Hej och grattis alla ni som nyligen plussat!
Ni som vill diskutera symtom, känslor och tankar under graviditeten och följas åt är hjärtligt välkomna att hänga här :)
Jag har enligt mens-cykeln BF 12 Juni 2015. Är 24 år gammal och detta är första barnet för både mig och min sambo, är galet lycklig!
Ja och många av kvinnorna har dött under processen eller fått stora permanenta skador.. Nä usch det känns hemskt att ens tänka på förlossningen just nu. Vill fokusera mig på något positivt istället :)
Ser positivt inför förlossningen! Är bara lite rädd för att spricka å att jag får men, men det är allt.
Jag är inte nervös för förlossningen, men det kan ju komma. Här får man inte lustgas, och det gör mig lite skakig, men funderar på att föda i vatten... fast känner mig inte som en fisk heller så vi får se :P
Att spricka är väldigt vanligt och smärtan när det läker ihop märks inte mot allt annat som känns skevt och skumt. Fick sy efter förra och jag glömde helt bort det. Fick panik när det lossnade konstiga trådar i duschen efter ett par veckor, fattade inte vad det var :)
Instämmer med LillyAdelia, det är vanligt och inget konstigt, det känns inte ens.
Jag sprack oxå litegrann och fick sy. Det är i sjävla utdrivningen som man kan spricka litegrann och tro mig, det känns inte ett smack för det är en annan slags smärta som är i centrum då. Sen får man sprutor med bedövning och så syr läkaren några stygn.
Tack tjejer! Känns lite bättre nu =)
Om prick 14 dagar är det RUL. Gud vad jag längtar.
Alla säger att "Åh du har ju inte fått någon mage heller direkt" vilket gör lite ont att höra.. för visst vill man ju kunna visa upp att man har bebis i magen... men det kommer det med =)
Tack tjejer! Känns lite bättre nu =)
Om prick 14 dagar är det RUL. Gud vad jag längtar.
Alla säger att "Åh du har ju inte fått någon mage heller direkt" vilket gör lite ont att höra.. för visst vill man ju kunna visa upp att man har bebis i magen... men det kommer det med =)
Angående förlossning tycker jag att det är det häftigaste jag någonsin gjort och ser verkligen framemot att få göra det igen.
Visst gjorde det ont men det glömmer man rätt fort sen när det väl är över 
.
Själv tyckte jag att utdrivningsfasen var värst och gjorde mest ont men det är individuellt.
Den här gången kommer jag att lyssna mer på min egen kropp och mindre på barnmorskan, hon övertalade mig att krysta hårdare och tidigare än vad min kropp var bekväm med och jag är övertygad om att jag sprack mer på grund av det än om jag hade lyssnat mer på kroppen.
Angående förlossning tycker jag att det är det häftigaste jag någonsin gjort och ser verkligen framemot att få göra det igen.
Visst gjorde det ont men det glömmer man rätt fort sen när det väl är över .
Själv tyckte jag att utdrivningsfasen var värst och gjorde mest ont men det är individuellt.
Den här gången kommer jag att lyssna mer på min egen kropp och mindre på barnmorskan, hon övertalade mig att krysta hårdare och tidigare än vad min kropp var bekväm med och jag är övertygad om att jag sprack mer på grund av det än om jag hade lyssnat mer på kroppen.
Ja guu vilken häftig känsla det är när det sätter igång på riktigt.. det är som gamla urkrafter väcks i en och man kan inget annat göra än att åka med.. jättehäftigt och samtidigt lite läskigt (om man är kontrollfreak som jag).
Min förlossning gick rätt snabbt (eller om vi kom in sent) så ingen bedövning hanns med.. men det gick faktiskt bra ändå, trodde att smärtan skulle vara värre. Sista värkarna vet jag att jag tänkte "men ut nu då jäkla unge) och klämde på även fast BM försökte bromsa.. ploffs så fick de fånga honom i luften typ!