts gör helt rätt genom att skapa en trygg sfär kring sin dotter.

Det har varit trådar om hur man älskar sitt barn mer än allt annat, hur man ska kunna dö för sitt barn, men när man läser flera svar här, så inser man att det bara är floskler.
Om det varit ert barn (ni som anser att ts gör fel) som råkat ut för detta som ts dotter har gjort, vad hade ni gjort.?
Om det var er egen son som begick övergrepp (ja, för en liten flicka är detta ett övergrepp), hade ni blundat för det och viftat bort det.

Jag skulle säga att ni som inte tar en sådan händelse på allvar, det är ni som har en otäck syn.

I ts fall, så hade jag tagit samtliga flickor och flyttat, hur mycket jag än älskat min sambo, så hade det, i en såda situation, barnets behov av skydd legat på prio ett.
Hade det varit min egen son och min egen dotter, då hade jag valt at vara särbo, där flickan hade fått bo med mig och sonen med pappan. Förhoppningsvis hade mitt omdöme att välja att få barn med en man, inneburit att min man resonerat på samma sätt och ansett att det bästa vairit att separera "gärningsmannen" från offret.

sextiotalist: BRA skrivet. Hallå, klart man hade velat skydda sin dotter mot detta barn! Eller? Och det 12åriga barnet behöver ju nån form av hjälp. Allt annat vore ju helt oacceptabelt. Ts, du har gjort HELT rätt.

Lösningen är att du flyttar. Du kommer aldrig att tycka om grabben igen och det kommer aldrig att bli lyckligt hemma hos er igen.

Jag tror också att det är den bästa lösningen, dessa händelser (om jag förstod allt rätt, så var inte bara en gång) har gjort att ts aldrig kommer känna sig bekväm med grabben.
Troligen är det ömsesidigt, ts kommer, i killens ögon, vara den elaka styvmorsan som begränsar honom.
Ts flickor kommer inte heller må bra i närheten av grabben.

Så ts, leta efter ett eget boende. Du och din man kan fortfarande ha ett förhållande, men leva särbos.

Skulle inte kunna tänka mig att ha den pojken i samma hem om det var min dotter. Att pappan inte förstår problemet är en ännu större larmklocka i mitt huvud.

Det är inte bara att flytta, vi har en dotter samt ett barn på väg också... Jag har gjort klart för the husband att han inte får lämna minstingen ensam m honom alls och han håller inte med men han accepterar att sonen är hos oss några dagar mindre för mina äldre döttrars skull och han håller med om att sonen gjort fel. Däremot bagatelliserar han händelsen och tror att det kommer vara en kortsiktig lösning vilket det inte kommer vara. Det var möte på soc igår för grabben där de skulle prata om fosterhem och polisanmälningar om det skulle upprepas. Tyvärr har han "kort minne" och kommer ignorera det som med allt annat.

Men ni som tycker att det här inte är allvarligt eller att en 12-åring inte förstår vad han gjort, är ni medvetna om att den 21-årige förskolepraktikanten vars rättegång nu är avslutad började begå övergrepp mot små barn redan som 14-åring? Det framgår av domen. Innan dess förekom flera mindre incidenter. Man börjar liksom inte med samlag en dag hux flux som pedofil. Jag tycker att man ska ta allvarligt på varningstecken och jag brukar verkligen inte vara sån som ser pedofiler i varenda buske.

Och ni som påstår att TS gör sin dotter till ett offer... Allvarligt? Har samhället gjort barnen i rättegången ovan till offer också eller var går gränsen?

Eller hur, särskilt eftersom det stod att styvsonen kränkt, manipulerat o hotat andra i flera års tid o att det senaste bara var droppen. O att pappan inte förstår, vill förstå o bara viftar bort allt!?

TS vem av er står på er nuvarande bostad, har du inkomst nog för att klara ett eget boende? Vill du leva kvar med en man som är så här är frågan också.