BF Januari 2016 :)

Hur mycket är normalt att gå upp under de tredje trimestern? Jag går in i v 30 imorgon lördag och har gått upp 12 kg sedan plusset, men nu på tre veckor och en dag (dvs mellan mina vägningar hos BM) har jag bara gått upp 0,6 kg. Glad för det på ett sätt för jag tycker att jag redan gått upp mycket, framförallt i början vilket som jag förstått det främst är egen fettuppgång, men undrar ändå lite vad som är normalt. BM sa inget om min vikt så jag antar ju att det är okej men vill ändå höra om era BM har sagt något.

PS om det har någon betydelse så var jag normalviktig vid plus. Hade BMI 20,7 när jag plussade och hade med onsdagens vikt i v 28+4 BMI 24,9 så det är ju fortfarande inom normalvikt för ogravida men tycker ändå det känns ganska mycket med 12 kg redan. Mesta vikten lade sig på rumpa och lår. Känner mig inte svullen så tror inte att jag samlat på mig så mycket vätska.

Vad jag minns är det "normalt" med 11-16 kg sammanlagt under graviditeten, annars vet jag inte faktiskt. För normalviktiga då. Själv är jag en sån där "elefant på 100 kg", haha, så jag ska helst inte gå upp alls. Har som tur är inte gjort det heller utan ligger på plus minus noll, men räknar med att det kommer öka de här sista månaderna. Gick upp typ 16 kg förra graviditeten trots normalt ätande, men det var stadig viktuppgång från början då. Med tanke på att det är bra för mig att stå stilla (eller tillochmed minska) i vikt tror jag inte du behöver fundera på att du gått upp "för lite" eller så senaste tiden. Bebisen har sannolikt växt som den ska, kanske skulle du ha gått ner i vikt just den senaste perioden om du inte varit gravid.

Finns det något som är normalt tänker jag? Jag menar en graviditet är ju så väldigt individuell. Det finns ju dem som går upp 30-40 kg under hela graviditeten. Jag har hittills gått upp 5 kg sedan inskrivningen. Men ska man prata om medelmått tror jag man brukar säga mellan 10-15 kg under hela grav. Hur mkt av det som är normalt att gå upp sista trimestern vet jag inte riktigt. Tror mkt kan bero på om man samlar på sig vätska och så med.

Är du orolig över vikten?

Åh tack för svaret, känns lite lugnande! Jag gjorde ju ett UL här i USA i v 26 och enligt det så hade bebisen växt till sig normalt för veckan och hade normal hjärtaktivitet så det verkar inte vara något problem för honom. Jag är som jag tidigare nämnt inte jätteinsatt i detta med kost men jag kan bara inte förstå hur man ska kunna äta så mycket som står i rekommendationerna och inte gå upp särskilt mycket i vikt, eller som för dig inte gå upp alls? Eller är det inte tänkt att de som är överviktiga ska följa kostföreskrifterna med antal mål per dag?

Jag hittade något i min amerikanska gravidinfo och där står det att "most women need to gain about 20-35 pounds". Det är 9-16 kg. Fick ju lite panik då för tre veckor sedan när jag vägde mig förra gången för då hade jag ju gått upp 11,4 kg fram till v 26 och tänkte att det var ju då 14 veckor kvar så hur många kg skulle inte det bli totalt... Men det kanske är normalt att vissa inte går upp så mycket på slutet? För jag har ju "bara" 4 kg kvar i potten för de sista 10 veckorna så att säga om jag skulle landa på max 16 kg. Det borde dock i och för sig finnas massor av energi i form av redan existerande fett på min kropp som bebisen kan smaska i sig, för fettet som lade sig på rumpa och lår ligger ju kvar som en smäck . Usch jag vill inte noja men jag tycker å ena sidan att det känns jättemycket att gå upp runt 16 kg totalt, men å andra sidan tycker jag inte att jag känner mig stor - ser ut som tidigare i ansiktet och kroppen, förutom då mage, lår och rumpa. Vill mest bara ventilera detta för min man svarar bara att jag är jättefin och att så länge jag känner mig frisk och smidig så är nog allt bra. Jo det hoppas väl jag med, men ändå.

Jo jag vet att det är individuellt men jag funderar på det ändå för jag tycker alla jag läser om har gått upp så mycket mindre än mig vid ungefär samma vecka. Sedan gick jag ju upp jättemycket i början, typ 8 kg fram till v 15 och när jag fick förklarat för mig att det troligen bara var fett alltihop när man går upp så mycket så tidigt så började jag tänka på att inte äta så mycket onödiga kalorier som glass och godis. Det är väl förhoppningsvis det som gjort att viktuppgången planat. Har dock ändå haft tankar nu som ifall min bebis svälter och sådant, men de sa ju på UL i v 26 att han var normalstor. Jag brukar vara väldigt rationell så jag tycker det känns jobbigt med de här tankarna.

Jag tror du ska försöka lyssna på din man där. Rekommendationerna finns väl mest för att man inte ska tro att man kan "äta för två"? Det är ju ingen fara att äta precis som man brukar liksom, eller som för mig att äta lite nyttigare (gillar inte sötsaker som gravid thank god, och blir generellt mer noga med vad jag stoppar i mig eftersom jag har ansvar för bebisens mående). Jag har aldrig lyssnat på det där att "nu kan du ta en extra frukt till mellanmål" eller "ta en smörgås och ett glas mjölk extra", jag äter om jag är hungrig, och det verkar ju funka. Eller ja, vi får väl se vid glukosbelastningen på onsdag...

16 kg totalt är inte så mycket på en graviditet, förutsatt att det inte bara handlar om att man har svullat, haha. Jag gick ner allt utom ett par kg på en vecka, men det är ju också individuellt. Jag tänker att vikten är nåt jag får (och vill och tänker) ta hand om när ungen är ute och amningen blivit stabil, det handlar bara om siffror ändå och kroppen mår ju fint (förutom fogarna som inte har med vikten att göra). Men jag har gjort en viktresa med minus 30 kg på ett år för några år sen, så jag vet att jag kan om det behövs. (Vilket det gör. Sen. Hehe.)

Qatteriin: Får man svar på glukosbelastningen samma dag i Sverige? För det fick inte jag och de sa inte heller att de skulle ringa upp mig eller så angående det så jag har bara antagit att jag får reda på det vid nästa besök i v 33.

Jag har ju haft precis samma aptit och sug för saker som före graviditeten, inte varit illamående ens minsta lilla så för mig har det kommit ner en hel del onyttigheter även om man i teorin kanske borde äta nyttigare för bebisens skull men jag har inte kunnat motivera mig till det för jag tror inte att barnet blir mindre friskt för att jag äter godis, glass eller chips ibland. Dricker väldigt sällan något annat än vatten och är vegetarian så den mat jag äter är generellt väldigt nyttig, sedan äter jag kalcium- och omega3-tillskott förutom gravidvitaminen så att bebisen inte ska ha brist på något. Visar studier att det verkligen blir sjukare barn om mamman bara ätit McDonaldsmat och dylikt?

Nu har jag ju inte gjort det men har inte heller varit strikt med att det bara kommit ner bra/nödvändiga kalorier heller. Har bara insett nu att jag inte vill gå upp mer "i onödan" för jag vill inte få större mage med eventuell lös hud och bristningar än nödvändigt, men samtidigt förstås inte ge för lite näring till bebisen heller. Det jag undrar är väl helt enkelt ifall bebisen tar av det fettförråd mamman redan har om det skulle vara att mamman får i sig för lite mat, eller om det på riktigt finns risk att bebisen "svälter" om mamman äter som hon gjorde före graviditeten och inte ett dugg mer?

Qatteriin: Det där med sjukare bebis av att mamman ätit McDonaldsmat och dylikt var alltså utifrån att du skrev att du blir generellt mer noga med vad du stoppar i dig för att du har ansvar för bebisens mående. Menade du i termer av att bara äta nyttig mat istället för onödig mat och godsaker, eller syftade du främst på att följa kostråden gällande t ex fisk, kött och ost? Kostråden följer jag förstås. Jag är verkligen imponerad om du menar att du som gravid bara äter nyttig mat; jag är en riktigt gottegris så jag hade haft mycket svårt att stå ut i nio månader med endast nyttig mat och inga godsaker alls. Men om "alla andra" förutom jag har bättre självdisciplin så är det kanske inte så konstigt att "alla andra" gått upp typ 5 kg och jag gått upp 12 .

Ja som jag förstår det får jag svar direkt, eftersom de tar blodsockret innan jag dricker smörjan och sen efteråt, men det är ju första gången jag gördet så jag kan ha missförstått.

Nä jag vet ingen forskning angående just onyttig mat och bebisen utan det handlar om mig själv som fet - jag kan tydligen "misshandla" min kropp rätt bra som ogravid (känslomässig ätare) men dels "behöver" jag inte tröstäta som gravid eftersom jag psykiskt mår så mkt mer stabilt, och dels så vill jag ju begränsa viktuppgången (och det är för bebisens skull) med tanke på risker för komplikationer eftersom jag är fet. Onyttig mat kan jag äta när det dyker upp men då äter jag mkt mindre än annars, och jag undviker gärna halvfabrikat och sånt som t.ex. sötningsmedel i högre grad än annars. Sen har jag sån tur att ett av mina första gravidsymtom är att jag blir mätt mkt fortare. Mycket praktiskt! När jag väntade sonen mådde jag ganska illa och då hjälpte bara att småäta, den här gången har jag knappt mått illa alls, antagligen därför vikten inte dragit iväg. Tyvärr har det enda som jag inte fixat att äta den här graviditeten varit fisk, så jag får väl inte en lika smart unge den här gången, haha! Vill inte äta omega3 heller eftersom det är blodförtunnande (och det äter jag redan som medicin). Men jag har en craving för avokado så jag hoppas det hjälper lite.

Bebisen tar vad den behöver (förutom antar jag i de fall bebisen av någon anledning är tillväxthämmad men det beror ju ytterst sällan på moderns kost). Folk kan ju ha hyperemesis och spy hela graviditeten och ändå få normalviktiga bebisar. En vän - som var normalviktig från början - gick ner sju kilo under graviditeten helt omotiverat, hon åt precis som vanligt men det var hormonellt, och hennes lilla mådde inte dåligt av det.

Sen vad gäller bristningar så är det ju också framförallt hormonellt men det har du säkert redan hört. Stor som jag är och som jag blev med sonen har jag ändå inte fått några bristningar på magen, eller ja inte än i alla fall! Men det är klart, ökar man fort mkt i vikt kan man ju få det såklart, men de på magen brukar inte vara av den sorten.