Han delar sovrum med sin dotter!

Göra och göra. Jag ställer inga krav på att han ska göra någonting i nuläget. Däremot kommer jag ju prata med honom och se hur han tänker, skulle han visa sig vara lika rabiat som vissa i tråden, typ att han alltid tänker bo i den lägenheten och alltid tänker dela rum med sin dotter så är det ju givetvis ingen ide att vi fortsätter det hela. Jag tror dock inte att så är fallet eftersom han är en vettig person. Det som är intressant är ju vad han har för tidsperspektiv på saker och ting.

Hur länge till?
Svar: vet ej.

Vad hade du tänkt dig att få för svar?

Vi har nog inte läst samma tråd, ingen har varit rabiat.

Nu är det ju faktiskt inte enbart min påhittade norm eftersom man per definition ses som trångbodd om inte barnen har egna rum. Min definition är faktiskt mer generös eftersom jag anser att barn upp till åtminstone 7-8 års ålder kan dela rum med varandra (åtminstone om de är något jämna i ålder). Att en förälder delar rum med sitt barn tycker jag däremot är att vara trångbodd. Den uppfattningen delar både SCB och Eurostat. Läs på lite innan du uttalar dig om mognad och livserfarenhet.  

Men du missar att man visst kan ha ordnad ekonomi fast man är trångbodd. Han kanske vill bo där han bor pga dottern, inte pga dålig ekonomi.

Men då förstår jag ännu mindre, du dissar honom totalt, vad ser du hos honom?

TS - ni har precis träffats och hittills har det väl knappast funnits ngn anledning för honom att INTE dela rum med dottern? Eller har du tänkt att ni ska flytta ihop imorgon?

Ja. Det är normalt att man som singelförälder delar rum med sin åttaåring. Det anses faktiskt nog bland de flesta inte ovanligt att man samsover längre ändå även i kärnfamiljer...

Nej. Jag tycker inte att man måste ses vv "hur länge som helst".. Men det innebär INTE att du efter en "kort tid" skall kasta ut barnet från pappans rum.. Väljer ni att flytta ihop i framtiden kan det vara dags att se över om flickan behöver ett eget rum (med tillåtelse att komma in vid mardrömmar tex) men så länge ni bara träffas så är det överhuvudtaget inte ngt du bör lägga dig i. Du behöver ju inte sova över i början när du inte känner dottern. Och ett alternativ är ju att ni bäddar åt dig på soffan...

Sex kan man ha på en massa andra ställen än i sovrummet du vet ;)

Måste ni dela rum om ni skulle flytta ihop då? Det är ju skillnad att bo ihop o sova över ibland liksom...

Eh...TS! Ärligt talat! Så som du resonerar så hoppas jag för killen i fråga och hans dotters skull att ni två inte fortsätter tillsammans. Det vore allt igenom fel!! Du verkar tycka att han är dum i huvudet som delar rum med sin dotter. Jag som ensamstående mamma till två barn ska säga dig att min syn på situationen är ingen annan än att han verkar vara en mysig pappa som inte tänker egoistiskt( typ i stil med: vad ska nya flickvännen tycka om detta om jag träffar någon?) och som säkert gör något som uppskattas av dottern. Om du tycker att han inte har tillräckligt med ekonomiska resurser, så ja! Då har du ju redan gjort ditt val. Släpp honom nu och låt han leva som han vill.

Jag är singel och samsover med min 4-åring. Han har ett eget rum men vill sova med mig. Jag skulle aldrig kasta ut honom från sängen för att jag träffar en ny kille. Killen jag dejtade sist sov med oss i sängen och var helt ok med det. Mitt barn går alltid först, så är det bara. Kan inte du ta det som det är så tror jag inte att du är redo att vara seriös med någon som har barn.