• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (Också)
    Ess skrev 2015-02-20 18:19:37 följande:
    Akta så att inte dina ord biter dig där bak en vacker dag.

    Ponera att din man flyttar, träffar en ny och sen har han era barn på umgänge.
    Han är iväg och hon är hemma, en akutsituation uppstår och hon ser till att få med sin katt och lite andra saker hon inte vill bli av med. Kvar blir dina barn, eftersom dom inte ens existerade på henne priolista..................

    Personligen kan jag säga att min mans barn inte fanns med på min lista, finns inte nu heller för den delen.
    Jag skulle aldrig riskera livet för dem, jag skulle aldrig göra avkall på något jag vill göra, eftersom jag helt enkelt inte brydde/bryr mig om dem.
    Några frågor:

    - hade det sett annorlunda ut om barnen varit yngre?

    -hade det sett annorlunda ut om barnet hade varit bättre uppfostrad?

    - hade det sett annorlunda ut om det vore bättre back up ifrån Bioföräldrar?

    Med detta vill jag säga att jag kan förstå för det är ju inte i alla familjer som man träffar en liten bebis som tar emot en med öppna armar och Bioföräldrar som fullkomligt älskar en och tar emot en med öppna armar.

    Det ligger oftast något bakom (då tänker jag inte på bonusmamman) att man får denna kontakt med sitt bonusbarn.

    Själv har jag svårt för mitt i vissa lägen då denna ibland hamnar i mr kung läge och pryar åt mamman sin.

    Både ord och handling blir mammans och något så bortskämd så man blir galen.
  • Anonym (Också)

    Men framför allt ska man trots att man lever i två hem lära sig att respektera varandra och kunna ta ett nej.

    Hjulet snurrar inte endast för bonusbarnen.

    Ess jag menade inget nedlåtande utan blev bara nyfiken.

  • Anonym (Ester)
    Anonym (****) skrev 2015-02-19 18:52:31 följande:

    Nej, jag är ingen bitter biomamma, Tvärtom

    Jag lever i en lycklig kärnfamilj.

    Dock både ser o läser jag om bonusmammor som borde veta bättre.

    Ja, kanske jag har fel...4:e plats är ju närmare sanningen om man har djur.


    Och om du lever i en kärnfamilj vad i hela världen ger dig rätten att vara så elak mot människor som lever i en situation som du inte har en aning om hur den är??

    Och naturligtvis finns det bara perfekta biomammor i din värld?
  • Ess
    Anonym (Också) skrev 2015-02-20 18:29:12 följande:
    Några frågor:

    - hade det sett annorlunda ut om barnen varit yngre?

    -hade det sett annorlunda ut om barnet hade varit bättre uppfostrad?

    - hade det sett annorlunda ut om det vore bättre back up ifrån Bioföräldrar?

    Med detta vill jag säga att jag kan förstå för det är ju inte i alla familjer som man träffar en liten bebis som tar emot en med öppna armar och Bioföräldrar som fullkomligt älskar en och tar emot en med öppna armar.

    Det ligger oftast något bakom (då tänker jag inte på bonusmamman) att man får denna kontakt med sitt bonusbarn.

    Själv har jag svårt för mitt i vissa lägen då denna ibland hamnar i mr kung läge och pryar åt mamman sin.

    Både ord och handling blir mammans och något så bortskämd så man blir galen.
    Jag vet faktiskt inte. Den ena kanske, men inte den andra.

    Dom var snälla och bra uppfostrade. MEN, dom gjorde ju ingenting själva. Dom satt och väntade på att bli serverade, dom var väldigt bortklemade och curlade. Aldrig att dom skulle ordna eller fixa något själva, det lades över på andra. Det var så konstlad stämning när dom kam, allt skulle va så hipp hurra kul och tillrättalagt.

    Mannen tog hand om dem när dom kom. Jag ruttnade ganska snabbt på dem eftersom dom aldrig försökte något själva. Hade dom åtminstone hjälpt till och visat lite intresse när man hjälpte dem, men nej.
    Det kändes som om man hade aliens på besök.

    Den ena mognade dock till och började att sköta sig själv, så det funkade väl relativt bra. Det funkade även bra när vi var ensamma, iom att hen visade framfötterna då så fick hen ännu större frihet att kunna göra som hen ville. Hen frågade alltid först, men jag såg aldrig någon anledning till att säga nej eftersom allt flöt på bra.

    Den andra har jag aldrig klickat med som person, jag har aldrig varit speciellt förtjust i hen. Vi var också ensamma, men det funkade inte speciellt bra, då hen inte växte med ansvaret utan surade ihop över att inte bli behandlad som det anstår en höghet.
    På senare tid har det eskalerat riktigt, jag tål knappt se hen ens. Hens sambo ska vi inte tala om, det var verkligen "kaka hitta maka". Sambon förstärker hens negativa sidor, och ingen av dem har känsla för personliga gränser.
  • Anonym (MM)
    Anonym (****) skrev 2015-02-19 23:02:14 följande:

    Jo men i vår familj har alla självklart samma värde.
    Men nu var det bonusmammorna som diskuterades här o det är ju en helt annat sak.


     


    Varför skulle det vara annorlunda i en nyfamilj? Har man per automatik mindre värde om man är en bonusmamma? Eller vad menar du egentligen?
  • Lillusen
    Påven Johanna skrev 2015-02-20 09:37:39 följande:

    Jag förstår. Det är kanske det som är en del av skillnaden mellan våra olika förutsättningar då. Våra ungar kommer förstås hit för att träffa oss, men de kommer inte enbart hem av det skälet, de kommer främst hit för att de bor här. Jag träffar gärna min man, men jag kommer ju hem även när han inte är hemma eftersom jag bor här. Även om jag och maken inte är hemma så har de rum, grejer och stora delar av sina liv här. De kommer för att de vill vara just här just då, och det har inte alltid med oss vuxna att göra. Det har med dem själva att göra, och för oss känns det bra att de kan tillfredsställa sina egna behov av att själva styra upp sin vardag på det sätt de önskar. 


    Ja så ser våra barns liv ut också. Och har gjort det dom senaste fem-sex åren Min näst yngsta son ringer ibland och frågar om det är okej att han kommer hem och t.ex. övar på musikläxan och jag blir ärligt arg. Har sagt att om du vill förvarna av någon anledning så fine, men FRÅGA inte om du får komma hem, för det finns inte i vår värld att säga nej så länge du bor hemma och klarar dig själv.
  • Anonym (Också)
    Lillusen skrev 2015-02-20 22:20:09 följande:
    Ja så ser våra barns liv ut också. Och har gjort det dom senaste fem-sex åren Min näst yngsta son ringer ibland och frågar om det är okej att han kommer hem och t.ex. övar på musikläxan och jag blir ärligt arg. Har sagt att om du vill förvarna av någon anledning så fine, men FRÅGA inte om du får komma hem, för det finns inte i vår värld att säga nej så länge du bor hemma och klarar dig själv.
    Varför blir du arg? Varför ringer han och frågar?

    Något säger honom att man ringer och dubbelkollar om detta är ok?

    Varför då om man hela tiden stått med öppen dörr?

    Vi kan nog summera denna tråd med att säga att ingen har rätt eller fel. Vi gör det bästa ifrån våra förutsättningar.

    Alla barn är olika o vuxna också.

    Det finns många andra saker som är mer tragiska för barn än att behöva ringa sin förälder och höra hur är läget? Tänkte komma över en sväng och åka till mamma/pappa på torsdag är detta ok?

    Jag har fotbollsmatch på måndag o det är vår tur att stå i cafeterian kan du då eller ska mamma/pappa fixa det?

    Osv osv
  • Anonym (,,,)
    Ess skrev 2015-02-20 18:19:37 följande:

    Akta så att inte dina ord biter dig där bak en vacker dag.

    Ponera att din man flyttar, träffar en ny och sen har han era barn på umgänge.

    Han är iväg och hon är hemma, en akutsituation uppstår och hon ser till att få med sin katt och lite andra saker hon inte vill bli av med. Kvar blir dina barn, eftersom dom inte ens existerade på henne priolista..................

    Personligen kan jag säga att min mans barn inte fanns med på min lista, finns inte nu heller för den delen.

    Jag skulle aldrig riskera livet för dem, jag skulle aldrig göra avkall på något jag vill göra, eftersom jag helt enkelt inte brydde/bryr mig om dem.


    Exakt! Snacka om bitter biomorsa! Skulle inte lyfta ett finger för att hjälpa hennes ungar..
  • Brumma
    Anonym (,,,) skrev 2015-02-21 03:39:52 följande:

    Exakt! Snacka om bitter biomorsa! Skulle inte lyfta ett finger för att hjälpa hennes ungar..


    Förhoppningsvis låter man bli att döma barnen för att deras föräldrar är idioter.... Gör du så med dina vänner också? Går efter hur deras föräldrar är?

    Eller känner du hennes barn och vet hur de är?

    Det normala vore väl att bilda en egen uppfattning om både barn och vuxna innan man kastar ur dig sådant? (Förövrigt MÅSTE man ju inte sänka sig till andras nivå och vara otrevlig bara för att ngn annan är otrevlig. ..)
  • Ess
    Brumma skrev 2015-02-21 08:38:13 följande:
    Förhoppningsvis låter man bli att döma barnen för att deras föräldrar är idioter.... Gör du så med dina vänner också? Går efter hur deras föräldrar är?

    Eller känner du hennes barn och vet hur de är?

    Det normala vore väl att bilda en egen uppfattning om både barn och vuxna innan man kastar ur dig sådant? (Förövrigt MÅSTE man ju inte sänka sig till andras nivå och vara otrevlig bara för att ngn annan är otrevlig. ..)
    Främst bedömer man barnen efter vem de är som personer. Men man kan inte frångå att det även spelar in hur deras andra förälder är. 
    Nu var jag inte så imponerad över barnen direkt, så att deras mamma var som hon var blev bara grädden på moset. 

    Jag tror att även om jag tyckt mycket om barnen, så hade deras mamma fått en att backa och inte vilja beblanda sig med dem.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).