Oktoberbebisar 2015

Bajsning ungefär varannan dag. De senaste dagarna har vi dock haft lite försiktig matintroduktion med några majskrokar och några små skedar gröt med katrinplommonpuré så vi får se om det påverkar. Hon tyckte hursomhelst väldigt mycket om det hon fick smaka på.

Hej! Nu är min pojke 2 1/2 månad. Han är en bjässe som vägde 7,3 kg vid 2- månaders kontrollen.:). Han har också börjat sova längre pass på natten. Så skönt.

Jag kan säga att jag inte längtar efter någon graviditet. Det är helt underbart att ha fått tillbaka sin kropp och idag åkte jag första skidturen.

Tack för all omtanke! Värst var väl att höra att det inte bara var något med sköldkörteln som jag hoppaeds, som skulle vara enkelt att medicinera. Det dröjer ju några dagar innan jag får första svaret om det har skett någon påverkan på ämnesomsättningen, men oftast håller jag mig lugn. Det är när tankarna kommer att det skulle vara något mer allvarligt som tårarna kommer. Det händer ju så mycket i ens barns liv som man absolut inte vill missa och framför allt känner jag ett ansvar för min äldsta dotter vars pappa inte är så närvarande. Frågan är hur hennes liv skulle se ut, då pappan inte orkar 24/7 och min sambo lättare blir irriterad på henne än lillasyster som är hans biologiska barn.

Äldsta håller för tillfället på att reta gallfeber på mig. Dilemmat är väl att jag förväntar mig mer av henne och hon blir sur när jag berömmer lillasyster när hon är duktig, och inte henne och konsekvensen blir att hon sätter sig fullständigt på tvären. Idag har hon valt att gå i alla snödrivor vilket tar dubbelt så lång tid som lillasyster som är hälften så gammal. Problemet uppstår när lillasyster rusar i förväg och är på väg att sticka över gatan i värsta fall och hon hamnar mer och mer på efterkälken och jag helst inte vill släppa henne för långt bakom mig. Sedan envisas hon med att äta snö. Om de får hjälpa till och jag ger yngsta en uppgift i affären först för att få henne med på noterna är det samma sak. I dagsläget känns det nästan som jag tycker mer om lillasyster för att hon inte ständigt ställer till förtret, den äldsta går ju inte avleda eller muta eller någonting i princip och jag vill mest komma hem innan lillebror vaknar och känner mig stressad av det.

Hur har ni andra det med syskonen?

Nu har Nils och jag varit själva i en vecka och det har gått jättebra! Jag känner mer och mer att depressionen släpper och jag mår så otroligt mycket bättre nu!

Vi har mysiga dagar och Nils har fått in en viss rutin med mat och sömn, vilket är så skönt. Han somnar runt 22 (tidigare ifall han har varit vaken mycket under dagen) och sover till 05-06 innan han vill äta, sen somnar han om och vid 08-08:30 går vi upp. Efter förmiddagsmålet sover Nils några timmar på balkongen medan jag äter frukost och plockar lite hemma och efter hans lunch så tar vi en promenad och han sover några timmar till när jag äter lunch. Efter eftermiddagsmålet är han lite piggare och tycker om att vara med och titta på när jag gör saker hemmavid.

Åh, det är så härligt att vakna till att han ligger och småpratar för sig själv och när jag kommer fram till honom så möts jag av ett jätteleende! Det gör att allt det jobbiga bara försvinner :)

Åh, vad härligt att höra att du mår bättre!

 Ovisshet är verkligen otroligt jobbigt, hoppas du får svar snart och att det inte är något allvarligt.

Jag är så tacksam för de äldre barnen (den äldste är nästan 14, den yngste 7), de är till stor hjälp här hemma. De ställer gärna upp och tar hand om sina små systrar en stund om jag behöver ett extra par händer. De kan hålla bebisen eller leka med 1,5-åringen beroende på vad som behövs. Det är lyx!

Men jag känner igen det du beskriver, de äldsta har ju varit små de med... I vissa trotsperioder kan man känna att man inte riktigt orkar med det "jobbiga" barnet. Det enda jag kan säga som uppmuntran är att det går över, även om det såklart är jobbigt när man är mitt i det.

1,5-åringen är en väldigt lugn och snäll tjej, som tycker om sin lillasyster. Visst, hon förstår ju inte att hon kan göra lillasyster illa så man får passa dem noga, men hon gör henne inte illa med flit i alla fall. Vi får väl se hur det blir när lillasyster är lite större och det blir konkurrens om leksakerna...

När det gäller de större syskonen har jag också problem när vi är ute och går. Min 4-åring rusar gärna iväg över gatan eller även går extremt långsamt. Lite irriterande när man varje dag har lite brådis till skolan. Min 7-åring hjälper däremot gärna till med lillen. Fast han har å andra sidan ett jädra humör och har börjat bli så uppkäftig. Det ska sägas emot och argumentera om allt! Det gör mig lite smått galen. Då är jag väldigt tacksam för att man är 2 föräldrar som kan hjälpas åt.

Mina barn har inte reagerat särskilt negativt på bebis. Det enda jag tycker är jobbigt är när en måste hjälpa till med läxor och bebis självklart är arg och ledsen just då. Eller när jag bestämt mig för att mysa med alla barnen och se någon film tillsammans och så kommer bebisskriken. Har rätt dåligt samvete.

Här har vi haft kaos ett par dagar. Förkylningen var RS-virus och vi har haft kassa nätter med mycket slemhosta. Till slut blev andningen rejält påverkad och han orkade knappt äta till följd av det, så det blev besök till doktor där vi fick syrgasinhalationer plus att vi fått mata med spruta i några dygn. Vi behövde aldrig bli inlagda, utan fick bra hjälp av en barnläkare på närmaste vårdcentral dit vi åkte 2 dagar i rad för behandling. Fy fasen alltså, det var nåt av det vidrigaste, har varit så orolig och bröt ihop när vi var hos läkaren och hon berättade hur svårt han hade att andas. Normalt ska en bebis runt 3 mån ta 40-50 andetag/min men han tog 80. Nu mår han tack och lov bättre och börjar bli lik sig igen

Angående syskon så har jag en 6 årig kille som har varit lite oförsiktig och svartsjuk men det börjar lugna ner sig. Jag har också dåligt samvete då vår lilla bara vill bli nattad av mig på kvällen så min sambo får natta 6-åringen (inte hans pappa) varje gång. Tycker han har blivit lite trotsig och uppkäftig ibland och en aningens mer needy. Kommer in tidigt på morgonen och står och tjatar om när jag ska komma upp (och jag kan inte gå upp för då vaknar lillebror, men får jag inte ut 6-åringen ur vårt sovrum så vaknar lillebror ändå av att storebror står och jiddrar Typ såna saker.

Vad skönt att bebisen mår bättre! Min tremånaders är också väldigt förkyld (hon har fått sova i babysittern några nätter), och även om hon är pigg och äter som hon ska finns RS alltid där i tanken i alla fall.