Total jävla panik

Jag kan inte åka till psykakuten i denna stad. Och inte heller bli inlagd. Finns folk jag känner som jobbar där. 
Jag vet inte vad psyk kan göra för att hjälpa mig. Min situation är som den är. 
Det är ingen annan än jag och tiden som kan förbättra den. Och jag är helt utbränd efter månaders fixande och trixande. 
Ångesten tar kål på mig. Och så fort jag tänker det minsta på framtiden så kommer ångesten. Att leva som skuldsatt är att leva i fängelse. Jag tycker att det är jobbigt att inte kunna ens delta i sociala sammanhang med människor på 7-8 år pga detta för att allt kostar pengar. Och sen behöva förklara det till folk...
Det är nog det minsta av alla problem men social isolering är ju också ett slags straff.

Fast om du visar att du nu är skötsam och betalar av på dina skulder och inte tar nya lån kan du säkert ta ett nytt snack med storbankerna till sommaren typ. Har du provat banken det görs så mkt reklam för på TV som tydligen ger lån när andra inte gör det? De senaste krediterna du fått, var de krediter med dålig ränta då eller? Hur gick de med på att du fick låna mer överhuvudtaget om du nu redan var så skuldsatt?

Har en anmärkning för misskött kredit som jag inte förstod att jag skulle få försvårar det hela...

De senaste lånen har varit med hög ränta och av bolag som inte gör ordentliga kreditkontroller.

Eftersom jag har så mycket lån så får jag ju inte nya lån för att lösa de gamla

Och själv får jag inte så mycket lån utan säkerhet. Har ingen som kan ställa upp som borgen heller. Har verkligen utrönt alla möjligheter som finns. Därav är jag helt dränerad, orkeslös och hopplös.

Det är bara att kavla upp ärmarna och göra ditt bästa för att betala av. Sakta men säkert kommer det att gå bra. Skulderna kommer att minska och du kommer att bli av med dem. Det handlade väl bara om 300 000, så det är ingen oöverstiglig summa.
Du skriver att du ska betala av 20 000 i månaden (= 240 000 på ett år) i 7-8 år. Det blir ju nästan 2 miljoner??? Kan det verkligen stämma. Målar du upp extra mörka scenarier?
Räkna på lite olika möjligheter, t.ex om du jobbar över 5 timmar i månaden, hyr ut något ni äger och säljer något ifrån källaren, kan du då betala av 3000 till i månaden. Om du betalar de 30 000 på det sämsta lånet och blir av med det lånet, så kan du satsa på det näst sämsta och extraamortera på det. Då borde det gå fortare. Sen, när du har betalat av några lån helt, så kan du prova med banken igen. Är du med i facket kan du kolla om du har möjlighet till ett medlemslån och sätta om några lån dit, men rimligare ränta.
Varför har du sådan ångest för detta? Är det något annat som ligger bakom? Missbruk? Har du spelat bort pengarna? Lögner?
I alla fall så är det ingen som kommer att komma och rädda dig ur detta, utan du får vackert jobba dig ur detta själv, men jag tycker inte alls det verkar omöjligt. 300 000 är ingen omöjlig summa med din inkomst! Du kommer att klara det.

Äger inget av värde att sälja eller hyra ut. Jobba över får vi inte och har precis varit sjukskriven pga utmattningsdepression så det är inte ens möjligt nu. Klarar knappt av 100%.

Kan ej få lån pga misskött kredit. Jag betalar ca 13000 kr på mina lån. Resten är sambos lån och från hans inkomst. Och ja eftersom jag har ca 10-15 fordringsägare och alla har orimliga räntor så tickar detta på oerhört snabbt. De flesta lån kanske är återbetalda inom 5 år men alla inom 7-8.

Har ej ekonomisk möjlighet att amortera någon snabbare annars hade jag gjort det.

Inget missbruk, inga lögner bakom detta.

Framtiden är bara svart. Jag kan och vill kämpa men har inga krafter. Att dessutom inte kunna delta i sociala sammanhang överhuvudtaget på 5 år känns brutalt jobbigt.

Det verkar onekligen vara så att du har kontrollerat de flesta möjligheter.

Jag tolkar det som att fokus för din egen del måste ligga på att bli frisk.

Försök att göra en 4 veckors matsedel med billig mat som du sedan följer. Fokusera under tiden på att bli frisk.

Det här behöver du hjälp av en terapeut att lösa. Så att ni t ex kan ta fram listor med aktiviteter eller nöjen som inte kostar pengar. Samt ta fram en strategi för hur du ska hantera räkningarna en gång per månad så att det tar upp minimalt av din tid.

Har långt ifrån läst igenom hela tråden, men har nog fått tillräcklig info om din situation.

Finns det någon möjlighet att lägga på 50.000kr på någon av dina stora banklån? Det blir liiite större månadssumma, inga ändrade räntor, bara 50.000 mer i lån. På så sätt kan du ju betalat av alla dina smålån som tickar på och är besvärliga. Och du har bara banklån med lägre ränta.

Någon kanske redan har påpekat detta, men har som sagt inte läst igenom allt. Vet precis vad du går igenom. Men jag lovar, det finns alltid en lösning.

Tack för att ni bemödar er att ge tips.

Har en samtalskontakt och ska nyttja det för att kunna hantera denna situation. Det finns säkert saker man kan göra gratis men när det är nattsvart så är det nattsvart. Egentligen är jag en väldigt omaterialistisk person så sånt kan jag leva utan. Däremot att aldrig kunna tacka ja till en fika, lunch eller middag utan att skämmas känns jobbigt.

Jag vill i första hand bli frisk men denna situation hindrar mig från att göra det.

Matsedlar gör jag och håller hårt i pengarna. Samt försöker spendera så lite som möjligt på jul och nyår.

Bara en sån sak att vår tvättmaskin håller på att haverera gör att jag ligger sömnlös på nätterna.

Tyvärr återstår många lån även när smålånen är betalda på en hel drös olika fordringsägare vara räntor är höga och återbetalningstider 3 - 8 år.

Att leva i social isolering och 0 kronor i buffert för sjukdom mm känns väldigt lång tid och enormt skrämmande. Det känns jättetufft och som ett hårt straff även om det är självförvållat.

Att hela tiden i tre år behöva vara rädd för oförutsedda utgifter är brutalt stressande.

Byt ut ordet "straff" mot "konsekvens" istället så känns det nog bättre. Straff är nåt lagen kommer med när man varit kriminell-du har handlat fel och fått ekonomiska konsekvenser,det är nåt annat. Alla beslut vi tar,allt vi gör får konsekvenser,men straff är det sällan vi drabbas av p.g.a dumhet.