BF Januari 2016 :)

Tack, ni är så rara allesammans! Skönt också samtidigt med kvinnor som gjort det och man ser att de överlevt. Brukar prata med en mamma här som jag träffar via jobbet. Hon fick sitt tionde barn i våras. Brukar tänka på henne ibland, att så hemskt kan det ju inte vara för hon ser ju alltid så glad ut.

Ska fundera idag och se om jag ska ringa imorgon.

Jag är också rätt morbid och lever med tankar på döden rätt frekvent, folk brukar reagera lite konstigt ibland, hehe. Alltså jag tänker att livet och döden hänger ihop och vet att vi aldrig vet när den kommer. Men just inför förlossning så kan det bli så hämmande om rädslan blir för stor och då kan det vara skönt att prata igenom det, även om det kan vara svårt att ta med en utomstående.

Ja, det var lite dit jag ville komma i morse. För sambons skull med, för det var inte lätt för honom heller när jag bröt ihop hemma efter förlossningsfilmen ( har inte ont av att se andra gå igenom det, skulle klara att vara med på någon annans förlossning) och grät och hulkade att jag inte kan göra det där. Det var därför han ville gå med idag och försöka hjälpa mig att prata om det.

Jag brukade läsa en hel del av Jesper juul när barnen var mindre och när jag tänker tillbaka på det så hade man på ngt sätt en bättre relation med barnen på den tiden med. Och det verkar som hon Petra har lite samma tänk som honom. Funderar på att skaffa hennes bok om barns självkänsla och läsa den. Vår äldsta är verkligen en känslig person och det krävs en helt annan dialog med honom och fokus än med den yngsta. Du har så rätt i allt du skriver, tror också det är väldigt viktigt att man visar barnen att man också kan görs fel ibland och att man står för det. Hade lovat äldsta sonen att vara med honom i skolan en stund idag men har inte sovit mer än 2 timmar inatt så jag kände att jag inte riktigt orkade det, men jag förklarade för honom varför och berättade att jag förstår att han verkligen blir ledsen och besviken att jag inte klarade det idag och efter det så sa han inget mer om det, det kändes som han förstod.

Sen tror jag att mkt som händer i familjen runt omkring spelar in. Vi har haft ganska tuffa år bakom oss som påverkat både mig och min man väldigt mkt och det har säkert gjort att vi tappat bort oss själva som par och som föräldrar lite på vägen. Men mkt har vänt nu och vi är på väg tillbaka och jag hoppas att det ska påverka barnen positivt också.

Många säger att deras tredje barn band ihop familjen på något speciellt sätt och jag hoppas att denna lilla krabat kan göra samma sak med vår familj. Låter som vi skaffar barn för att binda ihop familjen men så är det ju inte. Det som är så härligt är att pojkarna längtar verkligen lika mkt som jag och min man och dem är så intresserade av att veta och undrar mkt hela tiden. Så det känns oerhört bra att de inte ser det som ngn som ska konkurrera med dom. Sen förstår jag att det givetvis kommer bli tufft för dem äldre barnen också ibland.

Åh gumman, jag har själv flyttat två gånger själv till nya länder. Det är skit jobbigt de första månaderna, speciellt om du inte har någon naturlig anknytning att träffa människor på. Det är lite som en flaskhals, det svåra är att hitta en person man kan umgås med, när man väl gjort det så brukar man lära känna två personer till genom den första och sen två personer till genom varje ny person man lär känna.

Det blev säkert bara nåt fel med numret. Jag har ingen aning om vad alla andra kvinnor har för sig om dagarna, men jag misstänker att en del jobbar och andra är hemma och då fördriver sin tid med antingen shopping, träning eller typ hänger på nåt fik? Vad jag vet generellt om amerikaner är att de ska vara lätta att lära känna ytligt men svårare att bli vän med. Tvärtemot oss svenskar med andra ord. Så mitt råd är att börja prata med alla du träffar och se till att hänga på de ställena kvinnor i din ålder i typ samma situation hänger. Kanske är någon lekpark ett bra ställe att sitta och plugga på?