Han delar sovrum med sin dotter!

Nu vet inte jag hur situationen var när han skaffade barn, men oftast är man då TVÅ personer som kan dela på utgifterna och då funderar man inte på hur det skulle vara om man blev ensamstående med en betydligt tajtare ekonomi.

I nästa andetag skriver du att man ska rätta munnen efter matsäcken, MEN man ska tydligen inte göra det i den här mannens fall. I något tidigare inlägg skriver du att du förstår att pappan vill bo nära barnens skola, men i detta inlägget tycker du det är helt normalt att pappan skulle flytta ut till ett billigare område bara för att han ska ha en större lägenhet (som passar dig bättre). Hur ska du ha det egentligen????

Oftast sker separationer ganska snabbt och det är ju inte direkt att det står billigare lägenheter och bara väntar på hyresgäster. Så detta kanske var det bästa pappan fick tag på och sedan har det inte funnits någon anledning att flytta. För pappan med barnet funkar det säkert alldeles ypperligt med en 2:a, medan du är bortskämd med eget rum kanske redan när du kom hem från bb låter det som.

Min sambo bodde i en tvåa med sin dotter när vi sågs. Han hade inte så stort vardagsrum, men fick plats med en soffa och en säng där, så dottern fick eget rum. Nu träffades vi mest hos oss inne i stan och hans dotter var nyfiken på mig tidigare än jag tänkt mig, så det slutade med att hon sov på soffan vh när hon var hos pappan. Så allt går att lösa bara man vill.

Sedan har ju inte alla barn behov av eget rum. Våra barn delar rum, men hänger minst lika mycket ute i vardagsrummet. Så du får väl fråga om han kan tänka sig att flytta ut sin säng i vardagsrummet ... Att ni redan skulle flytta ihop är väl lite väl tidigt. När vi träffades samsov jag med min 1,5-åring. Det kändes lite knäppt när hon ramlade ner i sängen när vi hade sex, men det hände ju inte varje gång. Jag hade en bredare säng direkt på golvet och en på ben, därav nivåskillnaden.

Så ni får väl prata om en möjlig framtid, så får du se var han står eller hur han tänker sig att livet ser ut inom några år. Däremot kan du inte kräva att de ska möblera om och ändra allt efter dina önskemål/krav.

Ja, det känns som ts är lite enkelspårig. Alla lever på olika sätt och det finns väl inget sätt som är klart rätt vad det än gäller i livet. Det låter lite konservativt att anse att det som passar en nödvändigtvis passar andra. Det handlar väl om att vara flexibel och försöka lösa problem utifrån situationen. Se lösning istället för problem och inte överanalysera för mycket.

Ja, och jag är 35 år och skulle inte ha det minsta problem med att sova på en ikea-soffa i killen-jag-älskars vardagsrum utan skulle bara vara småkär och glad över att äntligen hitta honom.

Men om det inte funkar för dig så finns det säkert andra tjejer som med glädje gillar läget.

Förstår inte heller varför du inte skulle kunna tänka dig att träffa en kille som är 5 år äldre men det är en annan diskussion. 5 år upp eller ner kvittar väl liksom.

Allt sådant kan slås sönder vid en skillsmässa. Det är inte ovanligt att gå från ett förhållande med lån kvar på något man inte längre äger. Advokater är inte gratis, osv.

Jag tycker inte det är konstigt att han i dagsläget delar rum med dottern. Kommer ni så långt att ni pratar om att flytta ihop, så kommer det (förhoppningsvis) att ändras.
Men däremot så kan du va ärlig om han ber dig sova över hos honom när dottern är där, och säga att du inte vill och att du inte känner dig bekväm med det.

Har flera vänner som bor i sina vardagsrum så att barnen skall få egna rum (eller ett rum att dela med ett syskon/bonussyskon).

Min bonus har hos sin mamma ett eget rum. Så har även hennes bror. Deras mamma däremot sover i vardagsrummet. SÅ billigt är det inte med en fyra...

Ett par andra vänner hade båda barn från tidigare förhållanden. De sover i vardagsrummet och deras barn har varsitt rum. Osv.

Det är ganska självcentrerad att utgå från att alla lever som du och dina vänner...

Eller så har du hittat en kille som lyssnar på sitt barns behov (om det nu är därför de delar sovrum).

Min dotter sover i samma rum som sin pappa när hon är hos honom. Hon är åtta år. Han har en sambo och hon sover självklart jämte honom i sängen. Men de har inte sex när dottern sover där. Tror inte ens de rör varandra utan bara ligger bredvid varandra och sover. Det är väl inget konstigt med det? Vi är camping-folk och även om dottern har eget rum här hos mig, spenderar vi ofta hela somrarna i husvagn och då sover hela familjen (jag, min man och dottern) i ett och samma rum.

Men du - du säger att det är normalt att singelföräldrar delar rum med sina barn men att det NOG inte anses ovanligt att samsova länge även i kärnfamiljer. Hör du inte själv hur lustigt detta låter? Att om det kommer in en utomstående part i ska den acceptera att samsova med någon annans barn - något som inte alls är lika vanligt i kärnfamiljer. Det är ju lite märkligt att någon som inte är barnets förälder tydligen i högre utsträckning skall acceptera någon slags samsovning än barnens egna föräldrar...! 

Tror att jag sov med mina föräldrar upp till mellanstadiet. Alla barn och familjer är olika - ser ingenting ovanligt med att en åttaåring sover i samma rum som en förälder.

Ja. Självklart. Inte 17 skulle jag lämna min egen lägenhet för att flytta ihop med någon och bo i ett eget rum, alternativt, som föreslås av många här, i vardagsrummet (!), för att min sambo (?) skall sova tillsammans med sitt barn som väl vid det laget närmar sig mellanstadieålder. Är du verkligen allvarlig när du föreslår sådant? Rekommenderar du ett sådant arrangemang även för en kärnfamilj, dvs att föräldrarna inte delar sovrum utan sover med barnen? Lever du själv så?