Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Aha! Ja det har du ju rätt i! Men jag tror fortfarande att bankerna kommer ändra sig ang att lösa in dina dyra lån mot ett större billigare om du bara kan visa att du skött dina avbetalningar säg 6-8 månader bakåt
Det är tveksamt eftersom jag har en misskött kredit i registret.
Den försvinner om 17 månader.
Jag har ordnat med avbetalningsplaner hos alla fordringsägare och förhandlat så jag stupar snart. Det som känns värst är att jag inte vet om jag kommer att ha matpengar i januari...och det känns inte kul. Det finns ingen räkning jag kan skjuta fram...
Får väl låta ngt gå till kronofogden? Hade du inte redan skulder där? Vad innebär misskött kredit?
Det är ju det jag vill och försöker undvika för att inte bli helt bränd.
Misskött kredit är något bara bankerna ser. Dvs ej hyresbolag, teleoperatörer osv.
Jag har kämpat så jäkla mycket och blir så uppgiven av att detta ev. inte går i lås.
Vissa avbetalningsplaner har jag så lite kvar av dessutom.
Fy för att behöva må så här till jul eller överhuvudtaget. Är sååå frustrerad och arg och ledsen.
God jul på er alla.
Inte vill menar jag. Har inga skulder hos kronofogden.
Ok då förstår jag att du inte vill hamna där! Det är ju så krasst att du inte har råd att vara sjukskriven i så fall, dessutom är det ofta skönt att få tänka på ngt annat än stund - psyket blir ofta ännu sämre av att gå och tänka massor! Vilken var sista krediten du tog och vad var det med den som fick dig att sluta ta nyakrediter? Eller var det att du märkte att det började bli svårt med alla avbetalningarna? Finns det verkligen ingen som kan hjälpa dig? Föräldrar? Syskon?
Sista krediten var ett lån på ca 20 000 kr.
Det som fick mig att sluta var den ständiga jakten.
Att hela tiden låna om pengar, bestrida hos kronofogden, förhandla med inkasso osv.
Det är ett heltidsjobb. Vill dessutom få rätsida på detta någon gång. Bättre sent än aldrig.
Har tyvärr ingen som kan hjälpa. Inga föräldrar. Inga syskon. Ingen tyvärr.
Det är därför jag mår så här.
Jag vill ju inget annat än att fixa detta men eftersom idéerna är slut så tappar jag hoppet.
Vad är problemen med att hamna hos kronofogden kontra att inte göra det?
Utmätning med hembesök och löneutmätning känns vedervärdigt.
Men största problemet med att hamna där är att om jag hamnar med en skuld kommer resterande så småningom trilla dit. Detta innebär att avbetalningstiden kommer bli mycket långsammare plus att flytta till billigare lägenhet kommer helt att tillintetgöras.
Finns säkert många andra skäl som jag inte kommer på nu. Återkommer.
Jag kan inte bara förklara hur nära jag är att fixa detta därav enorm frustration och uppgivenhet. Det här är i så fall att fall precis vid målsnöret och det känns att man då kämpat i onödan.
Aha! Ok, men det går väl till inkasso först så även om du får mindre i lön en månad kanske du kan komma ifatt nästa?