Total jävla panik

Du tänker för långt framåt och då blir man trött om man inte ser slutet. Ta en dag i taget istället. Ibland orkar jag inte ens det utan tar några timmar åt gången. Och det är lika bra börja med pillren så du nån gång får nytta av dem. Alla får inte alla biverkningar liksom.

Tack för pepp.
Du har rätt. Inte tänka för mycket. Är bara orolig att det inte löser sig och jag sitter här i januari/februari utan matpengar liksom. 

Det kommer du inte göra-jag lovar! Du hinner få ordning på den allra värsta skiten innan dess och sen går det lättare.

Vi får se. Kan bara inte förlåta mig själv för att ha orsakat denna situation. Det är helt sjukt att man kan ställa till det på detta sätt. Helt obegripligt..,

Så länge det inte är olösligt så går ju inte världen under, då kan man ju dra lärdom av det, man kan få insikter och erfarenheter som "gemene" man faktiskt inte har, vilket ger dig en extra edge i framtiden. You've seen shit and been places liksom. Livserfarenhet. 

Lite mindre halva glaset tomt, och lite mer halva glaset fullt skulle nog göra dig gott. Gäller att tänka positivt.

Periodvis känns det olösligt.
Om jag har seen shit and been places liksom. 
Jag skulle kunna skriva en bok om det.
Är bara lite trött på det. Detta är första gången det är självförvållat.
Därför tar det kanske extra hårt.
Får hoppas att min samtalskontakt hjälper mig att tänka på annat sätt.

Vissa stunder tänker jag positivt t ex att se fram emot den dagen skulderna är betalda. Vissa dagar som idag känner jag bara panik att mina bästa år i livet ska gå åt detta men det gjorda kan inte göras ogjort.

Precis-det är poängen. Det som är gjort är gjort och går inte göras ogjort och då är det inte lönt gräma sig heller! Det blir ju aldrig ogjort hur mycket du än anklagar dig själv så det hjälper ju inte ett dugg. Bättre ta en dag i taget med nya lösningar!

Jag försöker tänka så men är bara så fruktansvärt deprimerad när jag tänker på framtiden. Det är så nattsvart det också. 
Verkligheten är som den är men jobbigt är det som tusan.

Jag har inte velat leva sen juli 08 så det vet jag om nån hur mörk framtiden kan te sig, Man får kämpa vidare ändå och tro på en bättre morrondag.

Tråkigt att du haft det jobbigt så länge. 
Det som är jobbigt för mig är att jag för övrigt har ett helt ok liv.
Därför är jag nog än mer arg, att detta med ekonomin ställt till det så fruktansvärt.
Känns som att jag ska leva i fängelse ett tag fast ändå inte. 
Det är svårt att förklara för andra hela tiden att man inte har råd eller kommer ha råd för diverse saker...