Oktoberbebisar 2015

Det är väl bara humöret som brukar påverkas. Man pratar ju om baby blues som kommer ganska nära efter förlossningen. Smart att både du och din partner läser på om detta och att sambon kan hålla koll på tecken på förlossningsdepression som några få drabbas av, oavsett om man löper mindre eller större risk för det. Likaså kan ju även pappan drabbas.

Med första barnet minns jag inte, mer än att hela första året var tufft p g a täta amningar och mycket sömnbrist och ingen avlastning då pappan var psykiskt instabil och inte orkade avlasta mer än någon enstaka timme dagtid. Där hade jag visserligen i början att jag var ute och gick på byn med barnvagnen vid midnatt flera nätter för att sambon skulle få sova och inte tappa humöret av bebisens skrikande samtidigt som bebisen skulle somna, så då rann tårarna som en konsekvens av trötthet, uppgivenhet och foglossning som kom först efter förlossningen. Då vet jag att jag någon gång önskade att jag bara kunde lämnat bort henne så jag fick sova ikapp, men samtidigt växte väl moderskärleken fram i den vevan. Jag ville ju egentligen inte överge mitt barn.

Med andra barnet fick jag mjölkstas på söndagen (födde torsdag morgon) när mamma skulle åka hem efter att ha hjälpt oss över helgen så då var jag rätt gråtmild i samband med att jag hade ont och feber, så jag fick gå på värktabletter några dygn och försöka amma mig ur problemen. Så det är svårt att säga vad som orsakar vad, men visst kan man vara extra känslig i den nya situationen.

Om man har sammandragningar eller inte innan behöver inte alls påverka när förlossningen startar, det blir när bebisen är redo. En del kan gå med sammandragningar eller förvärkar i flera veckor innan det drar igång. Mer viktigt är nog att kunna slappna av och gilla läget. Kroppen mår bättre av att få vila sig i form än att man stressar runt, tror jag.

Visst kan du köpa en amningsbh innan, men det svåra är väl att veta på vilket håll brösten växer. Jag använde en mjuk amningsbh från H&M sista gravtiden med första barnet, men efter födseln var den för liten. H&M hade då inte större storlekar, så jag hamnade på Lindex och fick köpa i 90B tror jag det var. Andra amningsperioden fungerade Lindex-behåarna bra. Denna graviditeten har jag bytt från ca 80C till 95B och inte ens den är skön på kvällarna så jag borde fixa en förlängning, fast det är fram det frestar, så vet inte om det hjälper.

Jag kör på en mjuk operationsbh från Apoteket som jag även brukar ha som nattbh för lite tryck så inte mjölken börjar rinna. Sedan får jag skaffa riktiga när betongbrösten har passerat efter 3-4 dygn om jag inte hittar någon mjukare bhtopp förstås. Det viktiga är att undvika byglar som kan orsaka mjölkstockning med rejält ömma bröst, feber och allmän influensakänsla.

Okej. Klockan är nu 0414 och jag har varit vaken i över en timme pga en sån FRUKTANSVÄRD KLÅDA!! Säkert svamp :/ Har smörjt mig med intimcreme två gånger redan, men det hjälper föga. Sitter för närvarande i sängen med en ispåse tryckt mot underlivet och förhoppningen att få sova några timmar till. Det är sju timmar tills jag ska träffa BM. Känns som en evighet. Hoppas verkligen att hon kan fixa nåt som hjälper! Har bara haft besvär sen i går kväll, men jag känner redan att jag kommer bli galen om det ska hålla på så här!

Hoppas man klarar sig med det, både jag o sambon har upplevt depressioner så vet vilka tecken vi ska kolla efter, ska prata med honom om det när han kommer hem från utlandsvistelse :)

Har pratat med bm om förlossningsdepression då jag för inte så länge sen led av en utmattningsdepression o hon sa att vi absolut ska hålla koll på det, sambon har oxå rätt bra koll på det här med depressioner så förhoppningsvis lyckas vi upptäcka det i tid om det vill sig så illa. Baby blusen får man väl som bara leva med men hur länge brukar den hålla i sig ungefär? Som det känns just nu vill jag va kvar på BB tills man ser att amningen verkligen fungerar o så men är ju inte alls säkert att man får stanna så länge som skulle behövas o känner jag mig själv rätt så kan jag lika gärna få för mig att åka hem snabbt... Ibland känner jag att det mest känns bökigt att åka in på förlossningen o att man lika gärna kan föda hemma men är nog bara för att jag inte vill va till besvär för någon...

Låter inge vidare, hoppas bm har någon bra lösning åt dig så du får sova, man behöver ju all vila o sömn man kan få nu när förlossningen sakta men säkert närmar sig :)

Tack! Det hoppas jag med. Jag lyckades till slut somna om, men det är långt ifrån optimalt att vara vaken i över en timme så där. Sömnen blir ju lagom förstörd.

Nä verkligen inte, kör ett par sånna pass varje natt, dock inte pga klåda men av foglossningar, sammandragningar eller bara extremt livlig bebis, tur man bara går hemma nu (graviditetspenning) så kan ju lägga mig o sova en stund när helst andan faller på :)

Med första barnet var jag kvar nästan 3 dygn. Jag hade stor hemlängtan, men då hon var ganska gul fick vi vara kvar tills värdet hade blivit bra. Sedan var det knappt de ville släppa hem mig ändå, då amningen var lite strulig i början. Första dygnet ville hon inte äta alls, men då hade hon fått en nyckelbensfraktur vid födseln också som upptäcktes efter 2 dygn på läkarkontrollen. Så de fick tvinga henne att äta och hon hade kort tungband, så jag tror det påverkade. Sedan är man ju alltid osäker som förstföderska, amningen gjorde ont, så jag bad ofta om hjälp för att få veta att det var rätt, så det inte skulle behöva göra mer ont än nödvändigt. Så skriv gärna i ditt förlossningsbrev om att du vill känna dig säker på amningen innan du åker hem.

Hur länge baby bluesen varar eller hur mycket det märks är nog individuellt och med tiden glömmer man mycket.

Så här står det på 1177:
Nedstämdhet efter förlossningen

Humöret kan gå upp och ner när man nyss fått barn, oavsett om man är den som fött barnet eller inte. Man är ofta lycklig men kan också vara mer känslig än vanligt den första tiden. Den hormonella omställningen hos den som fött barnet kan göra det lätt att gråta och bli upprörd över saker som annars inte berör en så mycket. Det är ganska vanligt att den som fött barnet blir nedstämd några dagar efter förlossningen, men även den andra föräldern kan bli det. Då är det bra om någon närstående kan hjälpa till och ge stöd.

Nedstämdheten går för det mesta över ganska snabbt, men det förekommer också att man får en depression och mår dåligt under en längre tid. Då bör man berätta det för någon så att man kan få hjälp, till exempel för en sjuksköterska på barnavårdscentralen. Man kan också vända sig till en läkare på vårdcentralen eller till en psykiatrisk mottagning. Om man mår mycket dåligt eller känner att man skulle kunna skada barnet, behöver man kontakta BVC eller sjukvårdsrådgivningen på telefon direkt. Då kan man få hjälp att må bättre och orka ta hand om sitt barn.

Ibland händer det att man inte känner något särskilt inför det nyfödda barnet. Många tror då att något kan vara fel och känner en slags tomhet. Det tar ofta tid att etablera en relation till sitt barn. Alla har inte jättestarka känslor med en gång. Relationen till barnet byggs upp med tid, närhet och samspel. Man kan behöva prata om sina känslor med en sjuksköterska på BVC, som kan ge råd och stöd. Det finns också psykologer knutna dit som man kan få stöd av.

Ja, jag är så tacksam över graviditetspenningen! Skulle aldrig palla att jobba nu. Gillar inte riktigt att min bebis tycks ha vänt på dygnet så här mot slutet. Den har alltid sovit på natten, men nu ska den vara vaken så fort jag bara har gått på toa :/