BF Januari 2016 :)

Tack alla snälla som inte idiotförklarar mig för att jag känner sorg över att sluta jobba.

Att min sambo skulle vilja vara hemma var en förutsättning för att jag skulle vilja ha barn. Annars hade det inte blivit något- det var en av anledningarna till att det tog slut med min fd, att han ansåg det vara mammans uppgift.

Alla känner olika och det viktiga är att respektera varandra- det är många kloka i denna tråden. Har hängt lite i februaritråden o läst för man vet ju aldrig men där verkar det vara många som har svåra besvär och det är mest sådana diskussioner så känner inte att man har något gemensamt med dem, inga så kntressanta diskussioner som här!

Ang Ullared så ska jag dit på fredag- julklappsdags! Har fått tydliga order från fyraårings systerdottern: my little pony, en elgitarr och en monster high- docka :)

Tvååriga lillasyster sa bara : KITTY- hello kitty- fasen.... :D

Gud nej jag äter inte för två vad gäller mat och mellanmål, snarare tvärtom, det jag funderar på är ju att jag har varit sugen på en hel del godsaker (mer än vanligt) så en del av mitt energiintag per vecka kommer ju från godis, glass, chips, kakor etc (inte allt detta varje dag förstås men ena dagen en kaka till em-fikan, andra dagen en glass på em (här är ju fortfarande 25 grader varmt), en annan dag godis eller chips i soffan på kvällen. Inte varje dag men ändå flera dagar i veckan, ja du fattar. I USA är riktlinjerna 9-16 kg viktuppgång och jag har gått upp 12 från v 4 till v 30.

Jag räknar inte med att gå ner en massa av amning för jag hade från början inte tänkt amma alls, men nu kan jag tänka mig att amma första 1-2 månaderna för att bebisen ska få hjälp tills den har ett eget immunförsvar och enligt min vän som är biolog är det under första månaden som det behövs (eller ja, är att föredra är väl en bättre term för barnen dör ju inte på ersättning). Jag vill inte diskutera själva amningen men mest påpeka att alla har ju inte tänkt amma och då kanske man inte kan räkna med att få en enkel viktnedgång som det verkar vara för dem som ammar. Härligt att du hade lätt att gå ner!

Amalie: om jag hade varit kvar i Sverige och jobbat hade jag varit kvar terminen ut så fram till fredagen innan jul, sedan hade jag haft jullov fram till BF eftersom jag är lärare. Så det hade ju på ett sätt fungerat utmärkt rent praktiskt men jag är glad att jag slipper det för det är alltid extremt stressigt med betygsättningen så det hade nog varit jobbigt som höggravid. Om du redan nu vet att det kommer en period där det blir för tungt fysiskt eller för stressigt så att du vill gå hem innan dess, så jobba fram till dess eller så länge det känns bra. Måste du bestämma dig defintivt redan nu angående när du ska gå hem/komma tillbaka?

Om vi hade varit hemma hade vi också delat. Eftersom det är lättast i mitt jobb att komma tillbaka vid terminsskifte hade det ju varit att välja på augusti, januari eller augusti 2017. Jag hade nog föredragit augusti för det är ändå svårare att komma tillbaka mitt i terminen men jag vet inte om jag hade kunnat känna säkert redan NU att jag skulle vara redo i augusti, men om du känner dig säker ska ju ingen annan ifrågasätta det.

Men sista tiden ska man gå upp minst 1kg och Max 3kg per månad, så om du ligger mittemellan på 2kg månad så hamnar du på +16kg vilket är helt normalt :)
Amning gör man helt som man vill med, det som är rätt för sig själv och barnet. Finns många länder som ger flaska direkt på BB och de barnen växer också upp. För min egna del har jag ammat länge för att det har varit mysigt, bekvämt och barnen har vägrat flaska.

På tal om ingenting- när räknas man som höggravid?

Senaste dagarna har jag känt mig superdupergravid- innan har det mer varit jag fast med en överraskning inuti, förstår ni hur jag menar?

Men på sista tiden så har jag haft svårt att böja mig framåt, inte orkat vara lika aktiv och känt av i korsryggen att det är framtungt :) Det är liksom mest bebisens kropp nu och jag får anpassa mig istället för tvärt om och att det är bara min kropp.

Går in i vecka 31 på måndag så det känns helt ok men det är ju ändå 9 veckor kvar och jag hade nog inte trott att det skulle gå såfort som det gjort sista veckan.

Åh jag önskar jag hade varit en sån som gick ner i vikt av att amma! Ammade ändå sonen i 17 månader men efter att jag gått ner de där kilona första veckan så stod det i princip still, så har jag ju mina sköldkörtelproblem också och mycket svårare att gå ner för det. Men vem vet, kanske blir skillnad denna gång! Jag oroar mig lite för att få en bebis som inte fixar att dia... Hade svårt med amningen de första månaderna med sonen, hade mycket ont, men kämpade på för det var inga problem för honom. Nu skulle jag vilja donera bröstmjölk till neo om jag kan. Men tänk om inte bebis är med på det?! Ah det får gå som det går. Jag ammar ju inte av nån princip annat än att jag gillar grejen och det är ju inga problem med att enbart äta ersättning heller om det blir så, här i "västerlandet".

Jag tänker mycket på hur lillasyster ska bli, jämfört med storebror. Jag känner ju bara till en typ av bebis liksom, haha! Tänk om jag får en sån där lugn som är nöjd att ligga i vagnen? En som vägrar äta själv sen utan vill bli matad? En svarthårig brunögd sak (som jag var övertygad om att sonen skulle bli) istället för en blåögd guldlock? Ok det sista är väldigt ytligt, haha! Men inför sonen var jag ju, om än inställd på en mörkhårig en, öppen för det mesta. Nu är det som att jag ska få en "Axel modell 2016", och det lär det ju inte bli! Hur har det varit för er, som har barn sen innan?

På min app från mammasidan står det nu i v 29:
Grattis - nu är du i tredje trimestern och officiellt höggravid!

Vet inte om det är likadant överallt, blev lite chockad när jag läste det. Tiden går så otroligt snabbt. Känner mig inte så tung eller osmidigt än (magen börjar ta emot lite när jag böjer mig för att knyta skorna), tror att det beror på att bebis ligger väldigt högt upp.

Jag gick inte heller ner i vikt av att amma. Det var som om min kropp samlade på sig all energi. Det var först efter amningen som jag gick ner.

Inte riktigt hängt med de sista dagarna så citerar inget men så intressanta diskussioner :)

Jag har bf 20 januari (en onsdag), jag hoppas på att jobba till fredagen innan. Fått receptionstjänst så det är en del att göra o kö ibland men känner ingen större stress.. skulle jag börja må dåligt kan jag alltid ta semester tänker jag. Är det för länge tror ni? Verkar ju som de flesta går hem runt årsskiftet eller innan, hur resonerar ni?

Viktmässigt ligger jag på ungefär 10 plus o är i vecka 28. Hade bara gått upp 2 i vecka 20 så vet inte riktigt hur det här ska sluta....

Vet inte vad den officiella definitionen är av höggravid men jag gick in i v 30 idag och jag börjar känna mig höggravid. Magen är fastare, naveln är uttänjd, och jag börjar få lite ont i nedre delen av magen när jag går för snabbt. Inte i fogarna utan inne i magen, känns konstigt. Men i torsdags på språkkursen jag går så pratade jag om hur jag haft problem att hitta nya skor eftersom fötterna växt nu som gravid, och ingen hade sett att jag var gravid så det blev grattis och en big deal - jag som tycker jag är JÄTTEtjock och har varit det länge kan inte fatta att de missat det .