Oktoberbebisar 2015

Sängliggande med foglossning som hindrar mig från att röra på mig.. V 33+2.. Känns illavarslande för resten av graviditeten. Bebisen är dock glad och pigg i magen och struntar i att mamman grinar av smärta

Usch, vad tråkigt för dig. Jag hoppas du hittar något roligt att sysselsätta dig med.

Här funkar det bra att röra sig fortfarande, men jag märker ju att jag går inte så fort precis och jag sätter mig gärna ner så fort jag får tillfälle. Vi har haft skolstart idag och det var ju skönt att det bara var en röris-låt jag kunde fuska mig igenom.

Det var lite bättre idag iallafall läser lite böcker och glor på tv så dagarna går.

Vad skönt att du fortfarande känner dig någorlunda smidig. Jag känner mig rätt tung och otymplig till och från, men mest på kvällarna.

Nån som känner av något liknande mensvärk..? Är kan det vara förvärkar.. Är

i v 32

Jag är också i v32 och har mycket sammandragningar/förvärkar. De flesta spänner bara i magen, men emellanåt kommer det såna som ger mensvärksliknande känningar.

Oftast är det absolut ingenting att oroa sig över. Livmodern tränar och förbereder sig inför förlossning. Det man får vara uppmärksam på är om de är väldigt ihållande, gör ont, börjar komma regelbundet och/eller inte lugnar ner sig i vila.

Någon mensvärk känner jag inte av, däremot har jag haft väldigt mycket sammandragningar och tryck neråt efter jag var hos barnmorskan idag när jag gick till och från förskolan ca 40 min. De gör ju inte ont, utan spänner bara.

Jag tycker det känns lite olustigt då det har kommit efter hon kände hur bebisen låg idag. Som jag trodde hade den lagt sig neråt, men var ruckbar. Vi pratade om att bebisen ju kunde komma redan från ikväll till slutet av oktober, även om vi båda tyckte att det var lite tidigt och att jag har planer på att jobba till 9 oktober. Hon trodde dock att jag kunde räkna med liknande datum som sist och gissade på 17 eller 18 (har bf 17/10). Så vi får väl se hur det går.

Jag hoppas att dagens sammandragningar inte gör någon nytta i alla fall, utan helst bara är att jag missar att det är bebisen som lägger sig med ryggen så det ger tryck utåt ... Än vill jag inte ha någon bebis med tanke på två barn till som behöver sin mamma, så neonatalvård hoppas jag slippa.

Är det någon annan som fått mer tryck neråt efter bm känt hur huvudet ligger neråt?

Hon sa något om att det är vanligt att få tidigare som omföderska med tätare graviditeter. Jag kommer ha knappt 5 år mellan första och tredje barnets födelse. Lillasyster är nu 2 år och 2 månader.

Kommer ni eller har ni börjat skriva förlossningsbrev? Jag hade ett sist, som varje bm vi hade var noga med att berätta att dom läst så jag tänker ha med ett denna gången med. Men skillnaden på detta brev och förra ä'r att förra var mycket kortare för jag hade inga direkta åskiter om förlossningen för jag kände att jag inte visste mycket. Nu vet jag mer och vill förmedla mer men helst inte skriva en hel roman :P Jag har skrivit mitt brev i punktform med mindre rubriker ovan som t ex "jag vill gärna", "Smärtlindring" och "detta oroar mig". Jag tänker att dte blir lättare att ögna igenom brevet då.

Skrev klart mitt brev i helgen. Mest för att informera om astma och att jag har lätt för att svimma vid smärta och sånna saker som kan vara bra för dom att veta. Annars har jag mest skrivit att BM gärna får komma med förslag gällande i princip allt. Eftersom det är första förlossningen så är det svårt att veta i förväg hur man kommer reagera i det läget, hur det kommer kännas och vad som man vill just där o då så vill inte snöa in mig på att det ska vara på ett visst sätt heller.

Det enda vi kommer skriva i nåt slags förlossningsbrev är att min sambo gärna vill klippa navelsträngen om det är möjligt. Sen känner jag att jag inte vill bli "daltad" med av nån sköterska. Lite påhejad är ju en sak, men att nån ska låta söt och gullig i örat på mig känns lika lockande som att föda barn i virvelvinden på Liseberg. Jag vet ju dock inte om det blir så puttinuttigt det eller om det är ett larvigt antagande att göra.. Vet ju inte hur det funkar iom att det är första barnet.

Jag har skrivit i mitt förlossningsbrev att jag inte vill "bli tyckt synd om". Alltså inget "oj stackare" "lilla vän" osv för det gör mer skada än nytta då man istället börjar tycka synd om sig själv än att bli pushad att orka nästa värk.