• Anonym (orolig)

    Min dotter är förstörd!!!!

    Jag och min man har en dotter på 10 månader. Hon har aldrig varit ensam med sin pappa och anledningen till det är att det helt enkelt inte blivit så. De har varit i vardagsrummet och jag gått ut i köket en snabbis eller så har han haft henne när jag varit på toa/duschat etc. och sådär men inte mer än så. Det har nog blivit en kvart max. De har en fin relation och han har bytt blöja och lekt och gosat lite men det är jag som tagit hand om henne utöver det. Jag är mammaledig och han är borta på jobb ca 9-18 varje dag, ibland även lördagar. Han har sagt att han har svårt att tyda våran dotter och kan inte riktigt se vad hon vill eller varför hon är missnöjd därför så är han rädd för att bli lämnad ensam med henne för han tror inte att han kan ta hand om henne. Jag delammar, hon äter en portion gröt på morgonen och ammar fritt fram till lunch då hon får en portion mat. Så vi pratade om hur vi skulle lösa det här. Han ville gärna testa vara ensam med dottern i en timme utan mig i huset (detta var igår) så vi sa att innan lunch så skulle jag gå ut på en promenad vilket jag gjorde. Efter ca 45 minuter ringer han och är helt förskräckt och säger att hon är jättekonstig och bara sitter och stirrar ut i intet och är i princip okontaktbar! Jag får panik och springer hem och när jag kommer in ser jag hur han sitter och försöker få kontakt med henne men hon bara stirrar ut i rymden. Jag springer fram och tar upp henne och säger hennes namn och då tittar hon på mig och brister ut i gråt, hon får en gråtattack och gråter så hon nästan tappar andan. Det tar ett bra tag att lugna henne och när hon lugnat sig somnar hon i min famn. Jag frågade min man vad som hände och han säger att han satt sig och lekt med henne och hon blivit orolig och ledsen och när han försökte trösta henne så blev hon bara sådär... när dottern vaknade blev hon ledsen igen när hon såg pappa men när jag gick ifrån blev hon som vanligt. Sen dess har hon varit extremt mammig och känslig. Hon har fått gråtattacker när jag satt ner henne på golvet vid hennes leksaker eller annat så jag har burit på henne hela dagen igår och hela dagen idag. Hon brukar sova mellan min man och mig men nu kunde hon inte komma till ro och hon grät och grät till kl 2 inatt. Då gick jag ut till soffan och försökte söva henne och då somnade hon direkt... Jag vill ringa bvc imorgon men min man vill inte det då han är rädd att bli anklagad för nåt. Hon blir ledsen nästan varje gång hon ser pappa och han kan inte vara i samma rum utan att hon blir orolig. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vågar inte fråga honom om det hänt nåt då jag inte vill göra honom ledsnare än han redan är.. Nån som har nån aning om varför vår dotter regerat såhär?

  • Svar på tråden Min dotter är förstörd!!!!
  • Anonym (Kram)
    Anonym (bb) skrev 2015-02-08 20:39:47 följande:

    Min första spontana tanke var ett epileptiskt anfall. Och då bör man söka sjukvård.

    Min andra tanke var att pappan skadat barnet. Då bör man också söka sjukvården.

    Hur som helst bör ni söka sjukvård.


    Håller med. Även om risken att han skakat henne skulle vara liten måste du som förälder se till ditt barns bästa i första hand. Se till att hon kollas upp. Berätta för vården vad som hänt och att hon varit okontaktbar under en längre stund.

    Det verkar inte alls normalt att ett barn blir apatisk och okontaktbart när det blir tröstat, även om det inte är av sin anknytningsperson. Tyvärr är hans osäkerhet inför dottern och det faktum att han inte vågat vara ensam med henne tidigare något som ökar sannolikheten att han skakat henne.

    Att pappan är orolig för att bli anklagad för något låter väldigt konstigt om han är "oskyldig".

    Men visst, man får bete sig underligt. Men då hänvisar jag till mitt första stycke.

    Hoppas för allas er skull att inget hänt och att det är en ovanlig men naturlig reaktion från dottern. Kram
  • Anonym (Kram)
    Jossan 7768 skrev 2015-02-08 21:44:55 följande:

    Bara läst TS!

    Skulle absolut tagit med barnet till BVC. Inte normalt med barn som blir okontaktbara och apatiska Det kan vara så att din dotter trillat och slagit sig alldeles på egen hand och din man faktiskt inte sett det just då. Hon kan ha fått en mycket lätt hjärnskakning. Viktigt att kolla upp. Finns ingenting som tyder på att vare sig du eller pappan, behöver ha gjort något fel. Skulle inte du må bättre av att försäkra dig om att ingen olycka hänt? Så kan du fundera på anknytning etc därefter.


  • Anonym (onormalt)
    Litet My skrev 2015-02-09 17:17:00 följande:
    Vid en dusch eller hur var det? Det är en viss skillnad då är man fortfarande hemma och barnet är inte dummare än att hon vet det.
    Nja, för en 10 månaders bebis kan det mycket väl vara så att man är "borta" om man spenderar 15 min i duschen. De har ju inte begrepp om var man är, och att man kommer tillbaka på samma vis som lite äldre barn. Det handlar inte om barnets intelligens, utan om utvecklingen. Snarare är det så för många att om barnet vet att föräldern är hemma men i ett annat rum så gör det allt för att komma dit, istället för att lugnt gosa med sin andra förälder.
  • Anonym (USA)

    Nu har jag inte orkat läsa alla svar? Men varför har du inte lämnat bort dottern tidigare? Om inte till din man men till släktingar? Jag har extremt svårt att sätta in mig i situationen som mammaledig dock är jag väldigt avundsjuk på detta. Jag bor i USA och här existerar inte mammaledighet. Kan du inte ha möjlighet att vara hemmafru så får man snällt börja jobba igen efter 3 veckor! Med mitt första barn fick jag vara hemma i fem veckor sedan har hon varit hos farföräldrar/faster och hon har aldrig tagit skada! Med barn nr 2 bytte jag arbetsgivare och fick lov att vara hemma 3 månader (vilket är superlänge här i USA) och sedan likadant med henne och ingen av dem har tagit skada! Kan du inte öva upp mer att lämna bort henne? Hur skall det bli på dagis sedan??? Små barn har ingen tidsuppfattning utan du kan vara borta 10 min lr 10 timmar de vet ingen skillnad!

  • Anonym (Adoptivförälder)
    Anonym (lillan) skrev 2015-02-08 22:48:10 följande:

    Hur kan du inte ha varit ifrån henne mer än en timme på 12 månader??? Stackars pappan. Undrar hur dte känns för adopterade barn som slits bort, kanske från ett annat land till och med till främmande människor, vilken omställning då!


    Ja, det är mycket traumatiskt för adopterade barn att plötsligt lämnas till vilt främmande människor som till råga på allt ser annorlunda ut, luktar annorlunda och pratar ett främmande språk. DET ÄR INTE ALLS OVANLIGT ATT DE BARN SOM ADOPTERAS REAGERAR SOM TS DOTTER VID ÖVERLÄMNANDET.

    Den ålder som ts dotter är i är extra känslig. Barnet har kommit så långt i sin utveckling att det förstår att det inte hänger ihop med sin primära anknytningsperson, i det här fallet mamman, men fortfarande för litet för att kunna förstå att mamman kommer att komma tillbaka. TS dotter visar upp en för åldern fullständigt normal, om än väldigt stark, reaktion.
  • The past is now

    Det är väldigt märkligt att pappan inte har bättre relation till sitt eget barn. Jag har svårt att förstå sånt här. Det är ju ni båda som har skapat det här. Hela din historia får jag dålig vibb av.

  • Anonym (Märklig)
    Drottningen70 skrev 2015-02-08 14:01:45 följande:

    Det är chockerande att pappan inte vill kontakta BVC, med hänvisning till att han kan bli anklagad för nåt... Snacka om att sätta sina egna behov före barnets.. Jösses..


    Oroväckande!

    Nåt är riktigt skumt här eller med pappan?! ????
  • Mrs Moneybags
    Anonym (USA) skrev 2015-02-09 20:30:19 följande:

    Nu har jag inte orkat läsa alla svar? Men varför har du inte lämnat bort dottern tidigare? Om inte till din man men till släktingar? Jag har extremt svårt att sätta in mig i situationen som mammaledig dock är jag väldigt avundsjuk på detta. Jag bor i USA och här existerar inte mammaledighet. Kan du inte ha möjlighet att vara hemmafru så får man snällt börja jobba igen efter 3 veckor! Med mitt första barn fick jag vara hemma i fem veckor sedan har hon varit hos farföräldrar/faster och hon har aldrig tagit skada! Med barn nr 2 bytte jag arbetsgivare och fick lov att vara hemma 3 månader (vilket är superlänge här i USA) och sedan likadant med henne och ingen av dem har tagit skada! Kan du inte öva upp mer att lämna bort henne? Hur skall det bli på dagis sedan??? Små barn har ingen tidsuppfattning utan du kan vara borta 10 min lr 10 timmar de vet ingen skillnad!


    Håller inte riktigt med om att 10 minuter eller 10 timmar inte gör någon skillnad. Det märks ju på en gång om man har varit ifrån ett barn länge resp en kort stund. Om barnet har knutit an till en person vill barnet inte gärna vara ifrån denna. Det är ett sunt och helt normalt beteende att sakna sin mamma eller pappa - vilken man nu står närmast.
  • Anonym (Y)

    Men ts du kan väl svara vad som händer? Har du pratat med sjukvården eller ska du strunta i det?

Svar på tråden Min dotter är förstörd!!!!