• Anonym (orolig)

    Min dotter är förstörd!!!!

    Jag och min man har en dotter på 10 månader. Hon har aldrig varit ensam med sin pappa och anledningen till det är att det helt enkelt inte blivit så. De har varit i vardagsrummet och jag gått ut i köket en snabbis eller så har han haft henne när jag varit på toa/duschat etc. och sådär men inte mer än så. Det har nog blivit en kvart max. De har en fin relation och han har bytt blöja och lekt och gosat lite men det är jag som tagit hand om henne utöver det. Jag är mammaledig och han är borta på jobb ca 9-18 varje dag, ibland även lördagar. Han har sagt att han har svårt att tyda våran dotter och kan inte riktigt se vad hon vill eller varför hon är missnöjd därför så är han rädd för att bli lämnad ensam med henne för han tror inte att han kan ta hand om henne. Jag delammar, hon äter en portion gröt på morgonen och ammar fritt fram till lunch då hon får en portion mat. Så vi pratade om hur vi skulle lösa det här. Han ville gärna testa vara ensam med dottern i en timme utan mig i huset (detta var igår) så vi sa att innan lunch så skulle jag gå ut på en promenad vilket jag gjorde. Efter ca 45 minuter ringer han och är helt förskräckt och säger att hon är jättekonstig och bara sitter och stirrar ut i intet och är i princip okontaktbar! Jag får panik och springer hem och när jag kommer in ser jag hur han sitter och försöker få kontakt med henne men hon bara stirrar ut i rymden. Jag springer fram och tar upp henne och säger hennes namn och då tittar hon på mig och brister ut i gråt, hon får en gråtattack och gråter så hon nästan tappar andan. Det tar ett bra tag att lugna henne och när hon lugnat sig somnar hon i min famn. Jag frågade min man vad som hände och han säger att han satt sig och lekt med henne och hon blivit orolig och ledsen och när han försökte trösta henne så blev hon bara sådär... när dottern vaknade blev hon ledsen igen när hon såg pappa men när jag gick ifrån blev hon som vanligt. Sen dess har hon varit extremt mammig och känslig. Hon har fått gråtattacker när jag satt ner henne på golvet vid hennes leksaker eller annat så jag har burit på henne hela dagen igår och hela dagen idag. Hon brukar sova mellan min man och mig men nu kunde hon inte komma till ro och hon grät och grät till kl 2 inatt. Då gick jag ut till soffan och försökte söva henne och då somnade hon direkt... Jag vill ringa bvc imorgon men min man vill inte det då han är rädd att bli anklagad för nåt. Hon blir ledsen nästan varje gång hon ser pappa och han kan inte vara i samma rum utan att hon blir orolig. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vågar inte fråga honom om det hänt nåt då jag inte vill göra honom ledsnare än han redan är.. Nån som har nån aning om varför vår dotter regerat såhär?

  • Svar på tråden Min dotter är förstörd!!!!
  • Anonym (lillan)
    Anonym (onormalt) skrev 2015-02-09 08:44:10 följande:

    Det kan ju bero på att reaktionen från TS barn är långt ifrån normal. Det hon beskriver är oroväckande och för tankarna till att något hänt, såsom misshandel... även om det också skulle kunna röra sig om epilepsi eller annat medicinskt fel.
    Ett barn som "bara" är mammigt beter sig inte så.
    Något har hänt. Frågan är vad. Och frågan är varför pappan själv inte vill söka vård och varför han utgår från att han skall bli anklagad - och varför det är viktigare för honom att hålla sin rygg fri än att kolla upp hur barnet mår.
    Om pappan nu vet att han inte gjort något borde han väl också vara djupt oroad över frånvaroattacken och vilja ha barnet läkarundersökt?
    sluta snacka skit. Detta är en normal reaktion om dottern enbart spenderat tid med mamman på tio månader! Dottern är således bara trygg med mamman. Min son blev totalt förskräckt när en kompis han träffat förut hälsade på. Han blev helt paralyserad och stirrade och sedan störtgrät han, medan jag satt bredvid. Ingen psappa har misshandlat honom. Jag är övertygad om att ts dotter hade reagerat precis likadant om dottern hade lämnats till vem som heslst förutom ts själv! Antar att hela världen har m,isshandlat ts dotter. Dottern är i separationsfas och hon är redan 10 mån och har aldrig lämnats ensam ens med sin pappa!!!! stackars pappan, känner sig ännu mer usel.
  • Anonym (n)
    Anonym (onormalt) skrev 2015-02-09 08:44:10 följande:

    Det kan ju bero på att reaktionen från TS barn är långt ifrån normal. Det hon beskriver är oroväckande och för tankarna till att något hänt, såsom misshandel... även om det också skulle kunna röra sig om epilepsi eller annat medicinskt fel.

    Ett barn som "bara" är mammigt beter sig inte så.

    Något har hänt. Frågan är vad. Och frågan är varför pappan själv inte vill söka vård och varför han utgår från att han skall bli anklagad - och varför det är viktigare för honom att hålla sin rygg fri än att kolla upp hur barnet mår.

    Om pappan nu vet att han inte gjort något borde han väl också vara djupt oroad över frånvaroattacken och vilja ha barnet läkarundersökt?


    Mycket möjligt att pappan inte förstår allvar på dotterns reaktion. Han är varken läkare eller barnexpert.
  • Anonym (Bästa du har!)

    Ts har skapat denna tråden för att hon är orolig.

    Vad det än är så beror det på något.

    Ingen av oss var där. SJÄLVKLART vill man som förälder veta hur ens barn mår och varför. Då måste man få reda på det av läkare och annat medicinsk kunnig personal. Det är en förälders skyldighet att söka vård när ett barn visar sig vara okontaktbar och apatisk.

    Sin egen rädsla för att bli anklagad får pappan ställa åt sidan. Här handlar det om hans eget barns mående. Det borde pappan tänka på i FÖRSTA hand. Jag hoppas ts iaf ringt 1177.

  • Anonym (Bläääää)

    Bästa lösningen, knyt ungen ännu närmare till dig. Uteslut pappan helt. Så blir alla nöjda. Utom pappan då men vem bryr sig? Inte mammorna i varje fall, de vill behålla sina nya leksaker helt för sig själva.

  • Anonym (Bläääää)
    Anonym (Mumin) skrev 2015-02-09 03:08:29 följande:

    Kanske inte så konstigt att pappan är rädd för att bli anklagad för något, med tanke på hur snabbt misstankarna och anklagelserna började hagla i den här tråden.


    Om pappan har läst i en enda tråd på FL och sett hur kvinnor beter sig, inte undra på att han knappt vågar något. Vem hade gjort det? Kvinnor, ni har fått precis som ni velat. Självuppfyllande profetia, kanske?
  • mliten

    Men, vad i hela friden. Om pappan vill ha bra anknytning till sitt barn så får han fixa det! Han har också ett ansvar, han är förhoppningsvis en vuxen person och behöver ingen dadda som säger åt honom vad han ska göra och inte. Mamman är inte hela familjens projektledare/samordnare!

  • Litet My

    Jag har sett min dotter så en gång. Då var hon lite äldre och jag hade tvättat hennes älskade tygris och han hade inte torkat tills hon kom hem från dagis som tanken var. Hon pratade inte, ingen ögonkontakt inget alls. Tar med henne till tvättstugan och hon sitter som en apatisk liten hög på golvet tills hon får se grisen. Då vrålar hon av lycka och släppte inte grisen på en vecka. Än idag kan jag förvånas av den apatiska reaktionen. Hade mer förväntat mig skrik och gråt.

  • Litet My
    Litet My skrev 2015-02-09 11:11:26 följande:

    Jag har sett min dotter så en gång. Då var hon lite äldre och jag hade tvättat hennes älskade tygris och han hade inte torkat tills hon kom hem från dagis som tanken var. Hon pratade inte, ingen ögonkontakt inget alls. Tar med henne till tvättstugan och hon sitter som en apatisk liten hög på golvet tills hon får se grisen. Då vrålar hon av lycka och släppte inte grisen på en vecka. Än idag kan jag förvånas av den apatiska reaktionen. Hade mer förväntat mig skrik och gråt.


    Kan tillägga att dottern några år senare är sjukt motig till att tvätta grisen och har stort kontrollbehov över var han är.
  • Litet My
    Anonym (lillan) skrev 2015-02-08 20:57:17 följande:
    Så jäkla dåligt. Denna misstro mot män/pappor här. Pappan har inte haft dottern på tio månader! Kan det vara därför???!!!
    Tänker också så. Barn lever i nuet, vips försvann TS som tagit hand om barnet, barnet vet att hon inte kan överleva utan TS och nu är hon bara borta och barnet förstår ju inte att det bara är för en kort stund och att hon faktiskt kommer sedan. Lite som att få ett dödsbesked både ang mamman som ju bara är borta men även för barnet som lever i nuet och inte kan förutse att mamman kommer tillbaka igen. Ett plötsligt "dödsbud" kan tas på många olika sätt, bla genen apati/handlingsförlamning. Dock tycker jag TS ska ringa BVC ändå om hon är orolig.
  • Psychopath
    Anonym (lillan) skrev 2015-02-09 08:57:56 följande:
    sluta snacka skit. Detta är en normal reaktion om dottern enbart spenderat tid med mamman på tio månader! Dottern är således bara trygg med mamman. Min son blev totalt förskräckt när en kompis han träffat förut hälsade på. Han blev helt paralyserad och stirrade och sedan störtgrät han, medan jag satt bredvid. Ingen psappa har misshandlat honom. Jag är övertygad om att ts dotter hade reagerat precis likadant om dottern hade lämnats till vem som heslst förutom ts själv! Antar att hela världen har m,isshandlat ts dotter. Dottern är i separationsfas och hon är redan 10 mån och har aldrig lämnats ensam ens med sin pappa!!!! stackars pappan, känner sig ännu mer usel.
    Litet My skrev 2015-02-09 11:35:39 följande:
    Tänker också så. Barn lever i nuet, vips försvann TS som tagit hand om barnet, barnet vet att hon inte kan överleva utan TS och nu är hon bara borta och barnet förstår ju inte att det bara är för en kort stund och att hon faktiskt kommer sedan. Lite som att få ett dödsbesked både ang mamman som ju bara är borta men även för barnet som lever i nuet och inte kan förutse att mamman kommer tillbaka igen. Ett plötsligt "dödsbud" kan tas på många olika sätt, bla genen apati/handlingsförlamning. Dock tycker jag TS ska ringa BVC ändå om hon är orolig.
    Håller med båda här. 

    Mina barn har båda två fått såna apatiska "anfall" när dom var runt den åldern, när dom lämnades bara några minuter med någon dom inte kände så väl. Tycker inte alls det låter som någon konstig reaktion från ett så ungt barn när h*n aldrig varit ensam med pappan förut och så plötsligt är mamman bara borta i nästan en timma (som känns vääääldigt länge för en 10-månaders utan tidsperspektiv). Galet att folk direkt hoppar på pappan...

Svar på tråden Min dotter är förstörd!!!!