Oktoberbebisar 2015

Hej! Det kan vara så att när urinblåsan töms så får andra organ/vävnader mer plats och då kan det ömma och svida. Lite dålig förklaring dock men jag har själv känt av det ibland.

Hej allihopa!
Jag är nu i vecka 33 (helt galet, var ju nyss i vecka 8 känns det som!) och här är min mage just nu. Fler som har bilder på sina gravidmagar? 

Nu ska det väl funka.

Behöver lite råd från er som fått barn tidigare. Har letat efter amningsBH både i staden där jag bor och på större köpcentrum men inte hittat ngt alls i min storlek. Hade innan graviditeten ca 75-80E och har nu 80F. Beställde amningsBH från glammom nu ikväll och beställde då i storlek 80G. Kommer det funka? Läste att jag helst ska kunna få in en hand mellan för att den ska passa sen när mjölken rinner till så det var därför jag tog en större storlek. Skitsvårt när jag inte haft möjlighet att prova någonstans..

Kan kanske vara bra att veta att jag är i vecka 35.

Jag kan bara säga att det går aldrig att veta i förväg. Jag hade 80C på de flesta behåar innan jag väntade första barnet. Under graviditeten köpte jag en mjuk amningsbh på H&M i storlek 80CD tror jag det var, typ största de hade just då. Den funkade jättebra de sista veckorna under graviditeten vill jag minnas, men efter betongbrösten var det kört.

På bb använde jag en mjuk operationsbh köpt på Apoteket som bm rekommenderade på föräldrautbildningen. Visst den gav inte så mycket stöd, men höll ändå amningsinlägget hyfsat på plats på nätterna under amningsperioden och var skön att ha i början då man inte vill ha något som sitter åt på ömma vårtor. Amning kan gör ordentligt ont när bebisen tar tag och jag fick bita mig i läppen för att inte skrika högt med första barnet.
Jag valde att aldrig använda tejpen på amningsinläggen. Efter de sk betongbrösten när mjölken runnit till runt tredje dygnet, när man även kan hamna i riktig babyblues av hormontillslaget, går det veta vilken storlek man behöver. Jag var då iväg och köpte bh och fick börja använda 90DD. Dessa fungerade även utmärkt i slutet av och efter andra graviditeten när det var dags att amma.

Denna tredje graviditet har jag fått köpa nya bhar och hamnat på 85D eller 90C (m bh från Lindex), så när jag provade amningsbehån igår var det bara att inse att det troligen kommer vara kört efter graviditeten då de satt illa redan  nu. Så jag ska prova operationsbehåarna (egentligen toppar) jag har i M och L och se om någon funkar tills jag vet rätt storlek på tuttarna.

Skulle du växa mer på bredden går det ju ändå förlänga omkretsen, men det är ju kupstorleken och hur tätt kuporna sitter som är den avgörande faktorn. Jag hoppas du lyckats pricka rätt!

Va nåt sånt bm trodde oxå eftersom jag inte får ont varje gång :)

Är det någon mer än jag som börjar bli riktigt less nu?

Jag är i v33 och känner mig så himla less på i princip allting. Jag har inte kunnat ligga ner på över en månad pga tryck mot diafragma+vena cava som ger mig hjärtklappning och gör mig andfådd. Sedan ett par veckor tillbaka kan jag heller inte varken sitta eller stå längre stunder, vilket gör det jäkligt tungt att orka med jobbet (trots kontorsjobb). Hittar ingen position jag kan slappna av i längre. Sover risigt. Konstant trött. Känner hela tiden att jag inte hänger med, att jag inte räcker till. Hemska humörsvängningar och urdåligt tålamod. Ingen energi till dottern längre, orkar inte hitta på någonting. Orkar inte träffa folk. Så jäkla less på att inte orka. Så less på att dra på ett leende och låtsas orka. Så less på att känna mig som en usel mamma, att inte orka med dottern som jag brukar. Less på att inte kunna gå snabbare än 2 km/h, less på att behöva stanna var 20-50m pga sammandragningar eller hugg ner i underlivet. Så less på att vara less!

Förlåt, vilket oerhört trist inlägg det blev men ÅH fy vad jag svackar just nu. Så himla frustrerande att känna sig såhär. Vill vara mitt vanliga, pigga (nåja), positiva och starka jag. Vill kunna ligga ner (åh vad jag längtar efter det!!), vill ut och springa, vill orka med min dotter och vara en kul mamma igen

Skriv av dig du bara! Jag är också less. Är i v. 31 snart och tycker tiden kan få gå snabbare. Har också svårt att ligga ner, vaknar varje gång jag måste vända mig och behöver gå och kissa typ tre gånger varje natt. Tack och lov är jag sjukskriven på heltid men det gör ju också att jag ligger ensam hemma i soffan... Suck. Varje gång jag träffar folk ropar dom: åh nu är det snart dags! Tills jag säger att det är tio veckor kvar. Jag saknar verkligen också att kunna röra på mig ordentligt... Det brukar vara det enda som får mig på bra humör igen. Vill lite ha min kropp för mig själv. Dricka ett glas vin, vilja ha sex med min fästman och inte behöva tänka på allting som hör bebis till. Trots att jag självklart längtar väldigt, väldigt mycket efter henne!! Och är tacksam över att hon finns och stannar inne ett tag till. Men ni vet. Allting är lite dubbelt.

Sista tiden är jobbig, även om man har en "lätt" graviditet.

Jag är i vecka 31 och har stora problem med ryggen, med nervpåverkan och blodtrycket. Jag orkar ingenting, får ont vid minsta ansträngning och kan inte sova på nätterna. Dessutom har jag humörsvängningar, jag är annars en lugn och rationell person, men nu bölar jag för allt och inget. Jag vet att det är p.g.a. hormonerna, jag vet att jag i vanliga fall inte skulle känna så här, men att veta det hjälper inte mot känslorna.

Jag fortsätter envist att träna min kampsport, även om det gör ont i ryggen vid vareviga rörelse. Det är ju mental träning också, och jag mår alltid psykiskt bra efter ett pass. Men i nuläget går jag mest till dojon för att hålla uppe teknikerna och kontakten med min sensei och träningskamrater. Jag längtar tills jag får tillbaka min kropp igen.

Och det är faktiskt inte alls långt kvar. Sex veckor till snittet (ungefär) och sedan ytterligare några veckor innan jag kan börja träna så smått (sist började jag försiktigt med promenader fyra veckor efter snittet och två veckor till efter det började jag med kampsporten). Lagom till jul borde jag kunna "ta i" igen.