Total jävla panik

Men varför isolerad? Kan du inte träffa nån kompis för promenad eller bjuda hem utan en massa fika-bara prata är ju kul...?

Jodå det går nog men under två år känns jobbigt.
Hjärnan orkar inte liksom tänkta vettigt längre. 
Det har varit alldeles för mycket på sistone.
Jag vet att den sociala isoleringen kommer att inträffa då mina omgivning gärna ses ute hela tiden. Men den smällen får jag ta. 
Det är mer den dagliga styrkan och orken jag behöver hitta någonstans för att klara detta. Just nu har jag inget som motiverar mig och det behöver jag annars vill man ju bara ge upp.

Men du, sluta tycka så synd om dig själv. Det är klart att du behöver göra uppoffringar för att betala tillbaka dina lån. Bland de uppoffringarna finns väl att du inte kommer att kunna ha så mycket uteliv, utan att du måste hitta andra alternativ.
Ditt första inlägg var från 17 nov och nu har det gått en och en halv månad. Att då skriva flera inlägg om social isolering m.m. blir ju löjligt. Du skriver också att ni har 3000 i månaden för mat, sen skriver du att du inte vet hur ni ska ha mat i januari.
Du har ju gjort en stenhård plan för att betala dina skulder- håll dig då till den! Det är ju någonting du måste göra själv! Vi andra kan bara ge tips och peppa, och du har ju fått massor av bra tips, men det är du själv som måste göra jobbet.
Läs hela tråden igen och igen och skriv upp alla tips som kan vara något för dig. Du kan klara det, men då måste du sluta tycka så synd om dig själv.
Har du tid och energi över, kan du t.ex baka bröd och stoppa i frysen eller leta recept på billiga rätter att ha framöver. Rödkål, brysselkål och julskinka är billigt just nu. Sköt om det du har så att det håller längre- putsa alla skor, laga alla småhål på strumpor, underkläder eller andra kläder, så kan grejerna hänga med ett tag till.
Det finns så mycket du kan lägga din energi på som blir mer konstruktivt än att sitta och tycka synd om dig själv. Läget är ju som det är, och du kommer att fixa det här!

Jag försöker tänka så.

I min plan så finns 3000 kr för mat per månad om jag får hjälp med att lösa lite mindre skulder, annars går det åt helvete.

Min budget är så ansträngd att jag är konstant orolig för oförutsedda utgifter. Försöker hålla koll men med 40-50 fordringsägare är det inte lätt. Den stressen är enorm.

Jag klarar detta kanske men svårast just nu är att hitta kraft. Det är mycket energikrävande detta arbete.

Han betalar av på sina lån och är i lika kärv situation.
Det är jag som har tagit på mig fler lån och försatt mig i en övermäktig situation.
Vi är överens om hur det ska se ut framöver dvs all prio på att betala skulder men eftersom jag har mer lån på mig är det tyngre på så sätt för mig.
Jag har även drabbats av depression av detta och många andra saker. Därför blir situationen jobbigare för mig. Han har nog även andra hobbyn att sysselsätta sig med medan jag bara grubblar typ. 
Jag måste snabbt hitta något dit jag kan rikta min energi istället för detta, annars går jag under. Och problemet blir inte löst av att tänka på saken 24 timmar om dygnet.

Jag önskar jag kunde ta en dag i taget men det är svårt nu. Oron och stressen tar kål på en just nu.

Får inte lån utan säkerhet. 
Har dessutom en misskött kredit i registret.
De flesta säger att eftersom jag har så mycket lån så kan inte mer beviljas.
Annars vore det rena drömmen...
Betalar på de 350.000 kr ca 12.000 i månaden.

När de dystra tankarna kommer så sysselsätt dig med annat! Gör jag ,annars skulle jag gå under av mitt grubbel. Se på tv,lyssna på musik,spela spel med sambon/barnet,läs en bok-vad som helst som distraherar. Ingen med rejäla bekymmer orkar tänka en månad framåt,men det behövs inte heller. En dag i taget eller en timme i taget om du har grundplanen klar-och det har du ju.