BF Januari 2016 :)

Jag trodde verkligen på det efter rul att det är en liten tjej, men nu är det så länge sedan man var på rul och sista veckorna har jag liksom fått en oro i kroppen där jag hela tiden tänker att Gud, tänk om det faktiskt inte är en liten flicka. Jag var helt inställd på en pojke till innan rul men nu känner jag bara en konstig oro. Könet spelar ju såklart ingen roll men nu är man ju lite inställd på att det är en flicka så jag är nog mest orolig över hur min egen reaktion skulle bli om det är en pojk. Nu har jag ju köpt rosa :-O

Var på vanlig kontroll hos BM i dag. Tog upp att jag haft väldigt ont i högra revbenen ett bra tag nu och att jag upplever att jag får svårt att andas. Och att jag sedan i torsdags svimmat tre gånger av att jag inte får luft.

Det blev en väldans fart på henne. Extra prover togs, hon diskuterade fram och tillbaka med läkaren. Det slutade med att jag ska åka till förlossningen i morgon. Och minsta lilla känning ska jag åka in akut.

Fick inte veta alls vad som kommer att ske i morgon. Kan inte riktigt låta bli att bli väldigt nervös och lite orolig. Är bara i 33+1 just nu. Bf 9/1. Hoppas på att bebisen får stanna så länge som möjligt i alla fall.

Detta med föräldraledighet trodde vi vi hade bestämt någorlunda men nu ska vi nog tänka om lite. Mannen fick ju reda på att han inte kommer kunna jobba något extra alls under hösten om han går hem på föräldraledighet, även om hans chef vill så tillåter nog inte personalavdelningen det.

Han säger att han vill vara hemma på heltid men egentligen tror jag inte att han skulle må bra av att gå hemma i åtta månader- och jag förstår honom för jah tycker också det är svårt.

Så nu går diskussionen som så att minska heltidsledigheterna och sedan jobba halva veckan var eller något sådant. Jag gillar tanken som det känns just nu, men min sambo är så rädd för vad "alla andra" ska tycka. Jag säger skit i det, bara det funkar för vår familj. Jag pratade med en kvinna häromdagen, som jag sitter i en samarbetsgrupp med, hon var också lite äldre när hon fick sina barn och med första barnet hade hon börjat jobba 50% när första var 4 månader. Mannen hade varit hemma på heltid från början och de hade använt sig av den tydligen vad jag förstod lagstadgade rätten att ta amningspaus på jobbet. Hon tjänade mycket mer än sin man, så detta hade varit jättebra för dem på alla sätt. DET kanske jag inte är sugen på, att jobba så tidigt, men man får fundera lite.

Var på vanlig kontroll hos BM i dag. Tog upp att jag haft väldigt ont i högra revbenen ett bra tag nu och att jag upplever att jag får svårt att andas. Och att jag sedan i torsdags svimmat tre gånger av att jag inte får luft.

Det blev en väldans fart på henne. Extra prover togs, hon diskuterade fram och tillbaka med läkaren. Det slutade med att jag ska åka till förlossningen i morgon. Och minsta lilla känning ska jag åka in akut.

Fick inte veta alls vad som kommer att ske i morgon. Kan inte riktigt låta bli att bli väldigt nervös och lite orolig. Är bara i 33+1 just nu. Bf 9/1. Hoppas på att bebisen får stanna så länge som möjligt i alla fall.

Vi har provat båda varianterna. Med första barnet var jag hemma i ett år sedan delade vi upp arbetsveckan och tog halva var. Med andra barnet tog vi 7 månader var och sedan dagis. Den första varianten var bäst för oss. Min man mådde inte bra av att vara hemma så länge, han hade inget socialt umgänge alls om dagarna. Blev lite av en kris för oss och jag mådde bara dåligt av att jobba när jag visste att han hellre skulle jobbat. Han är en kanonpappa och mycket närvarande med barnen men detta upplägg passade inte.

Denna gången ska jag vara hemma på heltid i ett år och sedan ska vi dela upp veckan och ta 3/2 dagar var under hela våren. Vem som jobbar tre respektive två har vi inte bestämt men jag tror han får vara hemma tre om vi ska få ihop dagarna.