• mammaA93

    Oktoberbebisar 2015

    Tråd för oss med BF i oktober!

    Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.

  • Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
  • garin
    mammalovis skrev 2015-09-22 00:17:32 följande:
    Det är väl bara humöret som brukar påverkas. Man pratar ju om baby blues som kommer ganska nära efter förlossningen. Smart att både du och din partner läser på om detta och att sambon kan hålla koll på tecken på förlossningsdepression som några få drabbas av, oavsett om man löper mindre eller större risk för det. Likaså kan ju även pappan drabbas.

    Med första barnet minns jag inte, mer än att hela första året var tufft p g a täta amningar och mycket sömnbrist och ingen avlastning då pappan var psykiskt instabil och inte orkade avlasta mer än någon enstaka timme dagtid. Där hade jag visserligen i början att jag var ute och gick på byn med barnvagnen vid midnatt flera nätter för att sambon skulle få sova och inte tappa humöret av bebisens skrikande samtidigt som bebisen skulle somna, så då rann tårarna som en konsekvens av trötthet, uppgivenhet och foglossning som kom först efter förlossningen. Då vet jag att jag någon gång önskade att jag bara kunde lämnat bort henne så jag fick sova ikapp, men samtidigt växte väl moderskärleken fram i den vevan. Jag ville ju egentligen inte överge mitt barn.

    Med andra barnet fick jag mjölkstas på söndagen (födde torsdag morgon) när mamma skulle åka hem efter att ha hjälpt oss över helgen så då var jag rätt gråtmild i samband med att jag hade ont och feber, så jag fick gå på värktabletter några dygn och försöka amma mig ur problemen. Så det är svårt att säga vad som orsakar vad, men visst kan man vara extra känslig i den nya situationen.
    Åååh vad jag (tyvärr) känner igen mig i din beskrivning av tiden med första barnet. Inte just nån depression men blev typ galen av den extrema sömnbristen och minimal avlastning från workoholic+pågränsentillutbränd-sambo. Bebisen sov aldrig - om han inte var PÅ mig och/eller vid bröstet. Oavsett tid på dygnet. Och det med foglossningen är också skumt, det fick jag med besvär av först efteråt. Ont i varenda led i kroppen, kunde knappt sätta mig eller resa mig från toaletten i ett halvår utan att knäna typ dog av belastningen...
    Just hela den biten, och att inte få sova, gjorde ju tyvärr att jag ifrågasatte alla som tjatade om bebismys osv. Undrade vad jag gjorde för fel, varför hade jag aldrig hört berättas om hur jobbigt det är med bebis?
    Har i efterhand googlat och insett att storebror är en "överlevnadsbebis". Men det är svårt för ingen som inte varit i samma situation förstår ju vad det innebär och tror att man överdriver, klagar, är allmänt lat eller helt enkelt drabbats av förlossningsdepression.
    Sen blev jag allmänt omtumlad av den snabba förlossningen osv med... Försöker förbereda mig mentalt så mkt det går, nu VET man ju iaf lite mer hur det faktiskt kan bli... Men sånt här är ju även känsligt att försöka "informera" andra om för då blir man som nån glädjedödare och framstår som en bitter förståsigpåare liksom. Förstagångsföräldrar vill/kan ju inte ta in såna här saker, ej heller jag när jag var "ny" i det. Och det SKA man ju inte behöva fundera på heller, man har ju ofta andra typer av orostankar som nybliven förstagångsförälder även om allt flyter på bra!
    Men kan ju vara bra att få höra lite från båda sidor!
  • mammalovis
    garin skrev 2015-09-22 12:58:28 följande:
    Åååh vad jag (tyvärr) känner igen mig i din beskrivning av tiden med första barnet. Inte just nån depression men blev typ galen av den extrema sömnbristen och minimal avlastning från workoholic+pågränsentillutbränd-sambo. Bebisen sov aldrig - om han inte var PÅ mig och/eller vid bröstet. Oavsett tid på dygnet. Och det med foglossningen är också skumt, det fick jag med besvär av först efteråt. Ont i varenda led i kroppen, kunde knappt sätta mig eller resa mig från toaletten i ett halvår utan att knäna typ dog av belastningen... Just hela den biten, och att inte få sova, gjorde ju tyvärr att jag ifrågasatte alla som tjatade om bebismys osv. Undrade vad jag gjorde för fel, varför hade jag aldrig hört berättas om hur jobbigt det är med bebis? Har i efterhand googlat och insett att storebror är en "överlevnadsbebis". Men det är svårt för ingen som inte varit i samma situation förstår ju vad det innebär och tror att man överdriver, klagar, är allmänt lat eller helt enkelt drabbats av förlossningsdepression. Sen blev jag allmänt omtumlad av den snabba förlossningen osv med... Försöker förbereda mig mentalt så mkt det går, nu VET man ju iaf lite mer hur det faktiskt kan bli... Men sånt här är ju även känsligt att försöka "informera" andra om för då blir man som nån glädjedödare och framstår som en bitter förståsigpåare liksom. Förstagångsföräldrar vill/kan ju inte ta in såna här saker, ej heller jag när jag var "ny" i det. Och det SKA man ju inte behöva fundera på heller, man har ju ofta andra typer av orostankar som nybliven förstagångsförälder även om allt flyter på bra! Men kan ju vara bra att få höra lite från båda sidor!
    Det är möjligt att jag är för rakt på sak och skrämmer någon, men samtidigt är det ju bra att veta om att amningsstarten kan göra ont och ta tid att etablera, att babyblues och förlossningsdepression förekommer så det hellre upptäckts i tid av partnern än stoppas i sanden, då mycket låter som värsta bebislyckan och man svävar på små moln. Vet man då inte om den andra sidan kan fallet bli extra hårt tänker jag.

    Sedan är det ju så olika, vissa bebisar får man väcka för mat för de sover så gott, andra vill knappt sova alls och har svårt att komma till ro. En del bebisar är pigga på natten då man själv är dödstrött. Framför allt kan man ju börja tvivla på sin egen föräldraförmåga när alla andras bebisar (verkar) gladeligen sover mer än en hel natt (5 timmar) och mamman hinner med massor och strålar av bebislycka när man själv knappt hinner få maten att plinga i mikron innan bebisen vaknar igen. Fiskgratäng att äta med sked och kunna amma med andra armen samt bärsjalen där hon kunde sova uppåt 4 timmar i sträck var min räddning med första barnet. Finns sedan avlastning att tillgå, så fråga om du känner dig sliten, så du kan få sova ikapp. En utvilad mamma (och pappa) orkar bättre ta hand om sin bebis.

    Min sambo var nära att skaka vår bebis vid ett tillfälle när jag var på första hjälpenkurs i 2-3 timmar, då hon var 5 månader, så det var bara att åka hem, men läskigt var det både då och efteråt. Att han hade problem med panikångestattacker redan innan gjorde ju inte saken bättre. Idag lever jag med en annan man där vi kan dela ansvaret på ett helt annat vis, så andra barnet var lättare då han var sjukskriven för sin mage några månader innan operation och kunde ta sena nätter då han fortfarande var pigg. Så dela på ansvaret är ett gott råd.
  • mammalovis

    Inför bebisens ankomst tvättar man ju kläder, sängkläder och snuttefiltar, men hur gör ni med gosedjuren som bara är till prydnad första månaderna?

    Till de andra barnen tvättade jag dem inte och en del vi tvättat senare har ju blivit lite tufsigare.

  • Embla twopointoh
    mammalovis skrev 2015-09-22 13:26:41 följande:

    Inför bebisens ankomst tvättar man ju kläder, sängkläder och snuttefiltar, men hur gör ni med gosedjuren som bara är till prydnad första månaderna?

    Till de andra barnen tvättade jag dem inte och en del vi tvättat senare har ju blivit lite tufsigare.


    Gosedjur har jag aldrig tvättat. De innehåller inte samma kemikalier som kläder heller.
  • garin
    mammalovis skrev 2015-09-22 13:24:48 följande:
    Det är möjligt att jag är för rakt på sak och skrämmer någon, men samtidigt är det ju bra att veta om att amningsstarten kan göra ont och ta tid att etablera, att babyblues och förlossningsdepression förekommer så det hellre upptäckts i tid av partnern än stoppas i sanden, då mycket låter som värsta bebislyckan och man svävar på små moln. Vet man då inte om den andra sidan kan fallet bli extra hårt tänker jag.

    Sedan är det ju så olika, vissa bebisar får man väcka för mat för de sover så gott, andra vill knappt sova alls och har svårt att komma till ro. En del bebisar är pigga på natten då man själv är dödstrött. Framför allt kan man ju börja tvivla på sin egen föräldraförmåga när alla andras bebisar (verkar) gladeligen sover mer än en hel natt (5 timmar) och mamman hinner med massor och strålar av bebislycka när man själv knappt hinner få maten att plinga i mikron innan bebisen vaknar igen. Fiskgratäng att äta med sked och kunna amma med andra armen samt bärsjalen där hon kunde sova uppåt 4 timmar i sträck var min räddning med första barnet. Finns sedan avlastning att tillgå, så fråga om du känner dig sliten, så du kan få sova ikapp. En utvilad mamma (och pappa) orkar bättre ta hand om sin bebis.

    Min sambo var nära att skaka vår bebis vid ett tillfälle när jag var på första hjälpenkurs i 2-3 timmar, då hon var 5 månader, så det var bara att åka hem, men läskigt var det både då och efteråt. Att han hade problem med panikångestattacker redan innan gjorde ju inte saken bättre. Idag lever jag med en annan man där vi kan dela ansvaret på ett helt annat vis, så andra barnet var lättare då han var sjukskriven för sin mage några månader innan operation och kunde ta sena nätter då han fortfarande var pigg. Så dela på ansvaret är ett gott råd.
    Oh nej nu missförstod du nog lite, menade inte att du var för rakt på sak och kanske skrämde nån, var snarare rädd att JAG kanske gjorde det genom för ingående beskrivning om hur tufft jag haft det.
    Ja jag önskar att man fått mer nyanserad information, det ska ju lindas in så förbannat i alla informationsträffar man gått på osv. Typ "sov när bebisen sover", "starta inte upp några alltför stora projekt första tiden" och med det ska allt lösa sig, typ....

    Jo det är ju så. Jag har ju å min sida svårt att sätta mig in i hur det är att ha en bebis som bara hänger med och är lättsövd osv så de som är i den situationen tycker nog att jag är jättekilig liksom!

    Denna gången bor vi nära min familj och framförallt min mamma hoppas jag kommer kunna avlasta mig/oss mycket! <3
  • Iowhannah
    Embla twopointoh skrev 2015-09-22 13:33:52 följande:

    Gosedjur har jag aldrig tvättat. De innehåller inte samma kemikalier som kläder heller.


    Kanske inte samma, men ändå kemikalier.

    Jag tvättar allt. Kläder, filtar, gosedjur... Man vet ju inte vad bebis kan tänkas stoppa i munnen.
  • Skogisen
    mammalovis skrev 2015-09-22 00:17:32 följande:
    Det är väl bara humöret som brukar påverkas. Man pratar ju om baby blues som kommer ganska nära efter förlossningen. Smart att både du och din partner läser på om detta och att sambon kan hålla koll på tecken på förlossningsdepression som några få drabbas av, oavsett om man löper mindre eller större risk för det. Likaså kan ju även pappan drabbas.

    Med första barnet minns jag inte, mer än att hela första året var tufft p g a täta amningar och mycket sömnbrist och ingen avlastning då pappan var psykiskt instabil och inte orkade avlasta mer än någon enstaka timme dagtid. Där hade jag visserligen i början att jag var ute och gick på byn med barnvagnen vid midnatt flera nätter för att sambon skulle få sova och inte tappa humöret av bebisens skrikande samtidigt som bebisen skulle somna, så då rann tårarna som en konsekvens av trötthet, uppgivenhet och foglossning som kom först efter förlossningen. Då vet jag att jag någon gång önskade att jag bara kunde lämnat bort henne så jag fick sova ikapp, men samtidigt växte väl moderskärleken fram i den vevan. Jag ville ju egentligen inte överge mitt barn.

    Med andra barnet fick jag mjölkstas på söndagen (födde torsdag morgon) när mamma skulle åka hem efter att ha hjälpt oss över helgen så då var jag rätt gråtmild i samband med att jag hade ont och feber, så jag fick gå på värktabletter några dygn och försöka amma mig ur problemen. Så det är svårt att säga vad som orsakar vad, men visst kan man vara extra känslig i den nya situationen.
    Jag har tvingat karln att han ska va hemma sina första 10dagar, sen jobbar han bara 5mins promenad hemifrån så förhoppningsvis får jag en liten andningspaus på lunchen oxå då man kanske kan få lyckas duscha i lugn o ro :) har ju oxå stora bonusbarn o en mamma inte allt för långt bort, har sagt att nån natt emellan åt kanske jag kommer behöva få pumpa ur så karln kan sköta liten själv o jag får plugga igen öronen o lägga mig i källaren o sova :) så kanske kommer funka, håller tummarna, är egentligen inte orolig för amningen kanske mest för att jag inte tycker det skulle va en världskatastrof om det inte funkar, naturligtvis skönt om det funkar o man alltid har med sig maten till den lilla men man ska ju inte kämpa ihjäl sig o känna sig dålig om det bara inte går...
  • Embla twopointoh
    Iowhannah skrev 2015-09-22 15:31:01 följande:
    Kanske inte samma, men ändå kemikalier.

    Jag tvättar allt. Kläder, filtar, gosedjur... Man vet ju inte vad bebis kan tänkas stoppa i munnen.
    Du tillför kemikalier när du tvättar också, om man ska vara petig. För att inte tala om de kemikalier du matar ditt barn med, både via din egen mat (om du ammar) och senare när barnet börjar äta fast föda (även ekologiska varor innehåller kemikalier).

    Det finns en lagstiftning från 2009 om vad leksaker, inkluderat gosedjur, får innehålla för något, som är mycket strängare än för t.e.x. kläder. Nu struntar vissa producenter i detta, men de större, mer etablerade märkena kan man ändå köpa utan allt för stora betänkligheter. Det är lågprisvarorna man ska se upp med, i allmänhet.
  • Skogisen

    Shit va mycke man hinner o orkar tänka så här andra veckan man går hemma på heltid, nu har jag suttit o klurat på det här med graviditetspenning, har sett att man Max kan få 709:-/dag men är det för varje dag eller är det för varje dag i månade? Menar antingen blir det ju Max ca 14180/månad före skatt eller så blir ca21270:-/månaden före skatt, någon som vet?

Svar på tråden Oktoberbebisar 2015