Oktoberbebisar 2014

Hur ser era nätter ut? Jag känner att det inte fungerar alls längre. Lillan kan skrika flera timmar vissa nätter och första veckan sambon var tillbaka på jobbet ville jag att han skulle kunna sova ut så vid tio på kvällen gick han in och lade sig i gästrummet och så har de fortsatt så. Men jag är så trött efter 2 veckor nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen... Lillan somnar runt 3 på natten och vaknar igen runt 8.30 och såklart några mat pauser på de. Innan dess är de mest skrik och korta korta sovningar på några minuter innan hon skriker igen.

Hon är en otroligt vaken bebis och kräver mycket uppmärksamhet, så inte mycket sovtid på dagen heller... Känner irritationen gror på att han själv inte tar initiativ och vill hjälpa till och jag vet inte alls vad jag kan kräva eftersom han ändå jobbar hela dagarna. Men just nu känner jag att jag jobbar också fast 24 timmar om dygnet både fysiskt och psykiskt

Ni vars sambos jobbar heltid och dagtid, vad gör han? Hur mycket hjälper han till? Sover han i sovrummet ?

usch jag har också vakna nätter! 
än är min man ledig. vi delar oftast natten på två så vi får sova iaf halva natten var. sen får man ta igen det på dagen när hon sover. har man tur lyckas man sova med flickan i famnen i soffan nån timme också på natten.
är rätt fundersam hur det ska bli när han börjar arbeta heltid igen.. iof ska han vara ledig en dag i veckan.

förstår verkligen att du är helt slut som har bebisen hela nätterna utan avlastning.
men prata med din sambo. det är jätteviktigt att du får sova och får en paus! förstår att du önskar att han skulle erbjuda sig istället, men säg till! 

jag tror att vi kommer försöka fortsätta likadant när min man börjar jobba fast han kanske tar henne 2 h och jag resten på natten. man kan ju faktiskt gå och lägga sig kl 21 och gå upp 2 h på natten för att sedan sova resten av natten och arbeta på dagen. det är slitigt men det går och så är det ju när man får en bebis. man är ju två om det även om han har ett arbete. man får också komma ihåg att mannen inte har några direkta hormoner som spökar, ömma bröst, kropp eller kanske baby blues.

oj vad hemsk att ha så jobbiga nätter som ni har! Min lille äter vid 22-23, vaknar var 4-5 h för mat och sen slocknar han igen och vill gå upp vid 10-12.På dagen är han vaken ca 5-6 h per dygn så har mycket sovande på dagen oxå. Ska inte tycka synd om mig själv nästa gång han är jobbig haha Han blev 3 v igår. Hoppas ni får sova inatt :)

Men fy.. Vad jobbigt för dej!

Prata med varandra, det är sjukt jobbigt att få barn, och att inte få sova påverkar hela kroppen, både fysiskt och psykiskt, vilket du såklart säkert märkt. Men det kanske inte din sambo förstått riktgt? Ifall han inte riktigt ser allt jobb du gör och ifall du försöker mer än du egentligen orkar, killar kan ha rätt svårt att snappa upp tjejers signaler ibland. Så det är nog rätt viktigt som tjej att verkligen prata rakt på sak och verkligen förklara att det är jobbigt, och kanske verkligen specifikt förklara att "det här behöver jag hjälp med, och du behöver hjälpa mej med det". Det handlar nog inte om att han är dålig på något vis, utan att han kanske inte förstått helt enkelt. Som du säger, han arbetar heltid, men det ändrar inte att man fortfarande är förälder när man kommer hem. Då är det bara att fortsätta med hus och barn. För hur det än är, så blir man "ledig" när man åker till jobbet. För där har man sej själv att tänka på. Det är mycket lättare än att vara hemmaförälder. Nu vet jag inte vad han arbetar med, men många gånger tror jag att det är så..

Min man är student, han har det riktigt tungt i skolan just nu, så han har inte haft tid att ta ut sina pappadagar, han var tillbaka i skolan dagen efter snittet och hade en tenta. Och sen har det rullat på för honom. Jag låter honom sova på nätterna, dels för att jag ammar och sköter maten, sen dricker jag så mycket så jag måste ändå på toa när hon behöver en blöja :p men jag tänker även att han behöver sömnen för att klara skolan.

Han erbjuder sej alltid att ta henne ändå, dom gångerna han vaknar. Eller säger till mej på dagarna att jag såklart måste väcka honom så jag får sova. Att pumpa så han kan ta matningar mitt i natten för att avlasta. Så han är verkligen delaktig i allt. Sen sover tjejen väldigt bra än så länge. Men hon är inte ens 2 veckor än, så det kan ju ändras..

Men jag känner igen mej i det du skriver. Det funkade lite lika här när sonen kom, men delvis var det nog så att jag var dålig på att förklara vad jag behövde hjälp med, och han var dålig på att läsa mina signaler och att han inte förstod hur mycket jobb det var med en bebis. Det blev bättre när jag slutade "prata som en tjej" och började prata rätt ut istället. Typ "äh det går bra" (med 1000% ironi för att jag trodde att han skulle förstå det ironiska) byttes ut till "ta sonen, gör det här". Samt att han gick hem och var pappaledig och jag började jobba extra tidigt, så han själv fick in rutiner och se hur mycket som krävdes av ett spädbarn, både på dag och nattetid. Det har gjort att han vuxit otroligt mycket som pappa och fungerar helt annorlunda idag med andra barnet.

Vad rörigt jag skriver märker jag.. Aja..

I alla fall..... :p prata med honom. Förklara rakt ut hur du känner, vad du förväntar dej av honom. Utan att vara arg, utan att anklaga, för han kanske faktiskt inte alls förstått situationen som du upplever den. det kanske är svårt att bli pappa oxå, just att många kanske känner sej utanför och inte riktigt vet hur mycket dom ska "lägga sej i". Många mammor har sitt sätt att sköta barnet och hänger gärna över axeln på papporna för att se att dom gör rätt. Men egentligen, hur fel kan det bli? :) dom måste ju oxå få testa sej fram och få växa fram som pappor. Och ja han jobbar ju, men inte 7dagar i veckan antar jag. Se till att dela upp nätterna lite. Att du ligger kvar och han tar blöjor och vaggar..

Förlåt om det lät negativt det jag skriver, det är inte meningen om det uppfattas så. Prata med varandra, så löser det sej säkert lättare än du tror :)

Där har du en ganska bra poäng. Papporna är sej själva genom hela graviditeten och efter att bebisen kommit. Men mammornas kroppar och hjärnor är utsatta för massor med hormoner och konstiga känslor man inte kan styra över. Så det krävs rätt mycket av pappor faktiskt, att vara med och stötta, både bebisar och mammor, för att få ha ett harmoniskt hem ;)

Jag ha tagit varje natt sen han föddes 16/10. Har med en kille som haft mkt magknip och ammar alldeles på tok ofta .. När han sover 2 h i streck är jag nöjd!

Varför skriker din bebis? Magont?!

Doxk tror jag att jag fått bukt på hans magknip!! D-Dropparna!!! (Olja) Trodde inte de kunde reagera så på dem men jo det kan de! Slutade med dem igår och natten till idag var mycket lugnare!

Har heller ingen sovande bebis, fast jag minns att min tioåriga dotter var ännu värre som bebis!

Det är riktigt kämpigt utan sömn'

Försök luska ut varför hon skriker om natten.. Sedan tycker jag egentligen att papporna kan ta några handtag på natten!

Min sambo säger "du få väcka mig om du behöver hjälp" men jag vet att han ha sånt skit humör när han bli väckt så jag drar mig för det .

Lät inte alls negativt men som att du precis har hajjat vårt stora problem här! Jag är vanligtvis rak på sak och berättar men just i detta läget känner jag att jag inte alls vet vad jag kan förvänta mig! Men nu vet jag lite mer! Då kan jag tala om lite hur jag skulle vilja ha det! Och han är absolut inte emot det på ngt sätt utan de är nog som du beskriver, han vet inte hur han ska hjälpa och vill nog inte vara i vägen egentligen... Men inatt ska de bli ändring på det ;)

Jasså av d dropparna... Hm då ska jag sluta ett tag få se! Ja hon har sånna magknip och ligger och kvider och skriker, därav våra vakna nätter! Jobbigt när dom ammar så ofta men här är de enda som får henne lugn.

D droppar kan de få i sig genom vattenlösliga flaskan istället.

Jag köpte även Sempers magdroppar+miniform.

Sedan kan du alltid prova att köra heelt mjölkfritt i din kost. Kan vara att hon är känslig mot mjölkprotein.

Hoppas det snart blir bättre

Vad bra! Då hoppas vi på en bättre natt inatt! I alla fall att det börjar gå åt rätt håll :)

Hon är inte pruttig då? Så hon har ont i magen av att det spänner? Om det skulle vara så så kan man hjälpa dom genom att trycka upp deras knän mot deras mage en stund, det brukar hjälpa gaserna att komma ut. Ungen kan bli förbannad av att inte kunna röra sej ordentligt när man gör så ;) men magknipet kan släppa :)

Svårt med med bebisar.. Saker och ting kan ju bero på så himla mycket, och att man bara kan testa sej fram med en sak i taget..

Men håller tummarna för en lugnare natt för dej :)