BF Januari 2016 :)
Nu är vi hemma å sambon är å hämtar storasyster! Jag är som ett litet barn på julafton! Längtar ihjäl mig efter henne!!
Nu är vi hemma å sambon är å hämtar storasyster! Jag är som ett litet barn på julafton! Längtar ihjäl mig efter henne!!
Jaa hormonerna är verkligen igång, även om det inte är riktigt dags för tredagarsgråten än. Men den här bilden som jag nu har som bakgrund i mobilen får mig typ att gråta varje gång. Skit samma att bebis knappt syns liksom, haha!
Hälsningar från oss <3 två timmar på förlossningen sen blev det en raket. Latensfasen hemma därför det bs lite oregelbundet. Vs öppen 3 cm när jag kom in kl 17 å hon föddes 18.58 :)
Och nu sover Arvid och jag kan inte sova. Det går inte att sova när han sover, sov en stund i kväll men nu är det kört.
Och då i mörkret kommer allting man inte vill tänka på. Jag vill sova. Sova mer än två timmar på natten. Det är grinigt och otacksamt att säga så men jag är så trött att jag inte är trött längre. Ingen mening att sova för han vaknar snart ändå.
Jag hatar att ligga kvar med persiennerna nere när klockan är 11 på förmiddagen.
Men jag älskar honom. Som i eftermiddags var det så mysigt, han sov middag på min arm i sängen.
Du har rätt i att jag måste prata med den där psykologen igen. Jag vill bli nöjd och glad. Nöja mig med honom just nu, för han behöver mig nu. Men jag vill så mycket annat också. Precis som jag var tvungen att acceptera att förlossningen skulle komma vare sig jag ville eller inte så måste någon hjälpa mig acceptera att det här är mitt liv just nu.
Försökte lyfta frågan med föräldraledighet med sambon men inser att det kanske inte är läge just nu. Att man kanske kunde minska heltidsledigheterna lite för oss båda. Kanske kunde få börja jobba någon dag i veckan lite tidigsre. Jag tror jag skulle må bra om jag fick lite grann av allt. Men inte läge nu, han tycker vi ska hålla oss till planen. Detta måste sätta sig först, jag måste testa att vara ensam och föräldraledig ett tag.
Lille korv, jag vill att det ska räcka med dig. Jag vill vara världens bästa mamma för dig. Men det är jag inte när jag ligger varm och svettig och bara gråter i mörkret.
Förlåt mina inlägg men allting är verkligen ytterligheter just nu. Ska ta kontakt med psykologen i veckan igen.
Grattis till alla fina bebisar i tråden! Snart är alla här, vad hände liksom:)
Amalie: när var det Arvid föddes? För jag tyckte att första veckan var helt nattsvart men nu fyller min skrutt två veckor på fredag och det känns bättre. Många behöver ju minst första månaden på sig att vänja sig vid den nya tillvaron så om du känner likadant när han är en månad kan du ju ta upp det igen för då har du ju känt efter och provat.
Har din sambo börjat jobba igen, eller när börjar han? Vår son föddes 8/1 och min man blir hemma januari ut, sedan kommer min mamma i två veckor, känns skönt särskilt som jag fortfarande inte kan böja mig pga kejsarsnittet.
Jag tycker också tidig förskolestart pch kortare dagar verkar bättre än sen start och långa dagar, om man inte har lyxen att ge sen start OCH korta dagar. Det här barnet kommer vi skola i i augusti 2017 när vi kommer hem men många tycker ju att runt 1,5 år är en dum ålder att skola in i för att barnen har någon slags separationsfas runt den tiden så det vore bättre ett tag innan eller efter, men jag vet inte hur mycket innan eller efter det skulle behöva vara för att undvika den.
Nu ligger vi och äter och kollar på Seinfeld-avsnittet med Seven Costanza :D
Jag tror jag har fått mjölkstockning i höger bröst, det väääärker ngt hemskt. Sen ibland kommer det som stötar så hela bröstet bara spänner sig och gör apont. Det är såna här saker som gör att jag ångrar att jag ammar. Jag hatar mjölkstockning. Det är viiiidrigt!!
Ha ha ha ;)
Igår var det äntligen min tur! Pinvärkar från 9 på förmiddagen, jobbigare framåt kl 16, kom in 17.30, vattnet gick med ett splash kl 18.45 och 19.09 kom en liten kille på 3405g och 53 cm!
Han har mest bara ätit, bajsat och sovit sedan dess.
Än har väl inte verkligheten kommit ikapp riktigt men hittills känns det helt underbart att kunna andas, böja mig, ligga på rygg, äta... Sova har jag däremot inte lyckats med, alldeles för mycket adrenalin och fascination över det nya lilla livet för att kunna slappna av!
Fasen vad gnällig jag känner mig. Tycker allt börjat gå så bra nu till det där jävla bröstet började krångla. Är fortfarande öm men mindre än igår. Men sen i em har jag fått sådan fruktansvärd värk i ryggen. Det är liksom alldeles ömt när man berör ryggen och svanken. Kan knappt stå upp en längre stund. Sen är jag öm vid revbenen. Vet inte om man legat illa när jag ammat eller vad det
är men ont gör det och jag vill bara att det ska försvinna nu. Huvudvärken är också kvar men mindre. Suck!!
Ska försöka sova nu medan Lilla W faktiskt ligger i nästet i sin säng och sover. Hör henne snusa så gott.