BF april 2016
Hej!
Ja, då var det dags igen :) Andra barnet för oss, plussade i förrgår. Nervöst men väldigt spännande. Men hur orkar man en 2-åring samtidigt?;)
Några fler som precis plussat?
-
-
Svar på tråden BF april 2016
-
Hoppar också in här :) plussade idag, första barnet, har anat i nån vecka då jag mått lite små illa, brösten känns som dom ska spricka, blir yr när jag ställer mig och jag kunde inte direkt kontrollera mina känslor när jag inte fick på mina jeans haha. Det var inte förrän idag som illamåendet verkligen kändes av och då tyckte jag det var dags att göra ett test och det visade sig tydligt :) enligt appar är jag beräknad 22/4, v.5+4.
-
Jag hoppar också in här :) Min man och jag har försökt bli gravida i 3 år och i lördags plussade vi äntligen! Jag är i vecka 6 och vi är i sjunde himlen, men självklart lite försiktiga i vår glädje inför denna kritiska period.
-
Ingenting. Jag fick åka upp då jag fick feber och ont men dom kunde bara se början till en graviditet inget annat, men det va iaf i livmodern så allt lugnt.Solstrålen1988 skrev 2015-08-26 18:48:23 följande:
Hur mycket bör man se på ett vul/ul i v5+1?
-
Välkommen hit och beklagar att du fått gå igenom något så hemskt. Vi verkar vara många här med samma hemska i bagaget tyvärr. Jag var med om precis samma sak som du, fast i vecka 13, också i början på maj och skulle också haft bf i november, dock dog fostret först runt v 10/11. Så jag vet precis vad du gått och går igenom. Har du inte kunnat kontakta någon privat gyn för ultraljud? Det gjorde jag, skulle aldrig kunna stå ut till KUB igen, och jag orkade inte vänta på mvc då min bm (som är väldigt empatisk iochförsig och erbjöd sig att skicka remiss till tidigt ultraljud) var på semester och vid det laget jag fick tag på henne hade jag redan hunnit med ett Vul hos privat gyn. Jag gjorde ett förra veckan i v 8, och då såg jag hjärtat slå men fick ett nytt i v 11 pga att fostret dog så sent sist, så jag kan inte slappna av alls ännu. Likt dig är jag också orolig över att mina symptom kommer och går, var hemskt illamående fram till v mitten på v 8 och kunde inte äta något alls och sen försvann det över en natt helt plötsligt, men mår lite småilla till och från och kräktes en gång till i måndags så det håller hoppet uppe. Dock vet jag från tidigare lyckad graviditet att det är vanligt att symptom både kommer och går och försvinner om det är till någon tröst. Hade du inga symptom sist heller vid ditt MA? Håller tummarna för att det går vägen för dig (och mig och oss alla) denna gång!tilda89 skrev 2015-08-26 18:40:06 följande:
Hej! Jag hoppar också in här och håller tummarna för att det ska gå vägen den här gången. Fick ett missfall (ma) i början på maj då vi skulle varit i vecka 14. Barnet hade dött redan någon gång v.5-7 och det blev en enorm chock för mig och pojkvännen. Skulle ha varit första barnet och kommit nu i början på november.
Blev gravid igen i mitten på juli och är enligt appar och senaste mensen beräknad till 8:e april, är alltså i vecka 8 nu och går in i vecka 9 på lördag. Har inte vågat glädjas åt graviditeten då jag fick upp hoppat vid illamående v.6 och 7 för att sedan tvärt bli av med det helt samma dag som jag gick in i v.8 (i lördags). Fortfarande spårlöst borta. Hört att sånt kan komma och gå men kan inte låta bli att tro att det barkar mot missfall igen...
Är svullen om magen och gasig, varit förstoppad sedan äl fram tills denna vecka då jag äntligen får gå på toa någorlunda regelbundet och problemfritt (positivt eller ytterligare ett varningstecken?). Annars få krämpor/inga. Mitt humör är milt som smör, vilket det var förra gången också. Utebliven PMS var ett av mina första tecken på graviditet. Ett par enstaka finnar och grymt ömma bröstvårtor om jag är kall, that's it. Har ingen normal graviditet att jämföra med så vet inte om jag borde vara orolig? Ringde barnmorskemottagningen och berättade om ma och bad om tidigt VUL men blev toknekad och hånad, får komma på inskrivning v.11 (14 september) vilket känns sent. Med ma i bagaget kan man inte låta bli att oroa sig och jag tänker ofta att det kanske inte finns något liv där inne.
-
Hej! Oj vad jag känner igen mig i dig! Jag går in i vecka 9 på söndag så vi ligger lika i tid också.tilda89 skrev 2015-08-26 18:40:06 följande:Hej! Jag hoppar också in här och håller tummarna för att det ska gå vägen den här gången. Fick ett missfall (ma) i början på maj då vi skulle varit i vecka 14. Barnet hade dött redan någon gång v.5-7 och det blev en enorm chock för mig och pojkvännen. Skulle ha varit första barnet och kommit nu i början på november.
Blev gravid igen i mitten på juli och är enligt appar och senaste mensen beräknad till 8:e april, är alltså i vecka 8 nu och går in i vecka 9 på lördag. Har inte vågat glädjas åt graviditeten då jag fick upp hoppat vid illamående v.6 och 7 för att sedan tvärt bli av med det helt samma dag som jag gick in i v.8 (i lördags). Fortfarande spårlöst borta. Hört att sånt kan komma och gå men kan inte låta bli att tro att det barkar mot missfall igen...
Är svullen om magen och gasig, varit förstoppad sedan äl fram tills denna vecka då jag äntligen får gå på toa någorlunda regelbundet och problemfritt (positivt eller ytterligare ett varningstecken?). Annars få krämpor/inga. Mitt humör är milt som smör, vilket det var förra gången också. Utebliven PMS var ett av mina första tecken på graviditet. Ett par enstaka finnar och grymt ömma bröstvårtor om jag är kall, that's it. Har ingen normal graviditet att jämföra med så vet inte om jag borde vara orolig? Ringde barnmorskemottagningen och berättade om ma och bad om tidigt VUL men blev toknekad och hånad, får komma på inskrivning v.11 (14 september) vilket känns sent. Med ma i bagaget kan man inte låta bli att oroa sig och jag tänker ofta att det kanske inte finns något liv där inne.
Liksom du så försvann ALLA symtom när jag gick in i vecka 8. Mått illa i ett par veckor och även kräkts. Först var det skönt att slippa illamåendet men när allt annat också försvann så blev jag nojjig. Har även som du ett MA i bagaget, i vecka 12 för mig. Detsamma gäller magen. Varit näst intill förstoppad men det är jag långt ifrån nu :-/
Ringde iaf och bokade tid till inskrivning idag. Berättade då att jag förra veckan hade blödningar i 4 dagar och varit till gynakuten och fått bekräftat att det ser bra ut (men det fick jag även med mitt MA så det ger mig inga garantier) men att ALLA symtom försvunnit och jag känner ingenting. Så hon sa direkt "ok, men då borde du undersökas" och jag fick en till VUL på måndag.
Kan du inte ringa någon annanstans och fråga om du får komma in på ett tidigt VUL? Jättejobbigt att gå och vänta så här.
Och hmm, nu börjar jag nästan tycka att jag känner mig illamående igen. Samtidigt så känner man efter så mycket så man vet ju inte vad som är på riktigt och inbillning. -
Jag kände mig också "normal" men så pang bom världens största svullomage. Hjälp! Hoppas det bara var plommonen jag åt på förmiddagen. HihiPauliina skrev 2015-08-26 08:37:30 följande:
Nu har de gått några dagar utan illamående och magen är inte alls lika uppblåst. Nästan så man känner sig "normal" :)
-
Hej allihop! Idag fick jag ett samtal av BM.. de har skickat remiss till ett sjukhus för min blodsjukdom jag har. Lite läskigt men men... hoppas de kollar så allt är bra
-
Åh ett stort grattis till plusset :) Hur mår du (förutom svävande på de rosa molnen ;) )jezzz skrev 2015-08-26 19:47:52 följande:
Jag hoppar också in här :) Min man och jag har försökt bli gravida i 3 år och i lördags plussade vi äntligen! Jag är i vecka 6 och vi är i sjunde himlen, men självklart lite försiktiga i vår glädje inför denna kritiska period.
-
Är i v 7+1 idag. Hade värsta bakslaget igår och kände att detta inte kommer gå vägen.
Men idag är jag på bättre humör. Jag blev iallafall gravid utan hjälp och vi lyckades efter 1 års oskyddat så kommer vi få till det igen om det skiter sig denna gång.
Knäppa jag gjorde ett test idag med. :) kände mig så dum efteråt. Men så skönt att se det där extra strecket på stickan.
Med första barnet var jag inte ett dugg orolig men då var jag ung (12 år sedan). Men nu på andra är jag helt förstörd vissa dagar.
Ville bara skriva av mig lite. -
Jag är likadan. Första barnet var jag ko-lugn. Men då blev vi gravida på första försöket så jag hann nog inte bli nervös. Nu tog det ett år med ett missfall på vägen. Vissa dagar vågar jag knappt gå på toa för att jag är rädd att se blod. Andra dagar är jag lugn i och med att jag har många symtom.
Lia_78 skrev 2015-08-26 23:12:42 följande:Är i v 7+1 idag. Hade värsta bakslaget igår och kände att detta inte kommer gå vägen.
Men idag är jag på bättre humör. Jag blev iallafall gravid utan hjälp och vi lyckades efter 1 års oskyddat så kommer vi få till det igen om det skiter sig denna gång.
Knäppa jag gjorde ett test idag med. :) kände mig så dum efteråt. Men så skönt att se det där extra strecket på stickan.
Med första barnet var jag inte ett dugg orolig men då var jag ung (12 år sedan). Men nu på andra är jag helt förstörd vissa dagar.
Ville bara skriva av mig lite.