BF Januari 2016 :)

Får man fråga hur du tvättar fårskinnet? Har med ett och det skulle verkligen behöva en tvätt, men har inte vågat då många säger att man ska ha specialtvättmedel osv?

Jobbigt med så mkt sammandragningar, jag är hemma på grav.penning nu och mina har avtagit mkt när tempot blivit lägre! Hoppas att det blir samma för dig!

Jag har oxå ilningar, förra gången va det när bäbisen började fixera sig så gissar att det är samma nu..

Har köpt en babyoverall idag och ett babyskydd, så nu är det inga stora inköp kvar, bara lite småsaker som snuttefilt och sånt :) Börjar längta ordentligt nu och ser verkligen fram emot jul och allt som förhoppningsvis kommer innan bäbisen ;)

Här kommer förresten bilderna jag inte vetat om jag skulle lägga upp. Efter att återigen idag ha blivit frågad om det är dags snart så vore det kul med några andra åsikter- är den verkligen så himla stor??

Nej inte svullna och ömma men det är obehagligt när det ilar. Jag tycker att det jobbigaste är att jag inte vet vad som är normalt och inte. Det gör mig inget om det gör LITE ont eller är lite obehagligt så länge det är normalt.

Men du, jag förstår hur du menar. Vi vet inte vad som är normalt och vad som inte är det, när man aldrig varit gravid innan. Jag har en del känslor av samma sak nu är det trycker uppåt på höger sida, särskilt som man läst om havandeskapsförgiftning och ont under vänster revbensbåge, mm... Fast jag anade att det bara är bebisen.

Men när bm sa oj, ja alltsammans ligger verkligen på höger sida, då blev jag ju lugnare, såklart. Kan du inte ringa och fråga? Eller har du besök snart igen? Det ÄR säkert normalt, men har man som både du och jag varit fri från de flesta besvär så har man, iaf jag, en lite lägre tröskel innan man börjar oroa sig- särskilt som man känner allt för första gången.

Höger revbensbåge, sorry:)

Amalie: när är du beräknad? Jag har BF 8/1 och ser ungefär likadan ut som du. Jag kan dra in magen fortfarande så att jag knappt ser gravid ut utan bara lite småfet men det är ju jätteobehagligt så jag går med min mage ute som jag gjort sedan v 13 även om där egentligen är lite lite "luft" i den som gör att den ser större ut. Jag tycker snarare att min mage är ganska liten för att ha gått in i v 32. Bakifrån syns inte att jag är gravid. I torsdags frågade en om det var tre månader kvar men det är ju bara två. Konstigt att alla verkar tycka att du är så stor.

Amalie79; ååååh fett avis på att du kunde åka på den lagerutförsäljningen, hade vi bott kvar så hade jag hängt på låset i torsdags när de började! Jag är tokig i Villervalla och sonen har nästan bara deras kläder (det går an nu när han är större och kan ha samma storlek i typ ett år eller mer, och jag köper mycket begagnat, men ändå). När vi bodde i Gbg handlade jag en hel del på outleten vid Järntorget men det handlar ju om tur att hitta rätt storlek.

Och jag tycker din mage ser alldeles lagom ut, inte pytteliten men inte jättestor, snarare behändig. Bara bebis liksom, till skillnad från min degklump. Folk har så mycket åsikter. När min bästa vän hade tre veckor till bf och vi slutade på det jobbet vi jobbade på, så kom folk med kommentarer om att det måste vara nåt fel på bebisen eftersom hon hade så liten mage. :-P Och ändå följde hon kurvan på sf-måttet. Märkligt.

WiMe06; hoppas det lugnar sig med sammandragningarna, var hemma annars när det är så kort kvar! Jag känner att jag inte alls hinner "boa" som jag gjorde med sonen nu när jag jobbar, jag är som inställd på att jag ska hinna i januari, men det vet man ju inte om man hinner... Jag ska försöka få till att sy babynestet iaf så ungen har nånstans att sova. Spjälsäng har vi men den står fortfarande i sonens rum, som nån sorts uppställningsplats för lego tydligen, fast ungen inte sovit i den på ett halvår. Jag hade tänkt vi skulle montera ner den men vi kanske bara ska byta rum för den när jag tänker efter, haha!

Ja det är ju det jag tycker med, känner ju mig inte särskilt stor heller. Syns ju bakifrån på mig särskilt eftersom bebisen gillar att pressa ut mot höger höft hela tiden, har legat sp i några veckor nu. Men på bak, ben, armar och ansikte syns inget säger även de ärligaste vännerna jag har, utan att jag frågar( man vet ju vilka som bara är snälla ;)

Jag är precis en vecka efter dig, bf 15/1

Idag var jag och sonen nere på stan för fotografering, när de inte tar foton på förskolan längre så brukar vi gå varje år till en "skolfotograf" som kommer till varuhus, lite mysigt. Efteråt mötte vi upp med maken och mina föräldrar för lunch på restaurang. Och ungen som varit en FRÖJD att äta ute med sen han var mindre än ett år var plötsligt ett monster av högljuddhet och matvägran!! Och jag som redan var sänkt av foglossningssmärtan hade ju inte direkt tålamod... Vi skulle veckohandla på Maxi sen men jag gick ut lika fort som vi kom in, maken och sonen fick handla, jag satt i bilen och bölade. Så förbannat trött på foglossningen nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Låg i sängen i två timmar när vi kom hem och bara grät, sonen försökte trösta mig med sitt lördagsgodis... Stackars liten, som har en så jäkla tråkig och jobbig mamma just nu. Och i minst två månader till. Och sen kommer bebis och tar all uppmärksamhet. Fy faan... Oavsett hur mycket jag kan komma att längta efter ett barn till så ska jag ALDRIG utsätta mig själv eller mina kära för det här igen!!

Jag säger som amalie79, har du möjlighet att ringa höra med din ob/gyn eller hur det nu funkar? Jag tycker det låter helt normalt men det är så sjukt obehagligt när man inte vet, som du säger, när man vet att det är normalt så kan man ju stå ut med mycket.