Lillusen skrev 2015-02-19 16:24:39 följande:
Vill förtydliga att det inte var endast din text jag svarade på, tänkte skriva till det men missade.
Men det är just det fetmarkerade som jag syftar på. Jag tror ärligt att för en del så är det inga problem, men som jag skrev att då handlar det om familjer där barnen genuint känner sig välkomna. Medans för andra barn så skulle det vara katastrof.
Jag kan ge vår familj som exempel, under en viss period av deras uppväxt har barnen varit allt annat än välkomna hos pappan (observera, inte av bonusmamman utan av pappan). Olyckligt nog så passade den perioden ihop med mellantjejens mest jobbiga tonårsperiod då hon hade behövt kärlek och bekräftelse från alla hon mötte men så var inte fallet. Om min man hade varit TS så hade det varit rent förödande för henne om han hade fått det rådet och om han hade övertalat mig att det var helt okej, barn far inte illa av det. Som tur är så har han så pass mycket insikt i barnpsykologi så han förstod hennes behov även om han har fått tagit rejält mycket skit tillbaka.
Och jag tror inte att vi är konstigare än många andra familjer, jag vet ganska många som oss där sånt här inte är lätt och det finns många barn som idag är vuxna som vittnar om hur deras uppväxt varit. Och därför har jag valt att min dörr är öppen för alla barn som bor i vårt hem, och om min man inte hade velat det så hade vi haft ett rejält problem för att det är en så pass viktig sak för mig att försvara så där hade jag satt helt stopp, jag vågar inte chansa med mina barns barndom!
Jag tror ärligt talat att det riskerar att uppstå mer problem om ett barn får lära sig att komma och gå utan kommunikation, hänsyn och en smula planering. Att uppmana till DET anser jag är betydligt värre än att uppmana till att man har en dialog med alla inblandade.
Menar du allvarligt att din dotter skulle må bättre om hon istället för att kolla av bara dök upp hemma hos sin pappa och DÄR fått veta att det inte funkar att hon kommer dit eller att hon av ngn anledning inte är välkommen.
Min bonus är alltid välkommen hit men av flera olika anledningar anser vi att det är bra att hon hör av sig först. Bland annat så är vi inte alltid hemma. Vi vill inte heller att det skall finnas möjlighet att utnyttja "jag sover hos pappa" när hon egentligen sticker iväg på tex fest....
Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara en katastrof att lära sig att höra av sig när man ändrar planer. Det är liksom inte enbart för att slippa traska in när mamma o hennes kille har sex utan en massa praktiska saker bakom. Inte minst att man lär sig visa hänsyn..
Säger du aldrig nej, vi är inte hemma ikväll? Är du hemma varje sekund du inte är på arbetet? Är du ok med att inte veta var dina barn sover någonstans. Varför de inte kommer hem? Antar du vara att de sover hos pappan eller vill du att de hör av sig om de inte kommer hem som planerat?
Om min bonus skall komma en fredag kväll och hon aldrig dyker upp så blir både jag och hennes pappa oroliga. Det kan ha hänt ngt.. vi tar inte för givet att hon fått ert infall och åkt hem till sin mamma istället utan vi hade naturligtvis kollat upp vad som hänt. Vad hon är.
Hade du inte gjort det?
