Carabellis kusp skrev 2016-01-31 18:54:53 följande:
Jag håller med dig i det mesta du skriver, men några undantag. Allmän förskola är från 3 års ålder och jag uppfattar att min 3-åring nog skulle sakna på både alla aktiviteter med målande, sång, pyssel, utevistelse i grupp osv om jag tog henne ur förskolan. Dock vore ju inte detta ett problem om alla hade sina stora barn hemma, för då skulle öppna förskolan innehålla mycket mer socialt samspel och anpassade aktiviteter för 2-5-åringar. Inte en enda unge över 2 år dök upp på ÖF under det dryga halvåret jag gick där förutom när förskolorna hade planeringsdag.
Ah, yes, du har ju rätt - jag minns fel! Det är ju från tre år. Och ja, jag tyckte att det var grymt trist att fler inte valde att ha sina stora barn hemma - på ÖF var det ju mest bebisar under året.. Men jag lyckades hitta några sammanhang där det faktiskt fanns större barn. Kyrkans ÖF hade nästan alltid större barn, och dit gick också ofta kommunens dagmammor - med större barn. En Ur och Skur gjorde alltid sin utflykt en av dagarna till en skogslekpark, och då brukade dagmammorna passa på att gå dit och också grilla korv och så, och då gick vi också dit. Men visst krävde det en hel del efterforskning och extrajobb för att hitta lekkamrater till dottern Och en hel del "flängande" till Kulturhuset, museernas barnaktiviteter, barnrytmik, barndans etc. för att hon skulle få göra aktiviteter som stimulerade och roade.
Sen beror det ju säkert på barn och barn. Vår dotter började på dagis när hon var två, hade bara gått ett halvår när jag blev sjukskriven och hon började vara hemma och sen var hon ledig I tre månader över sommaren. Hon accepterade dagis, men saknade det inte alls när hon slapp gå dit.
Egentligen vänder jag mig nog mest mot normen att storasyskon ska vara I barnomsorg är det normala, när jag tycker att det är tvärtom. Familjen måste ju vara utgångsläget och barnomsorg nåt som kan läggas till on top så att säga.