Oktoberbebisar 2015

Inatt hade Julia en riktigt dålig natt, vakna varannan timme och ville ha lite mat och hade svårt att somna om igen. Vaknade sen 07.00 och tyckte att vi skulle gå upp, hon har inte sovit något sen dess och bara gnällt hela tiden! Man blir så trött i huvudet och ännu värre är det när man själv är genomförkyld och bara vill sova. Tillslut brast det och jag började stor tjuta, då tittar hon upp och brister ut i världens härligaste skratt för första gången! Man blir så stolt när dom gör något nytt. Nu hoppas jag att vi får en lugn bebis ikväll som vill mysa med mamma och pappa :)

Låter som en helt vanlig dag här hos oss (tråkigt men sant...)
Förutom skrattet, jag har inte fått nåt riktigt skratt än, han lyser med hela ansiktet och drar in luft liksom, men inte mer än så ännu. ;)

Välkommen till klubben! Min hjärna tror jag har lagt ner vissa funktioner nästan helt på grund av sömnbristen. Bland annat så kommer jag inte ihåg vad jag själv har sagt precis stunden innan. Att veta var jag gjort av saker är också helt hopplöst.

Ja, här är det väl äldsta dottern som hittar på en massa skit som får ta det. Idag har de varit uppe och klättrat på fönsterbrädorna igen och även om jag säger till, så gör de om det stunden efter. Likaså ville äldsta låna yngstas barbiedocka med prinsesskläder. Lillasyster hade inte gett sig så då bet den äldsta henne lätt i kinden. Det har inte hänt innan, tror jag. Suck, säger jag bara, det blir nog skönt att de får återvända till förskolan nästa vecka. Egentligen kunde hon väl gått denna veckan med, men då hon ska ha penicillin 3 gånger om dagen och helst inte vid måltiderna har de fått vara hemma i kombination med att det varit lite skönt med sovmorgon till framåt 9 än 7.30.

Blir era bebisar också täppta? Lilleman här har haft flera snorkråkor dagligen i flera veckor nu. Han är egentligen inte snorig, så jag tror det beror på kräks i näsan eller något. Det brukar bli framåt 5 på morgonen som vi får spola rent första gången.

Åh vad jobbigt! Stor eloge till er som får ihop vardagen med syskon och en krävande bebis, förstår inte hur ni orkar!

Förlåt, men vad "skönt" att höra att det är fler som har det slitigt nu. Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är som är tyngst men jag är så fruktansvärt slut. Love är oftast pigg och glad på det stora hela, men samtidigt oerhört intensiv. Mycket bära, mycket amma, mycket underhålla. Han sover oftast långa pass på natten med 1-2 amningar, men knölar mycket i sömnen så jag vaknar och liksom ligger och väntar på att han ska vakna och vilja amma (så dumt!). De flesta kvällar kör han dessutom ett pass med hysteriskt skrik. Inget hjälper, det är bara att gå runt och vagga/sjunga/vänta ut. Till det har det varit så kallt att vi inte kommit ut på våra vanliga promenader som annars är min livlina om dagarna, så vi har suttit instängda i vår lilla tvåa mycket. Minnet ska vi inte tala om - en guldfisk är rena mastermind jämfört med mig!

Love slapp feber efter sprutan, men var ledsen och missnöjd på kvällen och ev dagen efter. Han har också mycket kråkor i näsan, men verkar inte förkyld. Däremot fortsätter an med sitt icke-bajsande. Han har kört en gång i veckan senaste 3 veckorna. Frågade BVC om det men det kan tydligen vara så. Nu är det 7 dagar sen så jag håller tummarna för att det är på G.

I övrigt har han börjat sätta sig. Blir jättesur om jag inte hjälper honom upp! Han har styrkan märker jag, men balansen är lite svajig än. Men snart sitter han själv! Han har börjat småskratta lite med men vi väntar fortfarande på det där riktiga kluckandet! :)

Jag är också ständigt trött. Dottern har ännu oregelbundna tider, även om hon sover längre på nätterna (och även om hon vaknar, matas och är pigg efteråt kan man lägga henne och hon somnar efter en stund). Ibland sover hon fem timmar, ibland tio, men oftast sex-sju. Trots att det är jobbigt, så är jag medveten om att det kunde varit värre. Hon är inte skrikig eller "besvärlig", är hon ledsen vill hon ha mat, ny blöja, rapa/bajsa, se sig omkring eller vara i famnen en stund. Det är alltså lätt att lista ut vad hon vill och hon skriker sällan utöver detta.

Jag är sådan att jag har svårt att somna, och om jag vaknar och går upp för att mata så har jag svårt att somna om sedan. Det är besvärligt, minst sagt. Eftersom maken är hemma får jag sova förmiddagar i alla fall.

Vi har inte vaccinerat ännu, vill vänta några månader. BVC ställer sig lite frågande till det och försöker övertala mig att vaccinera direkt, men jag vill inte av olika skäl (som jag förklarat gång på gång). Annars gillar jag vår BVC-sköterska, men jag önskar hon kunde släppa vaccinationen nu.

Dottern har varit väldigt täppt i näsan ett tag, nu är det bättre även om det rinner lite ibland. Jag  har varit rädd för RS, men det verkar som om hon klarat sig.

Jag har upptäckt något som verkar vara början till ett smultronmärke på dotterns skuldra. Storkbett har alla storasyskon haft i ansiktet och/eller i nacken, men aldrig smultronmärke. Jag är tacksam att det inte sitter i ansiktet.

Storasyster har en lite mer krävande period nu, hon vill gärna kramas och bäras. Hon har också kommit på hur man öppnar trappgrinden, innerdörrar och så kan hon klättra ur spjälsängen. Det försvårar såklart situationen att man inte bara kan stänga grinden eller en dörr för att hindra henne, utan måste passa mer.

Jag kan inte säga annat än att jag lider med er som har bebisar som vägrar sova/sover dåligt. Nils har så regelbundna tider så man kan nästan ställa klockan efter honom, och vi är så tacksamma över det!

Han har också börjat träna på att sitta. Än har han inte lyckats ta sig från liggande till sittande, men när han sitter i knät vill han helst inte luta sig mot mamma eller pappa. Han har dock inte balansen för att sitta själv än, men vi ser utveckling varje dag så det är nog inte jättelång tid kvar.

Jag har börjat jobba nu och ska jobba t o m sista februari, sen kommer vi jobba varannan månad var. Vi har samma jobb och när sambon jobbar så vikarierar han för mig så vi har samma tjänst också. Vi är säkra på att det här kommer bli jättebra för oss alla tre. Nils får ju en superchans att anknyta lika bra till både mamma och pappa :)

Det låter ju lysande. Vi har inte samma arbetsplats (förbjudet enligt paragraf blahablaha) men samma chef och det har varit till stor fördel när vi har samordnat våra scheman efter att Nora föddes.

Ja. Saltlösning och snorsug varje natt. Tror att näsan fortfarande är lite trång och inte riktigt "färdig".