BF Januari 2016 :)

Hej på er!

Har tagit en paus härifrån och fokuserat på det nya livet med bebis. Har läst lite då och då men har missat massor av det ni skrivit så jag är ledsen on jag missar att säga grattis om någon mer fått bebis.

Seven- vilken fruktansvärd upplevelse du fått genomgå. Du är stark son kämpar på i ett främmande land utan nära och kära hos dig.

Amalie- samma till dig. Du verkar fixa det bra trots en tuff start. Det är omvälvande att få bebis även om allt gått bra så ge det tid.

Wime06- skönt att ni är utskrivna och att w växer fint.

Här är det bebisbubbla på alla sätt och vis. Känns nästan provocerande att skriva när jag vet hur flera av er har det men det är bara så underbart! Ja jag är trött, men samtidigt så lycklig över detta underbara lilla mirakel.

Dock är det en sak som får mig att stressa ihjäl mig inombords och jag hoppas att någon av er kan komma med råd/erfarenheter. Just nu samsover jag med dottern. Jag ammar liggande och både hon och jag somnar ifrån det hela. Det leder till att hon ligger i princip hela natten vid mina bröst. Är så rädd för psd då jag fått höra att man ska undvika samsovning. Jag försökte med babynestet i natt men det är helt omöjligt att få henne att ligga där. Hon vill ligga på mig helst. Är det någon annan av er som sover nära som kan lugna mig att det inte är farligt? Eller borde jag jobba på att få henne att ligga själv?

Nu har jag kommit upp liiite över vattenytan och orkat gå in här igen och läsa och blev så glad att du ändå verkar tycka att det mesta gått bra efter omständigheterna! Det var en stor pojke så kanske inte så konstigt egentligen att det blev en sådan påfrestning, men det är ju inte alltid lättare att hantera något som händer bara för att det är logiskt att det blev så. Du är så stark som tog dig igenom allt trots att du var så rädd!

Just detta med att efter en helt komplikationsfri graviditet få en svår förlossning och känna sig svag och orörlig, "hospitaliserad", tyckte/tycker jag är fruktansvärt för jag var när det kom till kritan helt oförberedd på det även om jag rent intellektuellt hade sagt till mig själv flera gånger under graviditetens slutskede att alla graviditeter är olika och att man inte kan veta hur ens egen förlossning kommer gå.

Jag har hjälpt till att plocka lite här hemma efter att vi kommit hem men kom på mig själv med att böja mig (som jag inte får efter snittet) bara för att jag vill försöka komma tillbaka till det normala. Bara en sådan sak som att jag alltid brukar gå jättesnabbt jämfört med andra och nu kan vi bara gå 5-15 minuter en gång per dag, dels för att han vill amma hela tiden (mellan 11-15.30 igår ammade han en gång i timmen) och dels för att jag har så ont i magen att jag måste gå superlångsamt och pausa efter en stund. Det känns så jobbigt för jag hade ändå förväntat mig en relativt smidig förlossning och återhämtning eftersom jag hade en så lätt graviditet. Skriver mer i ett eget inlägg men ville skriva till dig först för vi verkar ju haft det så lika innan vi fick barn. Hoppas du känner dig starkare snart!

Skönt att höra att fler gör som jag även om jag ändå är kluven till om det är rätt eller ej. Med första barnet var jag jätteduktig på att sitta upp och amma och få henne att sova i egen säng. Med nr 2 samsov jag mest för att ens orka tillvaron med två små. Men jag tycker även att samsovning är supermysigt även om oron finns där. Samtidigt är man kanske orolig oavsett när de är såhär små. Jo nykter och rökfri är jag. Täcke har vi på oss för det är ju så kallt...

Apropå napp. Har ni börjat med det ännu? Jag provade i natt när hon snuttat i timmar och jag började bli öm. Hon tog den direkt och somnade nöjd. Tänker bara att den inte ska konkurrera ut amningen. I morgon ska vi dock få hembesök av BVC sköterskan så då hoppas vikten är bra så man få kvitto på att amningen funkar.

Redo för att gå ut i 20 minus!? Alltså jag fattar inte magen faktiskt kan bli större än så här... 12 dagar kvar till bf!

Förstår att du blir fruktansvärt orolig! Hoppas på att de ringer och säger att allt är som det ska nu. Och att ni alla får sova och känner er pigga och krya imorgon.

Stackars liten, hoppas inte febern stiger utan att det blir bättre och att det inte är ngt.

Det är klart man blir orolig för sina små när dem blir sjuka.

Min lilla snutta ligger just nu och bråkar vid bröstet, nu har hon tagit båda och är tillbaka på första bröstet igen. Vet inte om det är amningsnappen som stör henne eller vad hon håller på med egentligen.

Denna amningsnappen gör mig högst tveksam till denna amning just nu, jag hatar den, den fäster skitdåligt och hon bara sliter bort den när hon är ivrig och man måste liksom hela tiden hålla den på plats innan hon sugit en stund. Det känns som att den just nu bara förstör hela amningen. Jag vill kunna känna att amningen flyter men den där förbaskade nappen gör att det absolut inte flyter på. Bara krångligt.

Som igår när vi var hos svärisarna och hon skulle amma, då ska man hålla på och krångla med en jävla napp och få den på plats, och så trillar den av och det känns så jäkla utblottande att sitta och försöka få dit den med båda händerna innan man kan lägga till ungen liksom. Har försökt utan men det funkar inte, hon får inget tag, jag är alldeles för platt, har även testat att ta bort den när hon sugit en stund så vårtan liksom åkt ut lite men det funkar inte iallafall.

Förlåt för gnälligt inlägg.

Vi håller på än, nu är vi tillbaka på bröst nr 2 efter en flaska ersättning och lite rumpbuffande, så mätt borde hon vara iallafall, nu är det nog bara tröst och någonstans att somna hon är ute efter.

Så kunde jag också känna i början när hon sög att jag nästan blev illamående. Det har säkert lite och göra med att kroppen är ovan vid att ngn suger på brösten. Hoppas det blir bättre för dig.