• Anonym (orolig)

    Min dotter är förstörd!!!!

    Jag och min man har en dotter på 10 månader. Hon har aldrig varit ensam med sin pappa och anledningen till det är att det helt enkelt inte blivit så. De har varit i vardagsrummet och jag gått ut i köket en snabbis eller så har han haft henne när jag varit på toa/duschat etc. och sådär men inte mer än så. Det har nog blivit en kvart max. De har en fin relation och han har bytt blöja och lekt och gosat lite men det är jag som tagit hand om henne utöver det. Jag är mammaledig och han är borta på jobb ca 9-18 varje dag, ibland även lördagar. Han har sagt att han har svårt att tyda våran dotter och kan inte riktigt se vad hon vill eller varför hon är missnöjd därför så är han rädd för att bli lämnad ensam med henne för han tror inte att han kan ta hand om henne. Jag delammar, hon äter en portion gröt på morgonen och ammar fritt fram till lunch då hon får en portion mat. Så vi pratade om hur vi skulle lösa det här. Han ville gärna testa vara ensam med dottern i en timme utan mig i huset (detta var igår) så vi sa att innan lunch så skulle jag gå ut på en promenad vilket jag gjorde. Efter ca 45 minuter ringer han och är helt förskräckt och säger att hon är jättekonstig och bara sitter och stirrar ut i intet och är i princip okontaktbar! Jag får panik och springer hem och när jag kommer in ser jag hur han sitter och försöker få kontakt med henne men hon bara stirrar ut i rymden. Jag springer fram och tar upp henne och säger hennes namn och då tittar hon på mig och brister ut i gråt, hon får en gråtattack och gråter så hon nästan tappar andan. Det tar ett bra tag att lugna henne och när hon lugnat sig somnar hon i min famn. Jag frågade min man vad som hände och han säger att han satt sig och lekt med henne och hon blivit orolig och ledsen och när han försökte trösta henne så blev hon bara sådär... när dottern vaknade blev hon ledsen igen när hon såg pappa men när jag gick ifrån blev hon som vanligt. Sen dess har hon varit extremt mammig och känslig. Hon har fått gråtattacker när jag satt ner henne på golvet vid hennes leksaker eller annat så jag har burit på henne hela dagen igår och hela dagen idag. Hon brukar sova mellan min man och mig men nu kunde hon inte komma till ro och hon grät och grät till kl 2 inatt. Då gick jag ut till soffan och försökte söva henne och då somnade hon direkt... Jag vill ringa bvc imorgon men min man vill inte det då han är rädd att bli anklagad för nåt. Hon blir ledsen nästan varje gång hon ser pappa och han kan inte vara i samma rum utan att hon blir orolig. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vågar inte fråga honom om det hänt nåt då jag inte vill göra honom ledsnare än han redan är.. Nån som har nån aning om varför vår dotter regerat såhär?

  • Svar på tråden Min dotter är förstörd!!!!
  • Anonym (J)

    Eh, ni har en dotter på tio månader och pappan har knappt fått vara ensam med henne?

  • Anonym (barnmedicin)

    Visst kan man prata anknytning osv här, men det centrala i det Ts beskriver är dotterns reaktion i form av frånvaro. Det bör ovillkorligen kontrolleras, och kanske hellre av barnmedicin än av Bvc.

  • Anonym (barnmedicin)

    Visst kan man prata anknytning osv här, men det centrala i det Ts beskriver är dotterns reaktion i form av frånvaro. Det bör ovillkorligen kontrolleras, och kanske hellre av barnmedicin än av Bvc.

  • pappa13

    Först: i egenskap av man tar jag inte alls illa upp av spekulationerna kring vad pappan kan ha gjort. Man är ju människa ändå, och uppfattar kanske inte att man gjort något som råkar vara fel fysisk rörelse eller som upplevts som skrämmande. Så snacket om "radikalfeminism", "manshatare" osv. anser jag inte hör hemma i denna tråd.

    Sedan tror jag dig när du är säker på att pappan inte har skakat barnet, även om jag tycker att det är märkligt/fånigt att han inte vill att ni kontaktar BVC. Att han är rädd för att bli misstänkliggjord måste ju vara underställt att barnet kollas upp. Som någon skrev: kompetent personal på BVC borde inte utan fog misstänka något sådant, och eftersom han inte skakat henne finns inget att vara rädd för.

    Snarare skulle jag ta fasta på att flera här talar om att den apatiska reaktionen tyder på epileptiskt anfall snarare än separationsångest och att detta måste kollas upp av vårdpersonal. Jag kan inget om detta men tycker att det låter så pass allvarligt att du borde kontakta BVC, husläkare eller annan lämplig instans, vare sig du informerar pappan eller inte. Det överlåter jag åt dig att avgöra utifrån hur du ser på er relation, men man tycker ju att det borde gå att övertyga honom om att sjukvården är proffsig utan förutfattade meningar (kanske bäst att inte visa denna FL-tråd, även om jag anser att det inte varit frågan om några "radikalfeministiska" beskyllningar).

    Säg att du googlat fram att det kan vara fråga om epileptiskt anfall och vill få klarlagt att allt är okej med dottern - Någon kunnig här kanske kan vara behjälplig med någon länk som rekommenderar uppsökande av professionell hjälp utifrån symptomen?

  • Anonym (Mumin)

    Kanske inte så konstigt att pappan är rädd för att bli anklagad för något, med tanke på hur snabbt misstankarna och anklagelserna började hagla i den här tråden.

  • Anonym (C)
    Anonym (***) skrev 2015-02-08 17:39:28 följande:

    . Han har sagt att han har svårt att tyda våran dotter och kan inte riktigt se vad hon vill eller varför hon är missnöjd därför så är han rädd för att bli lämnad ensam med henne för han tror inte att han kan ta hand om henne

    Låter inte så sunt i mina ögon. 

    Men om nu allt är OK mellan dom, så förstår jag inte din TS, varför då dra upp hur lite tid de spenderar  ensamma, om detta inte är problemet.

    Då är det ju bara att ringa BVC, och boka en tid. Eller är ni rädda att det ska bekräfta det vi säger här i tråden, att han ska spendera mer tid tillsammans med henne själv?


    Inte sunt säger du. Nä, det låter som en orolig förstagångsförälder? Tycker att man spenderar mycket tid åt att försäka tyda sin bebis i början! Han låter som en osäker pappa helt enkelt. Inte konstigt?
  • Anonym (Bästa du har!)

    Ts, du kan ju ringa 1177 då råder dom dig till vad ni ska göra med er bebis.

    Här är vi inkompetenta till att svara på varför bebisen var apatisk och okontaktbar.

    Första tanken jag fick var en skakning, men visst epileptiska anfall kanske också kan orsaka detta. Huvudsaken är att kunna utesluta stor skada. Dock, kanske det finns det en annan anledning, än att barnet skulle vara mammig. Kompetent personal borde inte anklaga din man för något. Dom undersöker er bebis och pratar med er och går vidare utifrån det. Alltså inga gissningar som här. Kolla upp det så kan ni bägge få svar.

    Och er bebis får rätt vård om så behövs, det et är ju det viktigaste av allt.

  • View

    Tyvärr Ts men som man bäddar får man ligga! Min man jobbade likadant med deras kontakt va helt underbar! Till 90% är det mammans fel att det blir så här! Det är ni som skadar barnet genom att bete er som om ni är det enda bästa för barnet! Och nu har du lyckats skada barnet! Grattis. Låt pappa vara pappa, hur ska han kunna känna att han duger och hur ska barnet kunna lita på honom när du inte gör det?

  • Lavish

    Är väl separationsfasen. Lämna dom ensamma oftare men korta stunder.

  • Anonym (onormalt)
    Anonym (Mumin) skrev 2015-02-09 03:08:29 följande:

    Kanske inte så konstigt att pappan är rädd för att bli anklagad för något, med tanke på hur snabbt misstankarna och anklagelserna började hagla i den här tråden.



    Det kan ju bero på att reaktionen från TS barn är långt ifrån normal. Det hon beskriver är oroväckande och för tankarna till att något hänt, såsom misshandel... även om det också skulle kunna röra sig om epilepsi eller annat medicinskt fel.
    Ett barn som "bara" är mammigt beter sig inte så.
    Något har hänt. Frågan är vad. Och frågan är varför pappan själv inte vill söka vård och varför han utgår från att han skall bli anklagad - och varför det är viktigare för honom att hålla sin rygg fri än att kolla upp hur barnet mår.
    Om pappan nu vet att han inte gjort något borde han väl också vara djupt oroad över frånvaroattacken och vilja ha barnet läkarundersökt?
Svar på tråden Min dotter är förstörd!!!!