Oktoberbebisar 2015

Haft regelbundna förvärkar/sammandragningar ett tag och nu håller slemproppen på att lossna, blodblandade flytningar iaf hoppas hoppas det sätter igång!

Hoppas det sätter igång snart för er som har en massa känningar. Så spännande Och grattis till er som redan fått era små guldklimpar!

Jag är på 38+6 idag, så 1 v kvar till BF. För mig har det spökat lite några nätter senaste veckan. Hade molvärk plus sammandragning, ja typ förverkar ett par timmar en natt. De var dryga 1 min långa med ca 5-6 min mellan. Sen avtog det och jag kunde somna om (tyvärr). I natt vaknade jag och hade rejält ont i ländryggen, men utan sammandragningar. Blev förbannad eftersom jag visste att det skulle va falskt alarm här också. Gick upp och kopplade på TENS- apparaten på ryggen och det var så skönt. Det avtog mkt riktigt och jag kunde somna om.

Så drygt med dessa halvmesyrer hela tiden. Men det är väl som min BM säger, man har oftast igen det senare när förlossningsarbetet väl startar på riktigt. Att det har gett någon effekt typ.

Det sa min bm också. Förvärkar och grejer är jättebra (iaf mot slutet av graviditeten) eftersom de hjälper till att mjuka upp ligament och livmodertappen. Men det är ju inte skönt direkt...

Alltså jag tappar allt hopp här... Har haft förvärkar i flera dagar och igår kväll var dom regelbundna och riktigt tunga. Åkte in till förlossningen i natt för undersökning och dom kunde väl konstatera att allting är på g och gav mig sovdos och bad mig återkomma när värkarna var tyngre. Sov helt ok i natt och i morse och hela förmiddagen var det samma sak, ganska regelbundna värkar var 3-5 minut och sen bara stannade allt av igen. Ska vi aldrig få se vår bebis?! Är det här världens längsta latensfas eller?? Jag vet att många av er redan är på övertid och har väntat ännu längre men dessa lurerier suger musten ur mig...

Nej det är ju inte det. Man får väl försöka se det som nån slags fördel ändå

Jag tänker ibland att tänk om livmodern är så trött och slutkörd efter alla förvärkar att den inte orkar sen när det är dags? Fast den som tränar blir ju å andra sidan starkare...?

Eh, ja alltså, det märks ju att man inte gör nåt annat om dagarna är går och väntar

Ja vi har absolut en jobbig tid framför oss! Här känns det liksom som det största "bekymret" eller så. När storebror föddes var allt så nytt och jag var strrssad och mådde dåligt för jag kände att jag inte fick ihop det. Nu känner jag mig mer lugn inför lillebror osv, då är det ju som sagt bara det här att storebror måste vänjas in i sin nya roll. Han trasslar en del på nätterna och det har givetvis förvärrats senaste dagarna.

Nu fungerar det bra sålänge pappan är hemma, bävar inför när han ska börja jobba igen.

Storebror är inskolad på dagis iaf och fortsätter gå lektid (3h/dag) men man ska ju komma upp och iväg med allihopa, tur och retur... Men känner att det ändå kan vara nyttigt för oss alla att han kommer iväg och får lite ordentlig stimulans medan jag kan gå hemma med enbart lillebror och kanske rentav få nånting vettigt gjort i hemmet ibland...

Det kommer lösa sig, för oss och för er! Många har gjort det förr så vi ska klara detta! :)

Verkar som många av er har förvärkar eller starka sd eller att slempropp tittat ut. Själv är det helt dött, inte haft en förvärk ens..inte en enda gång.. Har bf idag.

Man bara väntar på något tecken och börjar bli frustrerad :(

Nä men usch! Har man regelbundna värkar så vill man ju få ett resultat också! Jag lider med dig :(Ja, livmodern är ju en stor muskel så antagligen blir den starkare och mer uthållig av all träning :P

Jag kan säga att den här dagen, då det har känts som att det är bebis på gång, har varit extreeeeeemt lång och seg! Jag är redan helt slut! Ska ta ett riktigt varmt bad nu och bara slappna av :)