BF april 2016

Så var min sambo också först. Jag fick tjata hål i huvudet på honom innan jag fick ok att berätta för min mamma. Och att få honom att gå med på att berätta för hans föräldrar var ännu värre, var nästan som att han var rädd för att dom skulle tycka att vi gör fel. Men det vara bara glädjetårar och kramar och nu är det han som längtar mest fter att berätta för sin bästa vän. Vilket jag förstår, vännens flickvän är 3 månader före mig i sin graviditet, så himla kul att dom blir pappa för första gången samma år :D 

Ahh, jag då förstår jag verkligen att du vill göra ett till. Jag skulle freaka ut om vi inte gjorde det tidiga. Här där jag or får man bara ett ultraljud, och det är runt vecka 17-21. Om det skulle vara så att något är fel känns det väldigt sent att få reda på det tycker jag. 

Jag är i 9+5 och upplever samma sak, mår inte alls lika illa idag och brösten känns knappt. Hoppas på spökvecka och inget annat. Har UL på måndag innan min inskrivning, väldigt schysst tycker jag så att man vet att man inte skriver in sig i "onödan". Sedan skaj ag göra KUB i v 13...

Vi ska inte göra kub. Vi var överrens om att vi vet inte vad vi ska göra med informationen. Får vi ett barn som är handikappat på något sätt så får vi ta det då. Vi har inte hjärta/mage eller vad man nu ska säga till att göra abort heller. Barnet är ju så efterlängtat! Så då känns det bättre att inte göra ett test. Vi får ett ul ändå i vecka 12 men bara tidsbestämmelse. Sedan finns det visst något som heter nupp?? Det var visst också något test jag tackade nej till.

Vi ska göra KUB, mest för att se barnet... Kanske en fuling, men vad gör man inte. Hade jag inte gått på kub sist hade jag kanske fått gå runt med dött foster till RUL. Däremot så finns det ju fler kromosomavvikelser än DS som kan upptäckas med KUB (och efterföljande prover vid dåligt resultat). Jag hade avslutat graviditet om det visade sig att fostret var så svårt sjukt att det ändå skulle dö i magen eller under sina första levnadsmånader, vilket brukar vara fallet med trisomi 18..

Håller med dig.
Om man kan göra tester för att se avvikelser tycker JAG att man tar chansen till det. Oavsett hur efterlängtat barnet är så är det inte rätt att sätta barn till världen som kanske kommer lida sig igenom livet. Då tänker man ju mer på sig själva än det kommande barnet. Och dessutom har man fler barn sedan innan så kommer ju tiden inte kanske räcka till för det barnet på samma sätt OM det föds ett barn men någon sjukdom.
MEN detta är min åsikt (o troligen kommer inte alla tycka som jag)

Jag har tackat ja till kub. Fast enbart för att jag vill se ett hjärta slå. Kommer en liten med DS är den lika välkommen som de andra barnen jag har.

Det är därför jag är delad om barnet är sjukt så det inte kommer överleva. Ds eller så skulle inte förändra något för mig. Har barn sen innan men finns det tid för ett fullt friskt barn finns det oxå tid för ett barn som kan ha ett ha ett handikapp. Men jag vet inte. Som sagt valde bort de med de två andra så det lutar väl åt samma nu..

Slutet vecka 9 här. Blödningarna har helt slutat, skönt! Varit på två vul redan men funderar på att boka in ett till privat i typ vecka 11. Så himla nojjig för ma igen :(

Annars har illamåendet kommit tillbaka, ska aldrig klaga om det försvinner igen. Värst em/kväll. Det enda som funkar är att äta, kommer bli smällfet :( Blir två päronsplitt varje kväll numera... Tycker tiden går så vansinnigt långsamt!

Hahaha jag äter också konstant! Så drygt :( Aja så länge illamåendet försvinner. Är det någon som har en jobbig smak i munnen? Jag är så luktkänslig!

Vi kommer ändå få ultraljudet trots att vi avböjer kub. Precis vår tanke. Detta barn är så älskat redan.