Oktoberbebisar 2015

Jag känner mig nog rätt återhämtad rent fysiskt efter förlossningen. Min kropp tycks vara av den typen som går tillbaka mer eller mindre av sig själv. Har inte tränat mer än promenader med vagnen och äter tyvärr på tok för mycket choklad, men är i stort sett tillbaka på före-gravid-status. Magen är lite mjukare fortfarande, men nästan lika platt som innan. Å andra sidan gick jag inte upp mer än 14 kg och fick inte så mycket som ett skrubbsår vid förlossningen. Tänker att det säkert är skillnad i återhämtningen om man spruckit/sytt mycket och gått upp mycket. Efter förlossningen hade jag lite hinnrester kvar, så jag blödde en hel del första veckan tills de kom ut. Och det tog nog nära 6-7 veckor innan jag kände mig "som vanligt" när jag skulle gå på toaletten, vilket var längre än jag räknat med. Vet inte om det berodde på intensivare förlossning, större bebis eller att jag helt enkelt är lite äldre än förra gången, men nu har även det iaf gått tillbaka till "normalt". Det enda jag kan känna av nu är faktiskt lite foglossning när jag gått mycket (vilket jag gör dagligen) men jag hoppas det ger sig.

Mör känner jag mig dock ändå, och extremt sliten. Helammar och sover fruktansvärt risigt vilket sliter enormt på både kropp och själ. Love är dessutom inne i nån fas nu så han är enormt närhetstörstande, så det blir mycket bärande ovanpå det. Idag fick han sprutorna med - OJ så upprörd han blev! Nu har han skrikit nästan hela kvällen och jag laddar för en sömnlös natt...

Jag bad bm göra en undersökning när jag var på efterkontroll och enligt henne så hade allt läkt fint. Jag fick förvisso fyra stygn, plus två stödstygn, så att det inte känns helt läkt är kanske inte så konstigt. Fick även hemorrojder i samband med förlossningen och där känns det heller inte helt läkt, trots att sambon säger annat. Samtidigt var det bara tre månader sedan och det känns bättre och bättre.

För någon månad sedan så kände jag av ryggen nåt extremt! Varje dag hade jag så ont! Det var som att kroppen inte alls var van vid att inte ha tyngpunkten framåt och så ballade ryggen ur totalt.

Kondisen är inte heller vad den brukade vara, men den är mycket bättre än under graviditeten. Alltid nåt.

Tja, vad ska jag säga. Jag gick ju inte upp så många kilon och tappade snabbt mer än jag gick upp. Sedan började jag med minipiller i december och sedan dess har vikten gått åt fanders och magen ser ut därefter. Sonen ammar ofta och har gått upp 3150 g på drygt 3 månader, så det kräver väl energi. Jag är hungrig ibland t o m på natten, men åtminstone när jag vaknar numera. Trots middag framåt 6-7 och en stor portion är jag ändå vrålhungrig och törstig på kvällarna och dricker därefter och ner slinker både godis och choklad, men det är svårt att motstå. Egentligen borde jag väl äta fler mellanmål under andra halvan av dygnet. Sedan tror jag att jag kompenserar en del av tröttheten med matenergi ... Så utöver tröttheten, har jag väl inget kroppsligt att klaga på från graviditeten. Jag klarade ju denna förlossningen utan minsta rispa ens.

Sex har jag knappt ens orkat tänka på. Sambon har haft ont i ett knä och beklagat sig, han som inte brukar beklaga sig, så då har det känts som en onödig påfrestning. Ovanpå det har vi ju en nattuggla till son, så sex hade fått ske efter midnatt typ och det känns inte relevant när sömnen behövs.

Njut av era rutiner så länge de varar, för de kan snabbt som ögat ändras både till det bättre och sämre.

Här fungerar rutinerna bra när vi kör förskoleracet, men idag valde vi att vara hemma från öf då det var -17 i morse och vi behövde komma ikapp med tvätt och städning. Tyvärr gick det väl inget vidare då sonen inte ville ligga själv och sova längre stunder. Till slut fick jag i alla fall flyttat spjälsängen och monterade om den med mycket möda och besvär, tappade dessutom bort en mutter på vägen ... Sonen har fått testligga och var väldigt intresserad av den snurrande mobilen, men sova där på sin vanliga bädd skulle han då rakt inte. Fråga mig inte hur många gånger han har somnat vid bröstet och sedan vaknar strax efter jag lagt ner honom och är missnöjd, även på det vanliga stället. Måtte han vara trött snart! i värsta fall får jag väl liggamma och riskera bli nerkräkt. Tvätt har vi tillräckligt ändå då dottern kissade i sängen och kräktes lite i min säng utan att vi märkte det på typ 10 minuter tidigare idag, utan först när jag la armen i det och vi har inte tvättstugan förrän på söndag.

[quote=76233856][quote-nick]Sommarsolen skrev 2016-01-15 21:43:06 följande:[/quote-nick]Oxå hört talas om många med RS :( Det gäller att hålla sig borta från folksamlingar och kollektivtrafik ;) Men tyvärr har väl många syskon som är smittbärare...

När jag tänker på kroppen efter förlossningen tänkte jag inte på antal kilon hit eller dit... Mer känsla i kroppen, om allt läkt bra etc...

Jag kan känna mig svag i höfterna och sitter jag för länge på ett o samma sätt får jag ont i höfterna. Nertill känns det inte alls som vanligt, ont ibland när jag kissar tex.

Men jag antar att man får ge det ett tag till, sägs väl att det krävs 9 mån för kroppen att återhämta sig ;)[/

quote]

För mig är bra fysisk form och starkt mittenparti ett kvitto på att kroppen "kommit över" graviditet och förlossning. Iofs har jag aldrig haft ont av sånt, det har möjligtvis varit första veckan efter förlossning som jag fått känslan av att livmodern är på väg ut när jag har gått fort och långt men jag vet ju att det mer sitter i huvudet än i kroppen.

Jag känner igen eländet. Här är bara gnäll känns det som, mellan lite soliga leenden då och då.Till slut somnade han gott för natten framåt ett.

Han tog sprutorna i onsdags. Först var vi på babycafé och då gav han upp flera så där ynkliga, men gälla rädsloskrik när han låg framför mig på golvet. Visst var det innan jul senast, men öf i måndags gick bra ... Att bli avklädd på bvc var inte poppis. Att sedan ta rotavirusvaccinet försökte han undkomma genom att vrida på huvudet och sprutorna ska vi inte tala om. Han är ju inte den som tar bröstet på beställning, så han lyckades inte sluta vara ledsen innan nästa spruta och sedan var han arg en lång stund efteråt. Sedan var han nästan otröstlig tills han stensomnade i selen. På kvällen var han supergrinig och inte minsta sig lik. Han fick lite feber typ 38,3 men verkade ha ont så vi gav Alvedon vid 21, så han skulle kunna komma till ro. Natten blev bättre och sedan fick vi fylla på en gång till.

Det roliga med mätningarna var när jag jämförde barnen.

Lilleman var    6455 g 63 cm  och  42,5 cm vid 3 månader och 5 dagar
Yngsta syrran 6415 g 63 cm  och  42,5 cm vid 4 månader och 3 dagar
Äldsta syrran  6450 g 63,3 cm och 41,3 cm vid 5 månader - 2 dagar

Komiskt att det kan bli så lika och vid så olika åldrar. Det går verkligen säga att lilleman växer så det knakar då yngsta syrran vägde 3835 g och han 3305 g ... Att storasyster hamnade på efterkälken är ju inte så konstigt med sina 2890 g, men sedan minskade skillnaden ganska fort.

Enligt sjuksköterskorna på sjukhuset är det inget RS-år i år. Risken finns ju alltid, men vi hade verkligen maximal otur som drabbades och att det blev så illa att vi fick läggas in.

Jag gick upp 12 kg under graviditeten och har en del kvar att gå ner. Mina höfter har blivit så himla breda så jag får inte på mig mina gamla kläder. Jättetrist men jag har börjat äta bättre och ska börja köra lite hemmaträning (Olga rönnbergs bok "träning för nyblivna mammor") Jag vill verkligen komma tillbaka till mitt gamla jag igen. Har pendlat en del i vikt senaste åren. Efter att dottern föddes för tre år sedan rasade jag i vikt och hamnade på undervikt. Såg sjuk ut och det var inte heller roligt. Då började jag äta en massa skitmat och gick upp tio kilo rätt snabbt. Nu skulle jag vilja hitta en balans så att jag både ser ut och känner mig sund.

Rulltrappa: Jag är imponerad över dina snabba resultat. Du ser stark ut ????

Frågetecknen var en "tummen upp"

Jag känner att jag har återhämtat mig nästan helt återhämtad sen förlossningen, lite dålig kondis bara men det får man väl träna upp! Jag har gått ner alla kilon jag gick upp, men mage än är fortfarande lite lös. Jag fick ganska mycket bristningar på magen tyvärr, men dom har redan bleknat lite. Någon annan som fick det?

Vaknade upp imorse av att jag mådde illa och 5 min senare va jag tvungen att springa till toaletten och spy. Jag hoppas verkligen att det här bara är en vanlig magsjuk. Det är så att Julia blev till trots att jag åt p-piller (missade aldrig någon dag) första tecknet på graviditeten var att jag spydde en hel dag nästan, trodde jag var magsjuk först, och jag fick kraftiga humörsvängningar. Nu har jag känt exakt likadant! Imorgon ska sambon iväg och köpa ett gravtest bara för att vara på den säkra sidan. Usch, är så himla nervös