Oktoberbebisar 2015

Jag har gjort ett snitt tidigare så jag kan bara svara hur det var då. Men om du är vaken under snittet så får du barnet till dig så fort de har klippt navelsträngen och gjort den första undersökningen av barnet och då är ju pappan ofta med. Det skedde i ett rum precis bredvid där jag låg så jag såg allt. Tog bara en kort stund. Sen fick jag henne till mig direkt och hon var med mig hela tiden på uppvaket där hon började hitta bröstet och började suga. Så det är bara några minuter efter snittet tills du får bebisen, om du inte ska vara sövd av någon anledning förstås?

Alltså dag 4 som jag är "ledig" nu.... Och är redan deppig av att gå hemma. Känner mig klar med det jag orkar och kan göra som är rimligt för någon såhär dagen innan bf. Men får dåligt samvete över att jag är så tråkig mot sonen även om han faktiskt kunnat sysselsätta sig själv en hel del idag och mestadels varit nöjd. Sen förstår jag ju att detta ändras ju inte över en natt bara för att lillebror sen väl tittat ut, det kommer ju en återhämtningstid och "omställningsperiod" då man ska vänja sig vid dels en ny bebis och dels livet med två barn.
Men tror mkt av mina tankar nu kommer av att jag liksom isolerar mig nu, träffar inga andra vuxna utom sambon då som kommer hem efter 18 varje kväll och åker strax efter 7 på morgnarna. Men just dagtid blir det som sagt bara att jag är hemma och väntar nu. Tur att jag har kunnat jobba såpass lönge ändå, hade nog dött annars. Tycker synd om de av er som måste gå hem tidigt ofrivilligt pga tunga jobb och/eller krämpor... :/

embla_twopointoh: Hur gick det till när du fick göra akut snitt då förlossningen drog igång tidigare? Åkte du in direkt du förstod att det var på g? Blev det väldigt bråttom och stressigt eller hann ni in i tid så det gick okej ändå? Funderar då jag sitter med förvärkar som gör ganska ont och har snitt först på tisdag. Vet att man kan ha det i flera dagar och veckor men tänkte ifall de blir starkare...

39+3 idag och nu lossnade äntligen slempeoppen!!! Hoppas verkligen att det börjar hända något snart :D ni som har barn, hur lång tid tog det efter att slemmisen gick tills att värkarna kom igång?

Grattis till alla bebisar!

Med första barnet gick slemproppen på natten när jag va upp på toa och kl.17 dagen efter gick vattnet och 15 minuter senare kom värkarna :) med andra blev jag igångsatt så då såg jag ingen slempropp..

I ärlighetens namn så märkte jag aldrig att slemproppen gick med dottern. Men det måste den ju ha gjort.

Min slempropp såg jag aldrig röken av förra gången, inte nu heller hittills (39+5)
Det kan ju ta upp till två veckor till innan bebis är ute ändå tyvärr :/ men håller tummarna att det verkligen är på gång!!!

Jo jag har ju hört att det kan ta någon vecka till iallafall tyvärr... Men jag hoppas att jag slipper vänta så länge haha!

Har följt denna tråden ett par veckor nu men inte skrivit något så nu är det väll dax? :)

Med sonen gick slemproppen (BF+7) 18.45, vid 00 tog jag en rask promenad (fortfarande inga värkar) och därefter gick jag o la mig, vid 4-tiden vaknade jag av att det kändes som om någon körde en yxa i ryggen på mig och värkarna var igång, 10.07 var sonen ute.

Att slemproppen släpper är ju ett tecken på att man öppnat sig :)

För ca en timma sedan började slemproppen släppa i småbitar och det kommer nu lite "hela tiden". Får se när denna tänkte titta ut, med lite tur så blir det en repris på förra, BF+3 idag :)

Håller tummarna på att det är något på G för dig :)!

Jag hade haft mycket sammandragningar under hela graviditeten (var sjukskriven sista två månaderna för detta). En dag började det göra väldigt ont och på ett annat sätt (så att jag vek mig dubbel) vid varje värk. Då ringde jag förlossningen, beskrev smärtan och fick komma in (detta var sen eftermiddag). De kollade med CTG, och läkaren bestämde att jag skulle snittas dagen därpå om inte sammandragningarna gett med sig (var uppkopplad på CTG hela natten). Till lunch dagen därpå snittades jag (det var två planerade snitt mellan, annars hade det nog blivit tidigare).

Det är möjligt att de tagit det samma kväll, men jag hade precis ätit när jag åkte in och det är alltid risk för komplikationer om magsäcken inte är tom, så läkaren valde att avvakta.

Trots att det gick så lugnt till var det snittet ändå jobbigare än de andra. Jag trodde bara att jag skulle få något värkhämmande och åka hem, jag var inte alls beredd på att snittas i det läget. Vi hade inte förberett någonting hemma, inte ens tagit fram kläder till bebisen. Jag var så spänd när de körde ned mig till Op att jag skakade, vilket jag inte gjort vid något av de andra snitten.