Oktoberbebisar 2015

Men oj vad det händer grejer här! Håller man sig borta några dagar hänger man inte med alls!

Stort grattis till alla er som fått och heja heja till er som är på G!

Hör händer det absolut ingenting! 39+0 idag och har senaste två veckorna haft rejäla sammandragningar med väldigt tryck neråt, men väldigt sporadiskt. Bad min barnmorska kolla om det hänt nåt idag, eftersom det verkligen känts så, men icke! Han har visserligen sjunkit längre ner men inte fixerat sig. Tappen är fortfarande väldigt långt bak men möjligen lite mjuk. Man kunde få in ett finger men det var vanligt som omföderska och inget att räkna som något öppnande. Suck!!

Har dock haft dottern hemma med förkylning och lite feber i 1,5 vecka så jag har varit väldigt stilla. Kanske "bromsar" lite? Får börja gymnastisera och gå i trappor nu kanske! Hehe. Nåja, hoppas ändå att han fortsätter böka sig neråt och att det börjar ha någon effekt snart. Dottern kom i v39+5, så på nåt sätt har jag väl ändå räknat med att han ska komma några/någon dag tidigt med. Dum som man är! Bara för det lär han väl stanna betydligt längre!

När man har 3 värkar på 10 minuter brukar man ju rekommendera förstföderskor att komma in, i synnerhet om det är tuffa värkar. Så jag skulle gissa på att ni har åkt till förlossningen vid det här laget eller till och med kanske redan har fött om det går snabbare än med min första. Då var jag öppen 5 cm när vi kom in och 3 timmar senare var det klart. Lycka till i alla fall!

Det kommer när det kommer, tror jag. Jag körde definitivt på att vila mig i form det sista. Jag hade inte den minsta ork eller lust att gå utanför lägenheten ens, så de sista inköpen av en ny body i storlek 50 blev aldrig gjorda ... men han hade en ny pyjamas i alla fall. Likaså trodde jag att jag säkert hade en vecka till med tid för förberedelser fram till bf, så mycket småförberedelser med lift, skötväska, plocka in kläder har jag gjort nu i efterhand. Idag tvättar jag den andra amningskudden som jag fått ... Däremot var väl min lösa mage i en halv vecka då jag fick springa på toa, möjligen det mest säkra tecknet att det var på g.

Jag hade ju rejält med sammandragningar i 4,5 veckor innan jag födde, så att livmodern tränar är ju ingen garanti ser jag det som. För varje natt/morgon det var lugnt ställde jag mig in på att idag föder jag inte, så jag hade nog rakt motsatt inställning mot många här som letar minsta tecken. Visst undrade jag några gånger om det var på g och blev lite lurad, men jag visste ju samtidigt att det var tvunget att eskalera för att det skulle vara på riktigt. Jag tror få kvinnor missar när de "riktiga" värkarna kommer, lite sammandragningar med mensvärk är då rena barnleken och man undrar hur man tänkte.

Börjar bli lite jobbigt att gå in och läsa här nu så här på bf+5.

Vill också få åka in till förlossningen nu!

Känns verkligen som att bebisen aldrig(!) kommer komma

Stort grattis till er andra givetvis !

Önskar dock att det inte vore så här jobbigt att gå över tiden...

Idag klockan 07.05 föddes min lilla prins på 48 cm och 3260 g!

Värkarna började igår på BF+1 och nu ligger jag i skrivandes stund på BB med min lilla kille.

Magiskt! ????

Håller tummarna att det även börjar för er som fortfarande väntar!!

I måndags föddes vår dotter med planerat snitt i vecka 37+4. 3040g och 49cm lång var hon. Allt gick över förväntan, läkarna hade förberett sig extra på att det skulle vara besvärligt med tanke på antal snitt och den ruptur jag hade sist, men de berättade lite förundrat efteråt att det inte alls var så mycket sammanväxningar och att livmodern var tjock och fin. Min kropp skulle ha klarat fler graviditeter, sade de (fast, nu är jag steriliserad!).

Dottern skrek mycket första timmen och syresatte sig fint. Jag tänkte försöka amma, men efter några omgångar med matning började hon suga sönder mig, och jag bestämde mig för att jag inte orkade krångla med såriga bröstvårtor en gång till. Hon fick råmjölken, i alla fall.

Jag upplever att jag inte har riktigt lika ont som sist, men det kan vara för att denna gång behövde jag inte separeras de första dygnen från min bebis (förra gången hamnade ju hon på BIVA).

Nu håller jag tummarna för att jag inte ska känna av någon nervdragning i axeln som det blev sist.

Hur går det för dig?? :)

Har lurläst här ett tag och glädjs med alla er som fått, grattis!

Själv har jag från att jag blev gravid tampats med min förlossningsskräck. Varit hos Aurora på flera besök och hos psykologen på MVC för att känna någon typ av ro. Det har faktiskt fungerat. Vi har bokat en doula också för att underlätta för mig och även för min sambo.

Efter nio månader känner jag ett lugn inför att föda. Nervös såklart men ändå inte hysterisk.

Till saken, idag var jag på mitt sista besök hos barnmorskan - BF om två dagar alltså på fredag. Jag frågade lite för jag tycker rörelsemönster har ändrats något. När hon kände på magen skojade jag lite om att bebisen har inte vänt sig va. Hon sa att hon trodde hon kände huvudet men skulle dubbelkolla med ultraljud

Ungen har vänt på sig. 2 dagar innan BF. Snacka och chock! Till saken hör att jag är ännu mer rädd för KS än för vanlig förlossning och få det beskedet på ett vanligt besök kändes tufft. Vi ska till förlossningen imorgon för ett väldigt sent vändningsförsök annars blir det KS.

Lugnet jag kände är som bortblåst - skräcken är tillbaka.

Kände mest för att beklaga mig. Enda trösten är väl att det upptäcktes innan förlossningen hann sätta igång för då hade det blivit akutsnitt...

Även här har det blivit bebis! BF+7. I måndags kl. 17.59 kom äntligen vår lilla Elise till världen med ett akutsnitt. Vi åkte in natten kl. 3 till måndag och jag var då öppen 3 cm. Kl. 17.30 hade jag trots att de tog hål på hinnorna och värkstimulerande dropp inte öppnat mig mer än till 6 cm, så läkaren bestämde att det fick vara nog. Jag blev vansinnigt besviken, men var vid det laget så trött att jag insåg att det var det vettigaste beslutet. Snittet var dock inte alls så farligt som jag hade trott, och värkarbetet kändes också helt okej, så jag känner att jag haft en positiv upplevelse trots allt!

Amningen är klurig, jag tycker att hon tar bra tag och suger fint, men bröstvårtorna är ändå väääldigt ömma och hemska. Hon suger dessutom konstant... Jag tror att mjölken börjar rinna till nu dock, så hon kanske suger lite snällare framöver. Återbesök imorgon så jag tänkte be dem kolla läget då. =) 

Hej alla!
Igår fick vi äntligen träffa vår son! Vattnet gick halv tolv på natten och sen började värkarna ca tjugo minuter efter. Det tog ca 30 minuter innan vi kom iväg eftersom allt vatten inte kom på en gång och vi hade en timme att köra.

Jag var väldigt orolig för att jag skulle föda i bilen eftersom värkarna plötsligt kom med 2 min mellanrum istället för 5. När vi kom fram så fanns som tur en ledig plats alldeles utanför ingången och min man bad en kvinna hämta en rullstol. Jag blev övervakad en halvtimme, ca en kvart för länge för sen gjorde värkarna så otroligt ont och jag kände att jag nästan var tvungen att krysta.
Jag hann bara med lustgas fast jag hade gärna fått nåt mer säger jag bara!

03 24 var han ute, vår älskling!