Anonym (orolig)

Äldre 8 Feb 13:13

167 svar

Min dotter är förstörd!!!!

Jag och min man har en dotter på 10 månader. Hon har aldrig varit ensam med sin pappa och anledningen till det är att det helt enkelt inte blivit så. De har varit i vardagsrummet och jag gått ut i köket en snabbis eller så har han haft henne när jag varit på toa/duschat etc. och sådär men inte mer än så. Det har nog blivit en kvart max. De har en fin relation och han har bytt blöja och lekt och gosat lite men det är jag som tagit hand om henne utöver det. Jag är mammaledig och han är borta på jobb ca 9-18 varje dag, ibland även lördagar. Han har sagt att han har svårt att tyda våran dotter och kan inte riktigt se vad hon vill eller varför hon är missnöjd därför så är han rädd för att bli lämnad ensam med henne för han tror inte att han kan ta hand om henne. Jag delammar, hon äter en portion gröt på morgonen och ammar fritt fram till lunch då hon får en portion mat. Så vi pratade om hur vi skulle lösa det här. Han ville gärna testa vara ensam med dottern i en timme utan mig i huset (detta var igår) så vi sa att innan lunch så skulle jag gå ut på en promenad vilket jag gjorde. Efter ca 45 minuter ringer han och är helt förskräckt och säger att hon är jättekonstig och bara sitter och stirrar ut i intet och är i princip okontaktbar! Jag får panik och springer hem och när jag kommer in ser jag hur han sitter och försöker få kontakt med henne men hon bara stirrar ut i rymden. Jag springer fram och tar upp henne och säger hennes namn och då tittar hon på mig och brister ut i gråt, hon får en gråtattack och gråter så hon nästan tappar andan. Det tar ett bra tag att lugna henne och när hon lugnat sig somnar hon i min famn. Jag frågade min man vad som hände och han säger att han satt sig och lekt med henne och hon blivit orolig och ledsen och när han försökte trösta henne så blev hon bara sådär... när dottern vaknade blev hon ledsen igen när hon såg pappa men när jag gick ifrån blev hon som vanligt. Sen dess har hon varit extremt mammig och känslig. Hon har fått gråtattacker när jag satt ner henne på golvet vid hennes leksaker eller annat så jag har burit på henne hela dagen igår och hela dagen idag. Hon brukar sova mellan min man och mig men nu kunde hon inte komma till ro och hon grät och grät till kl 2 inatt. Då gick jag ut till soffan och försökte söva henne och då somnade hon direkt... Jag vill ringa bvc imorgon men min man vill inte det då han är rädd att bli anklagad för nåt. Hon blir ledsen nästan varje gång hon ser pappa och han kan inte vara i samma rum utan att hon blir orolig. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vågar inte fråga honom om det hänt nåt då jag inte vill göra honom ledsnare än han redan är.. Nån som har nån aning om varför vår dotter regerat såhär?

Sallysally

Äldre 10 Feb 12:46

#129

amen sluta svara henne som att de handlar om relationspoblem gentemot pappan. De är INTE NORMALT att ett barn får frånvaroattack!!! låter som epilepsi och barnet bör till doktor.

Anonym (Kram)

Äldre 10 Feb 18:12

#130

Anonym (Cc) skrev 2015-02-10 00:32:38 följande:

Det är inte speciellt ovanligt att barn reagerar så, speciellt som jag tror som Lilla my att pappan förmodligen var superstressad och blev ännu mer stressad av att barnet inte lugnade sig. Det är jättestor skillnad för en bebis att bli tröstad av en trygg och lugn vuxen jämfört med en stressad och ångestfylld vuxen som bara förvärrar barnets ångest.

Du kan säkert ha rätt i det. Efter att ha läst i tråden så har jag förstått att det skulle kunna handla om ett affektanfall.

Men eftersom det ändå är en extrem reaktion och skulle kunnat orsakas av något mycket mer allvarligt (epilepsi, skakning...) så måste mamman ta sitt föräldraansvar och kolla upp dottern, även om pappan inte vill.

Har en vän som svimmade hemma och var medvetslös i 5 minuter. Han tyckte själv inte det var något att åka in för. Men hans fru som är akutsjuksköterska tvingade honom. Hade de inte gjort det hade han varit död nu.

Man ska aldrig ta lätt på medbetandebortfall.

Anonym (onormalt)

Äldre 10 Feb 18:49

#131

Sallysally skrev 2015-02-10 12:46:45 följande:

amen sluta svara henne som att de handlar om relationspoblem gentemot pappan. De är INTE NORMALT att ett barn får frånvaroattack!!! låter som epilepsi och barnet bör till doktor.

Egon26

Äldre 10 Feb 20:23

#132

Sallysally skrev 2015-02-10 12:46:45 följande:

amen sluta svara henne som att de handlar om relationspoblem gentemot pappan. De är INTE NORMALT att ett barn får frånvaroattack!!! låter som epilepsi och barnet bör till doktor.

Såklart ska man låta flickan bli grundligt undersökt av en läkare så man kan utesluta hjärnskador.

Men innan ts skräms panikslagen så vill jag bara tala om att ett barn visst kan reagera så utan att något är onormalt.

Av någon outgrundlig anledning reagerade min dotter på samma sätt som ts beskriver varje gång hon träffade sin morfar, från det att hon var bara fem månader och var rädd för honom fram till hon var runt tre år. Hon reagerade genom att bli som förstenad med en skräckslagen stilla blick och bröt ihop fullkomligt så fort jag eller hennes pappa tog upp henne. Min pappa har ett alldagligt, milt utseende och en vän röst och inte är han särskilt stor heller så det är ett stort frågetecken för oss och har varit oerhört jobbigt för min pappa då hon var trygg med alla andra.

Dra inte för stora växlar nu och tänk på vad ni säger. Ts är redan orolig så det räcker. Hon kommer med all säkerhet låta någon titta på flickan. Lycka till ts!

Sallysally

Äldre 10 Feb 21:03

#133

Egon26 skrev 2015-02-10 20:23:11 följande:

Såklart ska man låta flickan bli grundligt undersökt av en läkare så man kan utesluta hjärnskador.

Men innan ts skräms panikslagen så vill jag bara tala om att ett barn visst kan reagera så utan att något är onormalt.

Av någon outgrundlig anledning reagerade min dotter på samma sätt som ts beskriver varje gång hon träffade sin morfar, från det att hon var bara fem månader och var rädd för honom fram till hon var runt tre år. Hon reagerade genom att bli som förstenad med en skräckslagen stilla blick och bröt ihop fullkomligt så fort jag eller hennes pappa tog upp henne. Min pappa har ett alldagligt, milt utseende och en vän röst och inte är han särskilt stor heller så det är ett stort frågetecken för oss och har varit oerhört jobbigt för min pappa då hon var trygg med alla andra.

Dra inte för stora växlar nu och tänk på vad ni säger. Ts är redan orolig så det räcker. Hon kommer med all säkerhet låta någon titta på flickan. Lycka till ts!

Ville inte skrämmas utan få henne till doktor innan relationen diskuteras.

Anonym (Bella)

Äldre 10 Feb 21:13

#134

Sallysally skrev 2015-02-10 12:46:45 följande:

amen sluta svara henne som att de handlar om relationspoblem gentemot pappan. De är INTE NORMALT att ett barn får frånvaroattack!!! låter som epilepsi och barnet bör till doktor.

Det står inget om frånvaroattack, däremot en stunds apati vilket flera i tråden varit med om med sina barn när de blivit rädda. Så varför behöver det vara onormalt?

Anonym (Cc)

Äldre 10 Feb 21:15

#135

Anonym (Kram) skrev 2015-02-10 18:12:42 följande:

Du kan säkert ha rätt i det. Efter att ha läst i tråden så har jag förstått att det skulle kunna handla om ett affektanfall.

Men eftersom det ändå är en extrem reaktion och skulle kunnat orsakas av något mycket mer allvarligt (epilepsi, skakning...) så måste mamman ta sitt föräldraansvar och kolla upp dottern, även om pappan inte vill.

Har en vän som svimmade hemma och var medvetslös i 5 minuter. Han tyckte själv inte det var något att åka in för. Men hans fru som är akutsjuksköterska tvingade honom. Hade de inte gjort det hade han varit död nu.

Man ska aldrig ta lätt på medbetandebortfall.

Fast jag uppfattar inte att det handlar om en frånvaroattack utan att barnet varit apatiskt en kort stund dvs inte reagerat på yttre stimulans. Inte haft en frånvaroattack som innebär att man i princip är medvetslös och borta en kortare eller längre stund.

Litet My

Äldre 10 Feb 21:24

#136

Egon26 skrev 2015-02-10 20:23:11 följande:

Såklart ska man låta flickan bli grundligt undersökt av en läkare så man kan utesluta hjärnskador.

Men innan ts skräms panikslagen så vill jag bara tala om att ett barn visst kan reagera så utan att något är onormalt.

Av någon outgrundlig anledning reagerade min dotter på samma sätt som ts beskriver varje gång hon träffade sin morfar, från det att hon var bara fem månader och var rädd för honom fram till hon var runt tre år. Hon reagerade genom att bli som förstenad med en skräckslagen stilla blick och bröt ihop fullkomligt så fort jag eller hennes pappa tog upp henne. Min pappa har ett alldagligt, milt utseende och en vän röst och inte är han särskilt stor heller så det är ett stort frågetecken för oss och har varit oerhört jobbigt för min pappa då hon var trygg med alla andra.

Dra inte för stora växlar nu och tänk på vad ni säger. Ts är redan orolig så det räcker. Hon kommer med all säkerhet låta någon titta på flickan. Lycka till ts!

Instämmer, min dotter blev precis som TS när vi tvättade hennes gosedjur första gången (ett mycket äskat sådant). Stirrade rätt ut i tomma intet och reagerade inte på något alls. Låter som flertal i tråden varit med om samma sak. Hade hur som helst inte en tanke på att ringa sjukvården över den saken. Dock kan det ju vara bra om TS känner sig osäker. Låter dock som att flera som skriver att barnet fått en frånvaroattack fått en del att tro att barnet svimmat/varit medvetslöst och så verkar det ju inte varit.

Anonym (Kram)

Äldre 10 Feb 22:20

#137

Anonym (Cc) skrev 2015-02-10 21:15:55 följande:

Fast jag uppfattar inte att det handlar om en frånvaroattack utan att barnet varit apatiskt en kort stund dvs inte reagerat på yttre stimulans. Inte haft en frånvaroattack som innebär att man i princip är medvetslös och borta en kortare eller längre stund.

Det är ju lite svårt att svara på hur omfattande frånvaron varit om man inte var där. Men TS beskriver att hon är ute på promenad, att pappan ringer henne för att dottern är helt kontaktbar, att mamman tar sig hem och att dottern fortfarande är helt frånvarande när hon kommer hem. Låter för mig som att detta inte var något helt kortvarigt.

Jag hoppas verkligen att det är något helt ofarligt, men tycker det känns tillräckligt olustigt för att kollas upp.

Anonym (Cc)

Äldre 10 Feb 22:31

#138

Anonym (Kram) skrev 2015-02-10 22:20:29 följande:

Det är ju lite svårt att svara på hur omfattande frånvaron varit om man inte var där. Men TS beskriver att hon är ute på promenad, att pappan ringer henne för att dottern är helt kontaktbar, att mamman tar sig hem och att dottern fortfarande är helt frånvarande när hon kommer hem. Låter för mig som att detta inte var något helt kortvarigt.

Jag hoppas verkligen att det är något helt ofarligt, men tycker det känns tillräckligt olustigt för att kollas upp.

Har du träffat en människa i chock? Tex efter ett dödsbesked, i så fall vet du att en del hanterar det genom att helt gå in i sig själva ett tag medan andra agerar ut så att säga.

Min dotter är förstörd!!!!

INNEHÅLL