Oktoberbebisar 2015

Fy vad rädd jag blev innan för morgondagen. Kunde inte sluta gråta. KS är så utanför ens egen kontroll det bara kan bli. Ja jag är nervös. Så vet jag ju hur känslig jag kommer bli på de tabletterna jag får innan själva op. Sambon är förvarnad om att det kan bli många tårar.

Huvva, förstår att det blir många känslor runt KS. Försök fokusera på vad som kommer ur det, nu vet du ju när du får träffa bebisen :)

Hej!

Jag hade planerat snitt den här gången (sonen kom med akutsnitt då jag har trångt bäcken visade det sig) Nu hade dottern lite bråttom så det planerade snittet i vecka 38+4 blev ett akut, planerat snitt i v34+5. Ska erkänna att jag varit nervös för snittet hela graviditeten, särskilt för spinalbedövningen. Men sonen blev jag sövd så jag hade inget att relatera till.

När vi väl fick ett klockslag som de skulle plocka ut dottern kände jag mig hur lugn som helst! Väl på operation gick allt väldigt lugnt till och alla berättade precis vad som skulle hända. Hade hela tiden en narkossköterska vid min sida som småpratade och kollade blodtrycket med jämna mellanrum. För mig blev det en väldigt positiv och kontrollerad händelse och jag hoppas du kommer känna likadant!

Återhämtningen har också gått över förväntan. Idag är dottern 5 veckor och jag känner inte ens av att jag blivit opererad. Slutade ta värktabletter efter en vecka och har därefter kunnat leva nästan som vanligt (förutom att jag inte får lyfta tyngre än dottern på en vecka till)

Stort lycka till imorgon!!

Hej! Är gärna med här om det går bra. Har också ett planerat snitt 4 nov, då i v39+2, så jag förstår precis dina känslor Zchimla. Trots att det är mitt andra snitt så känns det ändå läskigt, har till och med haft funderingarna på att sövas men det ska ju vara större risk för barnet. Vad är det för tabletter som du får innan?

Nollfantasi: upplevde du det bättre att vara vaken? Fast det kanske inte går att jämföra eftersom det första var akutsnitt. Hur länge behövde ni vara kvar på sjukhuset den här gången?

Välkommen :)

Själv väntar jag mitt andra barn (storasyster född -10) och ligger på bf+2 idag. Hade intensiva sammandragningar hela gårdagsdygnet, men de försvann igår kväll och har haft en natt och morgon nästan helt utan minsta känning. Slemproppen släppte på bf-dagen, så jag hoppas ändå att nåt är på G. Imorse kändes det dock som att jag skulle bli första kvinnan nånsin där bebisen stannar kvar i magen permanent, haha!

Stort grattis till er som fött eller är igång!!

Själv var jag imorse övertygad om att jag blir första kvinnan nånsin vars bebis stannar kvar i magen för alltid. Med lite tur blir jag dock världsberömd och ekonomiskt oberoende av alla stålars som följer!

Efter att slemproppen släppte ordentligt i förrgår (bf) hade jag rejäla sammandragningar hela det följande dygnet och började få upp hoppet. På kvällen igår började det dock avta och imorse vaknade jag något nedslagen av en natt utan en enda sammandragning! Sjukt trött dock, så i förmiddags sov jag 1,5 h på soffan(!) och gick sen ut på en ordentlig långpromenad. Efter det känns det lite bättre igen.

Nu är faktiskt sammandragningarna tillbaka. Ordentligt tryck i de flesta och de håller i bortåt 40-50 sekunder, men de är glesa (10-20 minuter emellan, ibland mindre ibland något mer) och oregelbundna så jag försöker att hålla mig lite reserverad och tänka på annat. Men förhoppningsvis kan de väl börja påverka lite åtminstone så att lillebror kan tänka sig att komma ut innan veckan är slut åtminstone!

Första snittet fick jag välja på att vara vaken och bli sövd men efter att ha varit fullt öppen i 12h utan krystvärkar så kändes det skönast att sova. Blev kvar 3 dagar efter första snittet och den här gången blev jag utskriven från bb efter två dagar. Sen fick vi visserligen lov att stanna totalt en vecka eftersom lilltjejen kom 5 veckor för tidigt men det hade ju inget med snittet att göra

Upplevde båda snittet som bra trots att det var under olika omständigheter. Blev dock positivt överraskad av den här gången när jag var vaken. All inblandad personal var otroligt proffsig och berättade hela tiden vad som hände!

Anledningen att jag frågar är att jag förra gången hade problem med att få ryggmärgsbedövningen. Läkaren hade svårt att lägga den det gjorde jätte ont , jag hade svårt att ligga stilla och han stack flera gånger. Iallafall så blev jag helt bedövad i hela kroppen, även i armarna. Jag har trott att det skulle vara så fram till nu då jag förstått att man inte ska bli bedövad på överkroppen. Därför tänkte jag att det är bättre att vara sövd om det är svårt att ge mig ryggbedövningen.

Tack för all omtanke och peppande ord. Värmerhur mycket som helst.

Idag har jag planterat om alla mina blommor - kändes ju logiskt. Tagit hela dagen typ så har verkligen haft tankarna på annat.

Skigisen: Ja det är absolut största fokus nu. Att den där lilla som sprattlar i magen snart ska få komma ut

Kgb777: Det är väl egentligen bara lite lugnande och smärtstillande i förebyggande. Det hör nog till att vara nervös..

Nollfantasi: Tack för din berättelse av din positiva upplevelse. Det är sådant jag behöver nu Jag har lätt att måla allt i svart annars och det är liksom lite fel läge för det nu