Oktoberbebisar 2015

Jag är 30 år, bor i västra götaland (utanför Borås) och väntar andra barnet (en son) med bf 9/10. Har en son född i april-14 också.
Graviditeten i sig har varit rätt så normal vad gäller krämpor tycker jag, men eftersom man redan har en liten att ta hand om som är i en rätt livlig fas (samt oftast inte sover hela nätter) så är man ju rätt så utmattad allt som oftast! men ser fram emot fler utmaningar från lillebror sen med

Jag är 31 år (nästan), väntar andra barnet (lillebror enligt ul) 20/10. Bor med man och dotter född -10 i Stockholm men flyttar till Växjö till våren/försommarn.

Denna grav har varit bättre psykiskt men mycket tyngre fysiskt än förra! Håller en liten tumme för att lillebror ska besluta sig för att komma ut nån vecka tidigare, men vi får väl se. Inte minst för att dottern redan var hyfsat stor när hon kom och andra barnet tycks bli större i både min och min mans släkt!

Är det någon här inne som dricker hallonbladste? Gjorde det inte förra gången, men är lite inne på att prova nu. Läst att det både kan främja förlossningen och återhämtningen efteråt. Några erfarenheter?

Ja, jag är kanske äldst här, än så länge bara 39 och väntar tredje barnet med bf 17/10, men fjärde i familjen då sambon har en dotter sedan innan på snart 11 år. Min äldsta är född dec 10 och vår gemensamma tjej jun 13. Sambon tror att vi väntar en pojke då han försökte se på RUL.
Denna graviditeten har jag haft bekymmer av akuta kväljningar, som kan komma då och då fortfarande. Första 3/4 har jag mått bra, men varit väldigt trött p g a hb´t sjunker och jag ligger högt i normala fall. Sedan 34+3 är jag sjukskriven för sammandragningar, så det blir mycket tid på forum, spela på mobilen, sova/ligga kvar i sängen för att få tiden att gå, även om dagarna rullar på fortare än jag trodde. Trots det hoppas jag bebisen inväntar vecka 37+0, gärna 38-39, så .den är färdig och klar att tas med hem till syskonen. Mina barn är väldigt bebisintresserade, så de vill titta på sina bebiskort på datorn varje dag nu. Att bo på sjukhus när man har fler barn hemma känns inte så lockande. Sedan ska vi väl försöka låta bli att pricka 3 av kusinernas födelsedagar i september/oktober ...  Vi bor i Nässjö.

Nä, det har jag inte vågat då jag har tillräckligt med sammandragningar ändå, men jag tycker man läser om många som gör det. Jag tror att tiden med avslag kan förkortas. 

Hejsan. Är det nån mer i den här tråden som har BF i slutet av oktober? Jag har verkligen i slutet 31/10

Nej men vad roligt med en som också bor i Norrköping :)

Skönt att du haft en bra graviditet och sluppit kräkningarna!

Haha ja vi får väl se om din sambo har tur och får lite ledigt nästa vecka :) håller tummarna!

Som jag har förstått det så kan det främja återhämtningen, men det finns inget som tyder på att det skulle hjälpa kroppen att få igång förlossningen. Tyvärr. Bebis kommer när den är redo.

Nej precis, jag har heller inga förhoppningar om att det skulle sätta igång något i förväg. Jag tror att det bara är att gilla läget och låta bebis komma när den kommer.

Däremot har jag läst att det kan bidra till att värkarna under förlossningen (när den väl sätter igång) blir mer effektiva, och sen då just att det kan främja återhämtningen.

Jag är 36 år, och detta är mitt sjätte barn. Jag finns i Värmland.

Detta är en liten tjej enligt UL och storasyskonen är så nöjda med det, då det nu blir lika många tjejer som killar i familjen (den tidigare snedfördelningen har stört dem i många år). Syskonen är 13år, 12år, 10år, 7år och 15 månader.

Jag har haft en ganska tuff graviditet, både psykiskt och fysiskt. Jag har snittats av medicinska skäl med alla barnen, och sist så hade jag en ruptur på livmodern när de öppnade mig. Jag hade inte haft några symptom alls, och läkaren sade att om jag fått värkar i det läget hade troligen både jag och bebisen dött. Självklart rekommenderade de inte fler barn efter det, vilket jag heller inte planerade. Men, livet blir ju som bekant inte alltid som planerat, och jag blev gravid trots skydd, bara nio månader efter snittet. Självklart har den förra rupturen legat som en skugga över hela denna graviditet, och så fort det gjort ont i magen har jag liksom stannat upp. Jag är inte nojig av mig, men tanken på hur det ska gå har ändå alltid legat under ytan. I vecka 25 gjordes ett UL för att kolla livmoderns tjocklek, och till allas vår glädje (och läkarnas förvåning) så såg den tjock och fin och hel ut. Efter det har jag kunnat glädjas lite mer och börjat känna förväntan på ett annat sätt.

Förutom det har jag haft problem med ryggen/bäckenet. Det är ju så tätt inpå förra graviditeten, så kroppen hade inte riktigt hunnit återhämta sig och det känns. Som tur är kan min man vara hemma och hjälpa till med vår 15månaders, själv hade jag aldrig klarat det. Även de större barnen kan vara till mycket hjälp, både med att hålla ett öga på lillasyster, men främst i att de ju är så stora och självgående. De kan ta sig en macka själva eller springa och köpa mjölk.

Trots mitt ryggonda har jag fortsatt träna min kampsport. Har jag ont när jag är hemma och sitter kan jag lika gärna ha ont när jag tränar, resonerar jag. Mer än en gång i veckan har det dock inte blivit på länge, men det räcker för syftet; att upprätthålla kontakten med mina träningskamrater och med teknikerna.

Tid för snitt är 12 oktober och jag längtar! Det ska bli så skönt att bli av med ryggvärken. Nu är ju snitt ingen picknick och första veckorna är besvärliga även de, men det blir ju bättre allt eftersom.