BF Januari 2016 :)

Jag har också svårt att packa bb-väskan eftersom jag också lever i myskläderna jag skulle vilja packa ner! :-P Kappahl hade så sköna yogabyxor som jag levde i hela förra graviditeten men de har slutat med dem nu, annars hade jag köpt ett par nya, de jag hade blev på riktigt utslitna, hehe. Men om det inte tillstöter komplikationer kommer vi ju behöva åka hem rätt snart ändå och annars får väl maken åka och hämta grejer.

Jag har en redig förkylning på gång som satt sig på bihålorna, jag har inte tid att bli sjuk!! Om jag blir vanligt sjuk så måste jag ju ha läkarintyg direkt eftersom jag redan är 50% sjukskriven. Hoppas jag kan vila bort det på mina 50%...

BB-väska! Känns som det är en evighet till det blir aktuellt! Har ju inte BF förän den 29 jan så det är ju nästan en månads skillnad mot er som har det i början av jan. Sen har jag ställt in mig på att jag kommer gå över tiden, så 10 feb låter som ett realistiskt datum då lillan kommer komma ut! När är det dags att packa väskan egentligen? Hur många veckor innan? Hur mycket försvinner av magen direkt efter förlossningen? Är det samma mamma kläder som gäller som innan eller kommer dessa typ trilla av? Jag kan ju fortfarande ha mina vanliga byxor bara de är låga i midjan, även fast de inte är sköna. Det låter som en bra idé att köpa ett par mjuka men snygga byxor, tänker dock att de kanske bör vara av det lite tjockare slaget, dels om det är kallt på bb, men även för man kanske inte vill visa upp att man typ går omkring med en binda i samma stl som en blöja?  

Ja, tyvärr blir det lätt att det faller bort lite. Jag arbetar på FK, och är själv sjukskriven nu. Det viktiga är att du anmäler den ändrade omfattningen senast inom en vecka från första dagen du varit sjuk på heltid, annars kan de göra bedömningen att du inte får sjukpenning för mer än 7 dagar innan du anmälde det om du inte har en giltig anledning (att du låg inlagd på sjukhus bl.a.), så du får den ersättning du ska ha :)

Bm-besök idag, v 32+2. Supernormal på alla sätt och bebis ligger med huvudet nedåt.

Första gången jag blev lite besviken på min bm. Sambon var med och försökte hjälpa mig med att tala om min förlossningsrädsla. Han nämnde tom att jag trott jag ska dö. Hon kunde inte riktigt ta detta till sig, hon tycker att jag är ju så frisk och graviditeten komplikationsfri och sambon så stabil, och jag med.

Ja det är ju sant- förutom när det gäller rädslan.

Hon drog det där med att smärtan har en mening man får den största belöningen som finns, och då sa jag faktiskt att det kräver ju att man ser det så och att jag inte var säker på om jag ville ha barn ens när jag blev gravid. Men det verkade inte gå in riktigt.

Sambon höll med när vi kom ut. Det enda hon sa är att vi kan skriva ner lite av detta i v 35 om jag vill.

I v 37 ska jag träffa en annan bm men det känns lite sent att dra detta igen då, och egentligen finns det inget de kan göra. Det är ju jag som måste lösa detta.

Men jag fortsätter skriva mina brev till mina anhöriga så länge. Det kan aldrig vara fel att förbereda sig för döden, inte i dessa tider, som världen ser ut.

Breven finns redan sedan flera år, men måste uppdateras. Tex finns ett brev till mitt ex där- som jag egentligen vill han ska ha om det händer mig något, men det kan jag inte be sambon lämna över liksom

Bm-besök idag, v 32+2. Supernormal på alla sätt och bebis ligger med huvudet nedåt.

Första gången jag blev lite besviken på min bm. Sambon var med och försökte hjälpa mig med att tala om min förlossningsrädsla. Han nämnde tom att jag trott jag ska dö. Hon kunde inte riktigt ta detta till sig, hon tycker att jag är ju så frisk och graviditeten komplikationsfri och sambon så stabil, och jag med.

Ja det är ju sant- förutom när det gäller rädslan.

Hon drog det där med att smärtan har en mening man får den största belöningen som finns, och då sa jag faktiskt att det kräver ju att man ser det så och att jag inte var säker på om jag ville ha barn ens när jag blev gravid. Men det verkade inte gå in riktigt.

Sambon höll med när vi kom ut. Det enda hon sa är att vi kan skriva ner lite av detta i v 35 om jag vill.

I v 37 ska jag träffa en annan bm men det känns lite sent att dra detta igen då, och egentligen finns det inget de kan göra. Det är ju jag som måste lösa detta.

Men jag fortsätter skriva mina brev till mina anhöriga så länge. Det kan aldrig vara fel att förbereda sig för döden, inte i dessa tider, som världen ser ut.

Breven finns redan sedan flera år, men måste uppdateras. Tex finns ett brev till mitt ex där- som jag egentligen vill han ska ha om det händer mig något, men det kan jag inte be sambon lämna över liksom

Bm-besök idag, v 32+2. Supernormal på alla sätt och bebis ligger med huvudet nedåt.

Första gången jag blev lite besviken på min bm. Sambon var med och försökte hjälpa mig med att tala om min förlossningsrädsla. Han nämnde tom att jag trott jag ska dö. Hon kunde inte riktigt ta detta till sig, hon tycker att jag är ju så frisk och graviditeten komplikationsfri och sambon så stabil, och jag med.

Ja det är ju sant- förutom när det gäller rädslan.

Hon drog det där med att smärtan har en mening man får den största belöningen som finns, och då sa jag faktiskt att det kräver ju att man ser det så och att jag inte var säker på om jag ville ha barn ens när jag blev gravid. Men det verkade inte gå in riktigt.

Sambon höll med när vi kom ut. Det enda hon sa är att vi kan skriva ner lite av detta i v 35 om jag vill.

I v 37 ska jag träffa en annan bm men det känns lite sent att dra detta igen då, och egentligen finns det inget de kan göra. Det är ju jag som måste lösa detta.

Men jag fortsätter skriva mina brev till mina anhöriga så länge. Det kan aldrig vara fel att förbereda sig för döden, inte i dessa tider, som världen ser ut.

Breven finns redan sedan flera år, men måste uppdateras. Tex finns ett brev till mitt ex där- som jag egentligen vill han ska ha om det händer mig något, men det kan jag inte be sambon lämna över liksom