BF Januari 2016 :)

Qatteriin: jaha då gör de nog annorlunda här i USA, för jag fick som sagt inte ta blodsocker eller lämna blodprov innan jag drack drycken utan jag lämnade ett vanligt blodprov dvs de tog blod från armvecket i ett rör. Så inte stick i fingret alltså. De har ju dock mitt normala blodvärde sedan min provtagning förra gången.

Bristningar vet jag att det är hormonellt men lös hud (överskottshud) borde det ju vara mindre risk för om man inte går upp så mycket i vikt och får stor mage. Jag tror att jag kommer fortsätta äta när jag är hungrig och hoppas att det blir bra.

Jag tror inte att du behöver oroa dig med vikten så länge du inte äter överdrivet för två. Med min dotter gick jag upp från 50 till 73kg innan förlossning, när hon var ett år var jag nere på 47kg utan att ha gjort mer än att amma. Kroppen lägger nog på sig lite reserver ibland till amningen, så man ska inte vars stenhård på de 12kg de ger som riktlinjer till normal viktökning. Det är väldigt individuellt och för bebisens del spelar det inte så stor roll hur mycket man går upp, utan det är mer för ens egen hälsa och att man ska må bra efteråt också.

Jag har "redan" gått upp 12 kg. Den senaste månaden har jag fullkomligt exploderat, magen är enorm! Tidigare graviditeter gick jag upp 12 kg totalt så det klart att jag funderar på vart detta ska sluta. Är i v 30 nu. Jag är normalviktig. Kanske kan åldern påverka. Jag var ju 10 år yngre med första så kanske att jag förbrände mer. Samtidigt känner jag mig inte oroligt. Äter bara vanlig mat, inga cravings och inte särskilt mycket onyttigt.

Jag gjorde sockerbelastning för ett par veckor sen och då fick man inte äta eller ens dricka vatten från klockan 22 kvällen innan. Vid klockan 8 var jag på MVC och fick då lämna blodprov genom stick i fingret. Tror mitt värde låg på 5,3 (?) på det testet sen fick jag dricka sockerlösningen- de sa att de var viktigt att man drack hela (kan varit 3 dl och smaksatt med citron) på under 5 min och då stod en sjuksköterska och kontrollerade så det gick fort :)

Jag tycker det jobbigaste var att jag var så törstig på vatten och sen dricka den supersöta drycken men det gick bra- har hört att de tidigare fick dricka mycket mer men 3 dl kan man ju försöka svepa så gott det går.

Sen skulle man sitta prick still i 2 timmar så vi fick sitta och läsa i ett rum- tråkigt men tiden gick rätt fort och sen tog de ett stick i fingret och då tror jag mitt värde var på 6,0- iallafall väldigt nära första provet.

Hade jag haft över 9 så hade jag fått träffat min BM och fått remiss till dietist som i första hand kollar om man kan ändra något på maten. Men iom att jag låg under så sa sköterskan bara att det såg bra ut så fick jag gå.

När jag träffade min BM gången efter gick vi igenom provet och hon förklarade då att det var precis som min kropp reagerat med inte så stor skillnad mellan blodprov 1&2 som det ska vara- insulinet ska gå upp snabbt när man får i sig sockret och sen sjunka tillbaka. Har man graviditetsdiabetes så stiger insulinet och sjunker väldigt sakta- alltså mycket insulin under lång tid och påverkar det barnet så det kan bli väldigt stort bl a.

Jag fick göra sockerbelastningen då jag har ett BMI över normalt men de andra tjejerna som jag gjorde det med hade diabetes i släkten eller haft någon fysisk orsak som kunde påverka risken att få graviditetsdiabetes men min svägerska bodde i Lund med första barnet och där gör de på alla så det skiljer sig nog mellan landstingen :)

Skönt att höra hur det gick till. Ja det skiljer sig massor, i VG-regionen så var det inte ens rutin för överviktiga 2011-12 så då slapp jag eftersom sockret låg så fint. Jag ska ta prov, dricka lösningen och sen gå till min bm för ordinarie besökoch sen vänta tills de två timmarna gått, så jag behöver iaf inte sitta blickstilla. Tar med mig lite artiklar och böcker så kan jag plugga i mellantiden hoppas jag. Fasar för att inte få dricka på hela natten för jag blir så vansinnigt torr i halsen när jag är småförkyld som nu, men jag får väl skölja munnen bara. :-P

Angående glykosbelastning så gjorde jag en igår i vecka 30 eftersom jag har legat vid övre gränsen på alla slumpmässiga mätningar (mellan 7-8 varje gång). I måndags tog jag ett fasteprov innan frukost som var skyhögt, 7,4! Fick alltså komma tillbaka för glykosbelastning igår...har varit väldigt orolig hela veckan och ganska radikalt lagt om min kost- från massa sötsaker varje dag + mycket vitt bröd osv till mer hälsosamt med långsamma kolhydrater. Och det verkar redan ha gett resultat: fastesockret låg på 4 och 2 timmar efter sockerlösningen låg jag på 5,8. Sååå skönt! Men jag fick mig en riktig tankeställare gällande min kost, ska verkligen hålla mig borta från socker framöver. Kan tillägga att jag är normalviktig och bara gått upp 4 kg sen inskrivningen, men tydligen kämpade min kropp rejält med att hantera allt socker jag stoppade i mig, usch!!

Min första vikt var ju på kub i v 13 så får kanske lägga på något kilo, mellan v 13 och 26 var det 5 kg plus. Helt ok, mindre än jag väntat mig. Äter väl en del frukt plus juice några gånger i veckan, lite godis på helgen, annars inga cravings eller frosserier direkt .

Jag funderar, jag vet att det är olika i tråden,vissa jobbar deltid, Seven c är tjänstledig, osv, men är det någon mer som har svårt med den där biten att när man ska gå hem?

Jag har ju inte sökt hp, tänker att kan jag inte jobba hela vägen får jag försöka bli sjukskriven . Det är inga problem än, och jag har världens bästa chef som nästan känner sig som en mormor säger hon. Planen är att jag går hem 18/12 men är i tjänst året ut, tar föräldradagar från 1/1, bf 15/1.

Men nu sitter vi med planeringar osv för nästa år, massa roliga saker varav mycket påverkar mitt arbetsområde. Och det enda jag känner är en sådan besvikelse, jag kommer ju inte få vara med.

Försöker mana fram positiva bilder, hur jag kan mysa bebis när mannen går ut i kylan i februari, hur man kan stanna inne och titta ut på Göteborgsslasket o inte måste gå ut, att det är rätt tid att vara ledig när våren kommer det hjälper lite. :) men ser också ändlösa dagar framför mig där man sitter hemma med nada möjlighet att få vara vuxen.

Jag vet att jag kanske känner helt annorlunda sedan. Men just nu är det en sorg som tar energi från mig. Särskilt när manliga kolleger har åsikter om att jag vill börja jobba till hösten igen. Men det handlar ju också om att min sambo vill vara hemma och vi tjänar faktiskt mer på att jag jobbar rent ekonomiskt.

Jag känner så igen mig!! Nu är jag ju 25% sjukskriven och det kommer antagligen öka, men tror inte jag blir helt sjukskriven (fast man vet ju aldrig). Men måste ändå försöka planera när jag ska sluta... Har bf 17/1 och har också tänkt att ta föräldraledigt från1/1 om jag inte är sjukskriven förstås. Jag har som tur var vettiga kollegor och vettig chef som bara blir glada om jag kommer tillbaka tidigt, men där är också problemet att jag inte vet hur länge jag vill vara hemma (bara att jag vill kunna helamma så länge det behövs). Jag håller på och specialistutbildar mig och det finns precis ett par spännande verksamhetsutvecklingsprojekt på g som passar så väl in med min specialisering, jag är involverad i ett men måste ju avstå från flera eftersom jag inte skulle hinna vara kvar hela vägen, och en del saker är planerade att hända i vår. Och jag är SÅ besviken! Min chef är superbra men hon närmar sig pensionsålder så jag vet inte ens om hon är kvar när jag är tillbaka, och tänk om nästa chef inte alls är lika intresserad av att involvera mig? Jag är precis där jag vill vara i min yrkesutveckling just nu och hade det inte varit för bebis så hade jag tagit några väldigt avgörande steg nästa år. Ok, det spär ju på frustrationen att vi skulle fått bebis i somras om vi inte fått missfall, och då skulle jag strax vara igång igen. Men det handlar mest om en känsla av att det varit så lång tid på jobbet nu där alla bara kämpat på i gamla hjulspår, nu dyker det upp utbildningar och verksamhetsutveckling och en massa kul, och så måste jag ta en paus. Ungefär som att man måste gå hem från festen precis när det börjar bli kul för att mamma och pappa satt en så tidig tid jämfört med vad alla kompisar har fått.

Jag är sjukskriven på 50%, jobbar bara 4 timmar om dagen och har BF 3 januari. Har sökt semester från den 14 dec så jag får drygt 2 veckors ledighet innan bebisen kommer och första julen på länge som jag kommer vara långledig.

Men ärligt talat- ju närmare jag kommer desto tidigare vill jag gå hem :) Hade lätt kunnat gå hem 1 december och lullat omkring hemma :)