BF september 2015!

Tack tack:) detsamma till er:)

Ja de är vårt första barn, ni?? =)

Tack så jätte mycket:)) vet du vad du väntar för någon liten krabat:)??

Nej det blir vårt tredje, fick mitt första i september för 8 år sedan:)

Jag känner mig helt ok i kroppen på morgonen då är jag lätt och har energi för att kl18 känna mig som en koloss som säkert gått upp 20kg under dagen då värker fogarna, benen är svullna och jag sprattlar som en fisk när jag ska komma upp ur soffan...

Alltså jag är så HIMLA trött och känslig just nu!

1. Järnet - jag blev ju lite nojig över varför de inte kollar mina järnvärden och ger mig järntabletter nu när alla ni får ta det. Jag tog ju faktiskt från vecka 20 med förra, OCH jag är "vegetarian" (äter fisk, men pescetarian låter ju så drygt). Får till svar att mina järndepåer var så bra i februari, 63. Nu har jag läst på och 63 verkar ju vara en orimlig siffra?? Allt över 40 verkar ju vara FÖR högt, och hur kan någon som inte äter rött kött ha FÖR höga järnvärden? Jag är minst sagt förvirrad

2. Känslorna - Finns det ens några gränser? Och jag kan bli så otroligt arg på min sambo nu, jag skäms. Igår stängde jag av TVn och stormade iväg för att nu skiter vi i den här dagen och nu är det läggdags. Anledningen? Jag fick "för dålig" fotmassage. Idag gjorde jag sista dagen på ett konsultuppdrag och fick veta att jag minsann inte blivit inbjuden till avslutningsmiddagen som typ alla andra verkar ska få gå på. Jag grät på väg till tunnelbanan! Herrregud var ska detta ta vägen..

Jag är ovo/lakto vegetarian och mina depåer har jag inte fått reda på den här gången men sist så låg dom på 20 och det var godkänt över 18 tror jag men mitt ytliga låg i början på 136 men senare trots två niferex per dag så låg jag runt 100 men jag mådde bra och det var huvudsaken. Jag har börjat med järn på eget bevåg den här gången för jag har bara varit hos bm vid inskrivningen men känner ju att jag blev trött så lyssna på kroppen.

Nej, det vet jag inte. Ville ha den överraskningen kvar :) Är vårt andra barn.

Det är ju skönt att man kan vara självironisk i efterhand. Hur hanterar han sådana utbrott? Jag har inte själv haft så många. Blev dock jättearg på min pappa en gång för att han ville handdiska fast vi just hade fått diskmaskin. Då tyckte han att jag skulle skärpa mig och då skrek jag till honom, mamma och sambon "Ni är ju dumma i huvudet allihopa" varpå jag gråtande stormade in på toa och sedan ut ur lägenheten. Just det sista kändes överdramatiskt redan då, men tyvärr hade jag en tid att passa någon annanstans.

Min sambos stora utmaning nu är väl att han får göra så mycket för att jag inte orkar. Det känns dock som att han fattar läget och är glad att jag piggare än förut när jag verkligen gjorde nada. När jag började duka bordet inför middagarna fick jag beröm i början

Jag får inte små utbrott varje dag, utan istället "samlar" jag på mig också är en hel dag (oftast en helg såklart) helt förstörd. Ligger och surar, skriker, gråter och har mig, skriker att jag inte vill ha barnet och nu får faktiskt min sambo ta över och vara gravid, haha. Som tur var går det över till nästa dag iallafall;)

Ja initialt blir han ju såklart irriterad men han släpper det också direkt efteråt. Vi båda är väl införstådda i att jag kanske inte riktigt är mig själv just nu. Ååå jag längtar så tills ärtan är ute och jag är färdigammad så att man får känna sig som sig själv igen

Mina depåer låg på 20 i förra graviditeten vilket är precis godkänt och så är jag

lakto-ovo vegetarian så det var helt ok, mitt hb har legat kring 130 i början och gått ner till runt 100 i slutet trots niferex men jag har inte mått dåligt och det är huvudsaken.

Idag vabbar jag med sjuk dotter så det blir soffkurande och filmtittande idag.