Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Jag ska försöka.
Men tankarna försvinner inte.
Har panikångest hela tiden.
Jodå det går nog men under två år känns jobbigt.
Hjärnan orkar inte liksom tänkta vettigt längre.
Det har varit alldeles för mycket på sistone.
Jag vet att den sociala isoleringen kommer att inträffa då mina omgivning gärna ses ute hela tiden. Men den smällen får jag ta.
Det är mer den dagliga styrkan och orken jag behöver hitta någonstans för att klara detta. Just nu har jag inget som motiverar mig och det behöver jag annars vill man ju bara ge upp.
Nej, du får släppa de tankarna och fokusera på de praktiska lösningarna istället.
Jag snubblade över en blogg innan med recept för fattiga studenter, den kan nog vara nåt för dig att kolla in då det handlar om portioner för runt 12-15 kr per portion, inget ska kosta mer än 17 spänn iaf Den heter "Skippa nudlarna" och handlar om att man kan göra både god och nyttig mat billigt. Finns som bok också, men du ska ju inte handla nu så kolla in bloggen!
skippanudlarna.com/
Såg detta recept på tonfisklasagne i en tidning och även om jag tyckte det lät som en konstig kombo vid första tanke så ska den tydligen vara skitgod. Kostar bara 12 kronor per portion!
skippanudlarna.com/2012/10/30/nyttig-och-underbart-god-tonfisklasagne-med-keso/
jag kan tillägga att under varje recept så ser du priset, så det kan vara smart att få tips därifrån!
gott nytt år, det kommer ordna sig :)
Vet dina vänner om hur du har det? Jag tror att det är mycket enklare att hålla en budget om omgivningen vet om att man inte har råd att hitta på en massa saker som kostar pengar! (för det finns sätt att umgås, du måste inte bli socialt isolerad och ibland kan vänner förvåna en positivt också)
Jag tror också att det vore väldigt bra för dig att prata om det med dina vänner, inte bra att behöva gå och dölja nåt som tynger så. Men jag vet att du tidigare har sagt att du inte vill tynga sina vänner då de har nog med problem. Men om det är dina vänner så tynger du inte dem, att dela med sig om vad man går genom är något vänner ska kunna göra. Om du väljer att berätta så kommer du garanterat må bättre efter du har berättat,
Jag upplever det som att du gör det svårare för sig än vad det måste vara. Det går att vända sådant här! Och dina skulder är inte så enorma. Visst kommer det ta tid och visste kommer du få kämpa. Men det är så man vänder det och sedan kommer starkare ut situationen. En dag ser du tillbaka till detta och kommer veta att du aldrig mer kommer sätta dig i denna sits.
Det viktiga nu är vad du lärt dig av detta och att du nu fortsätter på rätt väg. Nytt år, nya krafttag. Nu vänder det till det bättre! Det är bara att kämpa på, du kommer att klara det!
