Brumma skrev 2015-02-19 17:05:59 följande:
Jag tror ärligt talat att det riskerar att uppstå mer problem om ett barn får lära sig att komma och gå utan kommunikation, hänsyn och en smula planering. Att uppmana till DET anser jag är betydligt värre än att uppmana till att man har en dialog med alla inblandade.
Menar du allvarligt att din dotter skulle må bättre om hon istället för att kolla av bara dök upp hemma hos sin pappa och DÄR fått veta att det inte funkar att hon kommer dit eller att hon av ngn anledning inte är välkommen.
Min bonus är alltid välkommen hit men av flera olika anledningar anser vi att det är bra att hon hör av sig först. Bland annat så är vi inte alltid hemma. Vi vill inte heller att det skall finnas möjlighet att utnyttja "jag sover hos pappa" när hon egentligen sticker iväg på tex fest....
Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara en katastrof att lära sig att höra av sig när man ändrar planer. Det är liksom inte enbart för att slippa traska in när mamma o hennes kille har sex utan en massa praktiska saker bakom. Inte minst att man lär sig visa hänsyn..
Säger du aldrig nej, vi är inte hemma ikväll? Är du hemma varje sekund du inte är på arbetet? Är du ok med att inte veta var dina barn sover någonstans. Varför de inte kommer hem? Antar du vara att de sover hos pappan eller vill du att de hör av sig om de inte kommer hem som planerat?
Om min bonus skall komma en fredag kväll och hon aldrig dyker upp så blir både jag och hennes pappa oroliga. Det kan ha hänt ngt.. vi tar inte för givet att hon fått ert infall och åkt hem till sin mamma istället utan vi hade naturligtvis kollat upp vad som hänt. Vad hon är.
Hade du inte gjort det?
skit, hade skrivit världens längsta svar och så försvann det :( får skriva mer någon annan dag. Men summa summarum
1. mina barn har aldrig sprungit vind för våg, vi kommunicerar förälder-barn-förälder, troligtvis mer än i de flesta familjer. Vi hade VV och den som hade barnen hade ansvar för att meddela om dom åkte vidare, även om barnen sa att dom meddelat mig. Så dom kunde inte smita undan.
2. Mina barn klarade av att vara själva och laga lite mat från 12 års ålder så det blev aldrig panik om vi var borta några timmar. Sov vi borta så visste dom om det innan, men oftast så var dom med då (fördelen av att inte vara låst är att det är helt ok att låna barnen på "fel" vecka.
3. Min dotter hade mått bättre av att vara välkommen hem till sin pappa, att behöva meddela var bara en bisak, det var värre att hon ganska ofta fick nej utan orsak. (som att det inte fanns mat fast hon redan hade ätit)
4. Jag har facit i hand, de är nu tre unga vuxna som alla i deras närhet lovordar, arbetsamma, lojala, pålitliga och trevliga. Så nej, bara för att man lyssnar på barnens behov så blir dom inte odrägliga.
